En majoritet i EU-parlamentet ställde sig idag bakom att klassa fossilgas och kärnkraft som hållbara investeringar i EU:s så kallade ”taxonomi”.
Vänstergruppen och Gröna gruppen i EU-parlamentet, som hade tagit initiativ till att försöka stoppa EU-kommissionens beslut om att klassa fossilgas och kärnkraft som hållbara investeringar, vann omröstningen i parlamentets miljöutskott. Men när omröstningen nu skulle avgöras i EU-parlamentets plenum fick klimatfientliga krafter sin vilja igenom.
Malin Björk (V) var en av de som tagit initiativ till förslaget som skulle stoppat kommissionens förslag, och hon är mycket besviken. Det finns absolut ingenting hållbart i fossilgasen, och inte heller i kärnkraften. Det här gör EU:s nya instrument oanvändbart och undergräver vårt klimatarbete.
Socialdemokraterna ville också stoppa EU-kommissionens förslag. En majoritet av liberalerna och högerpartierna röstade dock för att klassa fossilgasen och kärnkraften som hållbara energislag.
Det här är greenwashing på högsta nivå. Genom att klassa fossilgas och kärnkraft som hållbar ges grönt ljus till energislag som skadar klimatet. Det är omvända världen. Högern borde skämmas anser Malin Björk.
Ett kraftigt urvattnat förslag till handel med utsläppsrätter klubbades i förra veckan igenom i EU-parlamentet. Detta till ljudet av de stora partigruppernas hyllningar av sin egen ansvarsförmåga och handlingskraft, skriver Malin Björk (V) i Fem Pers nyheter, som nu sätter sitt hopp till ett ökat tryck på politikerna utifrån.
Foto: Europaparlamentet
Nästan alla partier lovade att de skulle göra allt de kunde för att skärpa EU:s klimatpolitik så att vi kan leva upp till Parisavtalet. Men så har det inte blivit. Det råder en skriande kontrast mellan de vackra löftena och den urholkade förmåga till handling som uppvisats. Det är dags att ge en liten bild över vad som hänt vad gäller EU:s stora klimatreformer.
I november 2019 antog EU-parlamentet en resolution där vi utlyste klimatnödläge. En majoritet av oss ledamöter slog fast att de mänskligt vållade klimatförändringarna utgör ett allvarligt och akut hot. Parlamentet uttalade att kraftfulla åtgärder krävs för att kunna efterleva Parisavtalet om klimatet, och krävde att EU-kommissionen garanterar att samtliga kommande lagstiftnings- och budgetförslag till fullo överensstämmer med målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 grader.
Parlamentet var förstås inte enigt – den klimatförnekande extremhögern röstade emot resolutionen om klimatnödläge. Men församlingen landade ändå i en kraftig majoritet på 429 ja-röster – mot 225 nej-röster och 19 nedlagda röster. Ett banbrytande ställningstagande gjordes där – en smula hopp om att kunna verka tillsammans när det verkligen behövs, att kunna agera innan det är för sent, väcktes.
Men det skulle visa sig att det var alltför många politiker som inte ville gå från ord till handling, som inte inser att ett klimatnödläge också kräver att vi agerar kraftfullt när vi faktiskt får chansen.
Ett och ett halvt år efter beslutet om klimatnödläge, alltså i somras förra året, antogs EU:s nya klimatlag, efter slitsamma förhandlingar mellan EU-parlamentet och ministerrådet. Lagen var tänkt göra de vackra orden om att stoppa klimatförändringen till bindande förpliktelser. Den antagna lagtexten slår också fast att vi måste nå nollutsläpp till 2050, och den innehåller en mängd skrivningar om åtgärder på vägen dit. Men i sluttexten har målen om hur mycket utsläppen måste minska redan innan 2030 för att kunna nå dit urvattnats kraftigt jämfört med vad vetenskapen säger krävs, och inte alls gjorts bindande för varje medlemsland på det sätt som hade behövts.
Intensiv lobbyism från olika industriintressens sida, i kombination med olika inbromsningsförsök från de klimatfientliga högerkrafternas sida, både inom EU-parlamentet och bland medlemsländernas representanter i ministerrådet, hade gjort slutresultatet mycket svagare och mer tvetydigt än vad som hade behövts.
Men, nya tag. Det återstod fortfarande att ta fram de konkreta förslagen för hur vi kan få ner utsläppen till 2030, och här visste vi att EU-parlamentet måste skärpa förlagen och ta en progressiv roll.
Utsläppshandelssystemet ETS, det verktyg EU har valt för att få ner de klimatskadliga utsläppen genom att sätta ett pris på dem, skulle skärpas till. Regelverket runt markanvändning och skog när det gäller förmågan att fånga upp koldioxid skulle ses över. Och ett helt nytt styrmedel skulle införas: klimattullar, CBAM, där även produkter som importeras till EU-området måste betala för sina utsläpp. För klimattullarna utsågs jag till vänstergruppens förhandlare i EU-parlamentet, och jag tog tidigt fajten för att intäkterna från de nya tullarna skulle gå till klimatinvesteringar, framförallt i den fattiga delen av världen.
Härom veckan var det dags för omröstning i EU-parlamentet om hela det här nya paketet för att få ner utsläppen drastiskt inför 2030. Men i omröstningen, som började med utsläppshandeln i ETS, föll plötsligt del för del i de nya förslagen.
Högern och liberalerna gjorde gemensam sak med extremhögern och röstade nej till skärpning efter skärpning. Plötsligt var utfästelserna om att rädda klimatet ingenting värda.
När till slut bara en tumme återstod var vi en majoritet som valde att rösta nej till hela det urvattnade förslaget, och det slutade med att utsläppshandeln, klimattullarna och den sociala klimatfonden återremitterades till miljöutskottet. I ett ord: kaos.
Och här kom slutligen den verkliga tragiken in: När förslagen skulle omarbetas för att tas upp till omröstning igen stegade de mäktiga företrädarna för de stora partigrupperna – de konservativa, socialdemokraterna och liberalerna, tillsammans utgörande en majoritet av parlamentsledamöterna – in och gjorde en egen uppgörelse, helt utan inblandning av andra.
Min grupp, den rödgröna Vänstergruppen, liksom den Gröna gruppens förhandlare, blev helt akterseglade. I stället var det en handfull (manliga) maktveteraner, utan egen djupare insikt i de detaljer som det förhandlats om i månader, som tog chansen att träffa den överenskommelse som skulle göra dem själva glada. Resultatet: Ett kraftigt urvattnat förslag till regelverk för utsläppshandeln klubbades i förra veckan igenom i EU-parlamentet.
Rent konkret är ambitionsnivåerna alldeles för låga och de klimatskadliga fria tilldelningarna fortsätter alldeles för länge. Fossilkapitalet fick som de ville, högergruppen EPP fick igenom sina låga ambitioner. En sådan uppgörelse, med myrsteg för klimatet, kan vi i Vänsterpartiet inte ställa oss bakom.
Kampen för klimatet går självklart vidare, och ännu kommer EU att kunna ha en roll att spela. Men precis som inför valet 2019 så är det bara med en livaktig och otålig rörelse utanför parlamenten, som sätter press på makten utifrån, som vi kommer kunna ta de nödvändiga besluten som kan rädda klimatet.
Efter att den liberala partigruppen Renew (där svenska C och L ingår) tillsammans med högergruppen EPP (M, KD) i EU-parlamentets förra plenumomröstning gått ihop för att stoppa miljöutskottets förslag om att skärpa handeln med utsläppsrätter (ETS), röstade EU-parlamentet idag ännu en gång om de centrala delarna av EU:s klimatpaket. Inför dagens omröstning hade de tre stora grupperna – EPP, Renew och socialdemokratiska S&D – gjort upp om att urholka förslagen ytterligare.
Det handlar, utöver ETS, om klimattullarna (CBAM) och om den sociala klimatfonden.
Malin Björk (V) ser utgången av dagens omröstning som väldigt otillfredsställande, och som ett delvis missat tillfälle att börja genomföra de åtgärder som krävs för att bromsa klimatförändringarna.
Den korridorsuppgörelse de stora grupperna enades om vad gäller utsläppshandeln är helt otillräcklig. Ambitionsnivåerna är för låga och den fria tilldelningen av utsläppsrätter blir kvar alldeles för länge. Det kan Malin inte ställa sig bakom.
Det var många som lovade göra allt för klimatet, men nu när vi har chansen att fatta de avgörande besluten så tar de den inte. Ska det vara så svårt att hålla sig till Parisavtalet om klimatet?
Uppgörelsen kring utsläppshandeln påverkar också negativt det nya instrumentet för att komma åt koldioxid läckage: klimattullarna (CBAM).
Malin välkomnar att parlamentet ställer sig bakom ett förstärkt förslag, men ser brister även här.
Vi måste komma åt koldioxidläckage av olika slag, och därför är det positivt att EU-parlamentet nu inte bara ställer sig bakom förslaget om klimattullar utan också skärper det och lägger till fler sektorer som ska omfattas. Det finns dock brister, inte minst med den alltför långa perioden av fria tilldelningar av utsläppsrätterna.
Malin hade lagt förslag om en snabbare utfasning av de fria tilldelningarna för industrier som omfattas av klimattullarna. Vi i vänstern hade också velat se att intäkterna öronmärktes uteslutande till klimatåtgärder globalt, snarare än gå rakt in i EU:s generella budget. Dessa delar stoppades tyvärr av både socialdemokrater och högergrupperna.
Idag röstade EU-parlamentets miljöutskott om ett initiativ som Vänstern och de Gröna tagit, och som gick ut på att stoppa Kommissionens beslut (också kallad ”taxonomin”) om att klassa fossilgas och kärnkraft som hållbara investeringar.
I omröstningen fick Vänstern och Gröna stöd av Socialdemokraterna samt delar av liberalerna och högergruppen EPP. Därmed har EU-Parlamentets miljöutskott förkastat Kommissionens beslut.
Malin Björk var en av de som tagit initiativ till att stoppa Kommissionens förslag, och hon är mycket nöjd. Det finns absolut inget hållbart i fossilgasen, och inte heller kärnkraften. Det har Vänstergruppen (The Left) sagt hela tiden, och Malin är glad att de nu lyckades få en majoritet i utskottet.
Ett instrument som ska definiera vad som är hållbara investeringar måste hålla måttet, annars blir det faktiskt Greenwashing, och riskerar att sabotera snarare än stödja vårt klimatarbete.
Parlamentet som helhet måste också rösta om Taxonomin. Det kommer ske under sessionen 4-7 juli 2022.
Både Kommissionen och EU-länderna har bedyrat att de ska försvara demokratin och rättsstaten, inte minst i länder som Polen och Ungern där utvecklingen är extra allvarlig.
Ändå planerar nu Kommissionen att börja de stora utbetalningarna till Polen under ”Faciliteten för Återhämtning och Resiliens” (RRF)
Den före detta liberala gruppledaren och belgiske premiärministern Verhofstadt har därför väckt en misstroendeförklaring mot Ursula von der Leyen, som går ut på att om Kommissionen gör verklighet av beslutet och börjar slussa pengar till Polen under RRF, så kommer misstroendet att väckas. Bakgrunden är naturligtvis att Polen dömts i EU-domstolen för brott mot rättsstatsprinciperna och sedan meddelat att de inte kommer respektera domstolens beslut.
Malin Björk stödjer misstroendeförklaringen, om vi menar allvar med att försvara demokratin i EU så kan vi inte låta pengarna fortsätta flöda till länder som Polen och Ungern. Om Kommissionen går vidare med detta, då har de inte längre vårt förtroende säger Malin Björk.
Nu är det upp till bevis. Alla de som pratade om att EU inte skulle vara en bankomat, får nu kliva fram och visa att de menar allvar. Vi kan inte ha ett samarbete där vi tummar på demokrati och rättsstatsprinciper. Då har vi inte längre grundförutsättningarna för att lösa alla de stora problem och utmaningar vi har framför oss.
Idag skulle Europaparlamentet rösta om EU:s stora klimatpaket, Fit for 55. Paketet omfattar bland annat en utvidgning av utsläppshandelssystemet (ETS), inrättandet av klimattullar och inrättandet av en social klimatfond.
Istället förstörde en högermajortiet förslaget som låg på bordet. Istället för att vi idag tog viktiga steg mot att nå Parisavtalet så sänkte högern allt det arbete vi gjort i utskottet. Jag är så besviken.
Vad som i praktiken hände var att den europeiska högern i partigruppen EPP, där svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, valde att gå samman med extremhögern och delvis med Liberalerna och tillsammans urvattna en rad viktiga klimatmål som majoriteten i EU-parlamentets miljöutskott kommit överens om. Utsläppsmålet vattnades ur och den fria tilldelningen av utsläppsrätter förlängdes.
Det gjorde att slutförslaget till beslut om utsläppshandeln, ETS, blev så dåligt att vänstern, de gröna och socialdemokraterna röstade nej till det. Därmed hade det inte längre majoritet, och hela förslaget föll.
Förslaget, som tagit åtskilliga månader att ta fram, skickas nu tillbaka till miljöutskottet för nya förhandlingar. Omröstningen om klimattullarna sköts därmed också upp.
Det står nu klart att vi inte kan lita på högern och liberalerna när det blir skarpt läge om klimatet. Löftena till väljarna har brutits.
Det var ett bra beslut att skicka förslaget tillbaks till utskottet. Det sänder en tydlig signal om att vi inte accepterar att högern lutar sig mot klimatförnekarna i extremhögern och förstör EU:s klimatambitioner. Nu får vi ta nya tag i miljöutskottet och skärpa utsläppshandelssystemet en gång för alla.
Fit for 55 – EU:s stora klimatpaket
Efter intensiva förhandlingar och omröstningar i EU-parlamentets ansvariga miljöutskott är det nu dags för plenumbehandling om EU:s stora klimatpaket, Fit for 55. Det rör sig om att skärpa och eventuellt utvidga utsläppshandelssystemet (ETS), om inrättandet av klimattullar, om inrättandet av en social klimatfond, samt om skärpta regler för markanvändning.
Vänsterpartiets Malin Björk deltar i tisdagens debatt och är försiktigt optimistisk, men oroar sig över att högergruppen EPP (där svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår) tillsammans med Liberala gruppen (där Centerpartiet och Liberalerna ingår) försöker vattna ur flera av de centrala regelverken.
– Alla borde ha ögonen på oss nu. Det är nu vi måste visa att vi menar allvar med löften till väljarna om att göra allt vi kan för klimatet. Att högergruppen EPP istället lutar sig mot klimatförnekare i extremhögern för att få igenom en ny majoritet är inte snyggt, inte snyggt alls. Men det är också oacceptabelt om Liberala gruppen sviker överenskommelserna i utskottet och vattnar ur regelverket för utsläppshandelssystemet.
Klimattullar
Malin Björk är Vänstergruppens förhandlare om de helt nya Klimattullarna (formellt kallad ”Gränsjusteringsmekanism för koldioxid”).Hon anser att klimattullarna, med de förbättringar som miljöutskottet gjort, är ett viktigt steg framåt för att minska så kallat koldioxidläckage *
– Vi behöver klimattullar för att se till att det blir mer rättvist och att det lönar sig att investera i koldioxidsnål industriproduktion. Om EU börjar med detta inom kort kommer förhoppningsvis fler länder att ta efter så att det får en positiv global effekt också, säger Malin Björk.
Några fallgropar ser hon dock inför onsdagens omröstning om klimattullarna. Den ena handlar om att det måste vara glasklart att intäkterna öronmärks för klimatinsatser istället för att bara försvinna in i EU:s kassakista. Den andra fallgropen handlar om hur snabbt de fria tilldelningarna ska fasas ut för de berörda industrisektorerna.
– Jag konstaterar att socialdemokrater, EPP och Liberalerna gjort upp om att tillåta en ytterligare förlängning av den fria tilldelningen av utsläppsrätter. Det är helt bakvänt och fel väg att gå. Vi i Vänsterpartiet har hela tiden tagit strid för en snabb utfasning av de klimatskadliga fria tilldelningarna. Vi har ingen tid att förlora, säger Malin Björk.
* Koldioxidläckage uppstår då industrier som släpper ut växthusgaser flyttar verksamhet från EU till andra länder för att slippa tuffare standarder eller väljer att importera (billigare) industri produkter som har större koldioxidutsläpp än de som tillverkas i EU.
Precis det som vi i Vänsterpartiet varnade för vad gäller ett svenskt Natomedlemskap händer nu. Vi gör oss beroende av Erdoğan, en brutal antidemokrat som vi inte borde samarbeta med, allra minst vad gäller Sveriges säkerhet.
Vänsterpartiet är det riksdagsparti som allra tydligast tagit debatten mot ett svenskt Nato medlemskap. Vi har också krävt en folkomröstning för att svenska folket ska få säga sitt. Inget annat parti i riksdagen har dock hittills stött vår begäran, trots att det är en fråga minst lika stor som EU-medlemskapet.
Vi har konsekvent hävdat att ett Nato-medlemskap inte är bra för Sveriges säkerhet. Det gör oss mer sårbara, det drar in oss i konflikter som inte är våra, och det gör oss beroende av anti-demokrater och regimer vi inte delar värderingar med.
Låt oss tala klarspråk. Erdoğan är en despot som attackerar sin egen befolkning, skickar oppositionella i fängelse, förföljer HBTQI-personer, sätter stopp för kvinnorörelsen, systematiskt förföljer den kurdiska befolkningen i Turkiet, och inte minst – bedriver olagliga anfallskrig (främst, men inte enbart, mot kurderna) i både Syrien och Irak.
Ändå åker nu svenska diplomater i skytteltrafik till Istanbul för att försöka blidka Erdoğan, en ledare som alltså borde vara svartlistad för sina brott.
Det är många oppositionella och kurdiska demokratikämpar som sökt sin fristad i Sverige. Med rätta oroar de sig nu för om de fortfarande kan betrakta Sverige som en plats där de är trygga från Erdoğans förtryck.
Erdogans regim listar också svenska politiker som allierade med terrorister. Sex kvinnor (på vänsterkanten) har hängts ut i Turkisk media, bland annat Vänsterpartiets partistyrelseledamot Yekbun Alp och socialdemokraternas EU-parlamentariker Evin Incir. Det är inte bara oacceptabelt och obehagligt – det är faktiskt farligt att på detta sätt göras till publika måltavlor för turkiska nationalister och högerextrema.
Viktigt att förstå i sammanhanget är att alla som vågar kritisera despoten Erdoğan riskerar att kallas för ”terroristanhängare”. Kanske är det därför inte så förvånande att också Jonas Sjöstedt, Peter Hultqvist, Håkan Svenneling (V:s utrikespolitiska talesperson) – och jag själv – utpekas.
Jag har under många år arbetat för en mer human flyktingpolitik inom EU, men också i de länder som EU valt att samarbeta med, såsom Turkiet. När jag kritiserade Turkiets behandling av flyktingar (inklusive våld och push-backs vid syriska gränsen) och regeringens förtryck av oppositionella och MR-organisationer kallades jag genast för ’terroristanhängare’ av Turkiets ökända utrikesminister Çavuşoğlu. På sittande FN-möte i Genève.
Detta är den turkiska regimens modus operandi. Alla som motsätter sig Erdoğans regim är per definition ”terrorist” eller anhängare av terrorister. Talet om att ’bekämpa terrorism’ är naturligtvis skenargument. Alla, inklusive Ann Linde och Magdalena Andersson, vet att det handlar om ren och skär maktfullkomlighet, förtryck och invasionslystnad.
Därför är det så sorgligt att se hur många svenska politiker – och media och ledarsidor (!) – viker sig för Erdoğan. Tystnad och undfallenhet. Vi befinner oss uppenbarligen på ett skarpt sluttande plan, på glid bort från krav på mänskliga rättigheter och demokrati som grunden för våra internationella relationer.
Alla vi som vill se en demokratisk och fredlig utveckling i hela regionen, vet hur viktig kurdernas demokratikamp i Turkiet är, och hur viktigt det är att stödja alla oppositionella, demokratiska krafter som vågar stå upp mot Erdoğan. Ändå gör Sverige precis det motsatta just nu.
Den turkiska regimen med Erdoğan i spetsen upprättar både officiella och inofficiella kravlistor. Erdoğan vill kunna räkna med Sveriges tystnad och lojalitet när han trappar upp både det inhemska förtrycket mot demokratikämpar och attackerna mot kurder i – och utanför – Turkiet. Han har dessutom precis annonserat att han återigen planerar anfalla ett annat land, norra Syrien, framförallt de kurdiska områdena. Detta trots att det var de kurdiska styrkorna i just dessa områden som spelade en avgörande roll för att bekämpa IS.
Jag känner ett djupt obehag inför det som nu sker med Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Vi ska inte svärma och åla oss inför regimer vi borde ställa till svars för allvarliga människorättsbrott. Vi ska inte exportera vapen till en regim som bryter mot internationell lag.
Vad händer med Sveriges röst i världen för mänskliga rättigheter och internationell lag? Vilken är nästa despot vi ska stryka medhårs?
Låt oss sätta stopp för denna förhastade och ohållbara svenska Natoprocess.
Om svenska folket förnekas en folkomröstning om Natomedlemskap, bör vi se till att få starka natokritiska krafter in i riksdagen efter valet i september. Lägg din röst på ett parti som visat att vi menar allvar med vårt Nato motstånd.
90 procent av flyktingar från Ukraina är kvinnor och barn. De riskerar att utnyttjas och falla offer för sexköpare och hallickar och ingen har någon överblick om vad som faktiskt sker. Malin Björk föreslår att EU utser en speciell EU-ansvarig representant som ser till kvinnliga flyktingars situation och behov.
Idag på IDAHOBIT-dagen (International Day Against Homophobia, Biphobia, Transphobia and Interphobia) presenterar EU-kommissionen för första gången riktlinjer för att stärka HBTQI-personers rättigheter på nationell nivå.
Malin Björk (V), EU-parlamentariker, är vice ordförande i EU-parlamentets HBTQI-grupp sedan 2016, och har sett fram emot skärpta åtgärder som riktar sig till medlemsstaterna.
– Vi ser hur arbetet för HBTQI-personers rättigheter stannat av i alltför många länder, och hur det går helt åt fel håll i länder som Polen och Ungern. Det krävs att medlemsländerna gör mer för att vi ska kunna förbättra HBTQI-personers situation, därför är dessa riktlinjer väldigt välkomna, säger Malin Björk.
– Vad gäller länder som Polen och Ungern måste vi vara mycket tuffare. Det är helt oacceptabelt att vi HBTQI-personer, mitt i hjärtat av Europa år 2022, görs till syndabockar och utsätts för allsköns hat och hot från regeringar och deras myndigheter, säger Malin Björk.
