Precis det som vi i Vänsterpartiet varnade för vad gäller ett svenskt Natomedlemskap händer nu. Vi gör oss beroende av Erdoğan, en brutal antidemokrat som vi inte borde samarbeta med, allra minst vad gäller Sveriges säkerhet.

Vänsterpartiet är det riksdagsparti som allra tydligast tagit debatten mot ett svenskt Nato medlemskap. Vi har också krävt en folkomröstning för att svenska folket ska få säga sitt. Inget annat parti i riksdagen har dock hittills stött vår begäran, trots att det är en fråga minst lika stor som EU-medlemskapet.

Vi har konsekvent hävdat att ett Nato-medlemskap inte är bra för Sveriges säkerhet. Det gör oss mer sårbara, det drar in oss i konflikter som inte är våra, och det gör oss beroende av anti-demokrater och regimer vi inte delar värderingar med.

Låt oss tala klarspråk. Erdoğan är en despot som attackerar sin egen befolkning, skickar oppositionella i fängelse, förföljer HBTQI-personer, sätter stopp för kvinnorörelsen, systematiskt förföljer den kurdiska befolkningen i Turkiet, och inte minst – bedriver olagliga anfallskrig (främst, men inte enbart, mot kurderna) i både Syrien och Irak.

Ändå åker nu svenska diplomater i skytteltrafik till Istanbul för att försöka blidka Erdoğan, en ledare som alltså borde vara svartlistad för sina brott.

Det är många oppositionella och kurdiska demokratikämpar som sökt sin fristad i Sverige. Med rätta oroar de sig nu för om de fortfarande kan betrakta Sverige som en plats där de är trygga från Erdoğans förtryck.

Erdogans regim listar också svenska politiker som allierade med terrorister. Sex kvinnor (på vänsterkanten) har hängts ut i Turkisk media, bland annat Vänsterpartiets partistyrelseledamot Yekbun Alp och socialdemokraternas EU-parlamentariker Evin Incir. Det är inte bara oacceptabelt och obehagligt – det är faktiskt farligt att på detta sätt göras till publika måltavlor för turkiska nationalister och högerextrema.

Viktigt att förstå i sammanhanget är att alla som vågar kritisera despoten Erdoğan riskerar att kallas för ”terroristanhängare”. Kanske är det därför inte så förvånande att också Jonas Sjöstedt, Peter Hultqvist, Håkan Svenneling (V:s utrikespolitiska talesperson) – och jag själv – utpekas.

Jag har under många år arbetat för en mer human flyktingpolitik inom EU, men också i de länder som EU valt att samarbeta med, såsom Turkiet. När jag kritiserade Turkiets behandling av flyktingar (inklusive våld och push-backs vid syriska gränsen) och regeringens förtryck av oppositionella och MR-organisationer kallades jag genast för ’terroristanhängare’ av Turkiets ökända utrikesminister Çavuşoğlu. På sittande FN-möte i Genève.

Detta är den turkiska regimens modus operandi. Alla som motsätter sig Erdoğans regim är per definition ”terrorist” eller anhängare av terrorister. Talet om att ’bekämpa terrorism’ är naturligtvis skenargument. Alla, inklusive Ann Linde och Magdalena Andersson, vet att det handlar om ren och skär maktfullkomlighet, förtryck och invasionslystnad.

Därför är det så sorgligt att se hur många svenska politiker – och media och ledarsidor (!) – viker sig för Erdoğan. Tystnad och undfallenhet. Vi befinner oss uppenbarligen på ett skarpt sluttande plan, på glid bort från krav på mänskliga rättigheter och demokrati som grunden för våra internationella relationer.

Alla vi som vill se en demokratisk och fredlig utveckling i hela regionen, vet hur viktig kurdernas demokratikamp i Turkiet är, och hur viktigt det är att stödja alla oppositionella, demokratiska krafter som vågar stå upp mot Erdoğan. Ändå gör Sverige precis det motsatta just nu.

Den turkiska regimen med Erdoğan i spetsen upprättar både officiella och inofficiella kravlistor. Erdoğan vill kunna räkna med Sveriges tystnad och lojalitet när han trappar upp både det inhemska förtrycket mot demokratikämpar och attackerna mot kurder i – och utanför – Turkiet. Han har dessutom precis annonserat att han återigen planerar anfalla ett annat land, norra Syrien, framförallt de kurdiska områdena. Detta trots att det var de kurdiska styrkorna i just dessa områden som spelade en avgörande roll för att bekämpa IS.

Jag känner ett djupt obehag inför det som nu sker med Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Vi ska inte svärma och åla oss inför regimer vi borde ställa till svars för allvarliga människorättsbrott. Vi ska inte exportera vapen till en regim som bryter mot internationell lag.

Vad händer med Sveriges röst i världen för mänskliga rättigheter och internationell lag? Vilken är nästa despot vi ska stryka medhårs?

Låt oss sätta stopp för denna förhastade och ohållbara svenska Natoprocess.

Om svenska folket förnekas en folkomröstning om Natomedlemskap, bör vi se till att få starka natokritiska krafter in i riksdagen efter valet i september. Lägg din röst på ett parti som visat att vi menar allvar med vårt Nato motstånd.

Malin Björk (V), EU-parlamentariker

(Foto: The Left)

Uppdaterades: 31 maj 2022