Författare: chanar

EU:s taxonomi är avsedd att peka ut vilka investeringar som är miljömässigt hållbara. Men efter intensiv lobbying från industrin och vissa medlemsländer vill nu EU-kommissionen ange både kärnkraft och fossilgas som hållbara. Men, hade inte alla hört vad forskarna säger?

Låt mig då upprepa – vi har inte tid till några övergångslösningar. Vi måste behandla klimatkrisen som en kris. Därför måste vi avvisa fossilproducenternas och kärnkraftslobbyns längtan efter att få fortsätta som vanligt.

EU har förbundit sig till Parisavtalets globala klimatmål och att förhindra att vår planet värms upp bortom all räddning. Som ett verktyg inom EU:s gröna omställningsstrategi, den gröna given, beslutade lagstiftarna i EU-parlamentet och ministerrådet sommaren 2020 att inrätta en taxonomi.

Tanken var att styra investeringar mot miljömässigt hållbara projekt och verksamheter. En förutsättning för det är att investerare, företag och beslutsfattare kan jämföra investeringar utifrån gemensamma definitioner av vad som är hållbart.

Taxonomiförordningen varken förbjuder eller stoppar investeringar. Den säger bara att det inte ska vara godtyckligt vad som ska kunna räknas som grönt. När lagen antogs av EU-parlamentet och regeringarna enades man om att definitionerna skulle vila på vetenskaplig grund, inte avgöras med politisk kohandel.

Så långt gott och väl. EU-kommissionen fick i uppdrag att återkomma med så kallade delegerade akter där dessa hållbara investeringar skulle definieras närmare.

Men nu har EU-kommissionen presenterat ett förslag som går emot vad vi kommit överens om. Efter att månader ha diskuterat med regeringar i EU:s medlemsländer och utsatts för lobbying och påtryckningar, anser nu kommissionen att kärnkraft och fossilgas under vissa förutsättningar ska kunna klassas som hållbara i taxonomin.

Men kärnkraften innebär naturförstörande uranbrytning, riskfylld hantering och en olöst avfallsproblematik. Den är inte det energislag vi ska gynna nu när vi måste ställa om.

Och fossil gas är självklart inte klimatmässigt hållbar, oavsett hur mycket vissa länder gjort sig beroende av införsel genom ryska ledningar under Östersjön. Man kan fantisera om att anläggningarna för fossilgasen i en framtid ska kunna användas till andra, klimatvänliga energislag – men fantasier gör inte naturgasinvesteringar mer hållbara idag.

Kommissionens förslag är alltså tokigt utifrån miljö och klimatperspektiv. Förslaget respekterar inte heller det som lagstiftarna beslutat, nämligen hållbara investeringar på vetenskaplig grund bortom politisk kohandel.

Vänsterpartiet kommer göra allt vi kan för att stoppa det. Annars riskerar taxonomin att bli verkningslös och vi har då förlorat ytterligare några år i kampen för klimatet.

Mäktiga krafter i Frankrike, Polen och Tyskland har lobbat för kärnkraften och fossilgasen. De är förstås nöjda – de kan se fram emot att kunna fortsätta ungefär som förut. För alla som arbetar för en hållbar värld är förslaget dåligt. Väldigt få investerare som vill marknadsföra sig som ”gröna” lär vara intresserade av att följa en taxonomi som egentligen inte alls signalerar att verksamheten är hållbar.

Framtiden ligger inte i vare sig fossilt eller kärnkraft – den ligger i riktiga satsningar på förnybart. Jag tänker göra allt jag kan i EU-parlamentet för att rätta till EU-kommissionens taxonomiförslag. EU:s ministerråd måste också göra sitt, inklusive den svenska regeringen. Annika Strandhäll och Khashayar Farmanbar, låt oss avvisa mumlandet om att kärnkraft och fossil gas är hållbara. Låt oss behandla klimatkrisen som en kris.

Malin Björk (V), EU-parlamentariker (Foto: Europaparlamentet)

Den 31 december fick ledamöterna i EU-parlamentet ta del av ett förslag från EU-kommissionen om att vissa investeringar i kärnkraft och fossilgas ska anses hållbara i den nya taxonomin. Taxonomin är EU:s verktyg för att identifiera vilka investeringar som ska kunna klassas som miljö- och klimatmässigt hållbara.

Vänsterpartiet har i EU-parlamentet och i riksdagen arbetat för ett mer ambitiöst regelverk för investeringar, som styr oss bort från fossilberoendet och inte heller låser in oss i den ohållbara kärnkraften. Tillsammans med EU-parlamentets Vänstergrupp arbetar Vänsterpartiet för att stoppa förslaget. Parlamentet har fyra månader på sig att agera och det krävs en enkel majoritet för att stoppa EU-kommissionens förslag.

Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk kommenterar:
– När själva ramlagstiftningen för taxonomin antogs 2019, var alla överens att kärnkraft inte skulle kunna komma på tal, utifrån både försiktighetsprincipen och den så kallade ”do no harm” principen. Ändå viker sig EU-kommissionen för franska påtryckningar och en bakåtsträvande höger som vill få klimatdebatten att handla om kärnkraftsreaktorer.

Malin Björk (V) fortsätter:
– Lägg till att fossilgasen också kommer in i kommissionens förslag, trots att alla vet att vi måste bort från allt fossilt om vi ska klara klimatkrisen. Det är farligt och oansvarigt agerat av kommissionen, och i strid med lagstiftarnas intentioner. Framtiden ligger inte i vare sig fossilt eller kärnkraft, den ligger i stora satsningar på förnybart.
– Jag kommer tillsammans med vänstergruppen göra allt jag kan för att stoppa dessa förslag i EU-parlamentet. Jag skulle också välkomna att Österrike tar detta med kärnkraften till EU-domstolen, eftersom det står i strid med lagstiftarens intentioner för taxonomin.

Polens regering fortsätter sitt korståg för att undergräva grundläggande rättigheter i Polen, i synnerhet kvinnors rättigheter.  Folkupproret Straik kobjet (kvinnostrejk) kallar det med träffsäkerhet för ett ”krig mot kvinnor”. I solidaritet med den polska kampen tog jag initiativ till ett brev till Ursula von der Leyen och andra i EU:s ledning. 133 EU-parlamentariker skrev under brevet som gick iväg 6 december. För att se något hoppfullt i läget just nu så är det ett bra tecken att så många ledamöter ser allvaret i situationen och vill göra något åt den.

Vi ser just nu fyra aktuella och samverkande initiativ i det fortlöpande angreppet på alla som inte bekvämt inordnas under det polska styrets tolkningar av begreppet kärnfamilj. Det första är att Polens regering vill skapa ett graviditetsregister som ska registrera samtliga graviditeter i landet. Jag ser det som ett sätt att övervaka kvinnor och effektivt kunna åtala och förfölja den som avslutar en graviditet eller får missfall, samt de som eventuellt bistått kvinnan. Din graviditet tillhör inte längre dig, utan staten. Det är en dystopi de flesta av oss bara känner igen från A Handmaids tale.

Det andra initiativet är ett förslag att skapa ett särskilt institut för familj och demografi. Sejmen, parlamentet, har antagit förslaget och en kommitté ska nu arbeta vidare på det. Institutets chef ska kunna ingripa som åklagare i domstolar och administrativa ärenden. Chefen ska även kunna besluta om att tillåta skilsmässa och att åtala hbtqi-föräldrar. Hen ska också samla information från alla institutioner i landet, exempelvis om just graviditeter och missfall. Allt detta i strid med rättsstatens principer. Institutets chef väntas bli Bartłomiej Wróblewski, högerkonservativ och fundamentalistisk parlamentariker som tog initiativ till det nuvarande de facto abortförbudet.

Det tredje initiativet gäller just förbudet mot abort som redan idag är praktiskt taget totalt och har lett till att minst en kvinna har dött, Izabela . Det polska parlamentet röstade nyligen om ett förslag om att gå ännu längre och införa fängelsestraff på mellan 5 och 25 år, i vissa fall livstid, för att ha berövat ett foster livet. Det skulle gälla både aborter och missfall. Förslaget röstades ner efter en stor mobilisering av kvinnoorganisationer och organisationer som försvarar mänskliga rättigheter. Men regeringspartiet PiS stödjer antiabortlobbyns åsikter och det finns risk för att förslaget återkommer i annan form.

För det fjärde debatterade det polska parlamentet i höstas en lag om att förbjuda organisationer som ifrågasätter ”äktenskapets värde” eller som främjar samkönade parbildningar. Ett direkt angrepp på Hbtqi-rättigheter i Polen. Förslaget har ännu inte gått till omröstning.

Vårt brev gick till kommissionens allra högsta höns och Rådets ansvarige, det vill säga ordförande Ursula von der Leyen, till vice ordföranden Věra Jourová, kommissionär för ”värden och öppenhet”, till Helena Dalli, kommissionär för jämlikhet, till Didier Reynders, kommissionär för rättsliga frågor och till Charles Michel, rådets ordförande. Vi skrev till dem att utvecklingen i Polen saknar respekt för grundläggande rättigheter och att deras ovilja att agera inte längre är acceptabel. Vi skrev att attackerna på grundläggande rättigheter i Polen har allt att göra med nedmonteringen av demokrati och rättsstat. Vi skrev att vi kräver att de står upp för Polens kvinnor, för Hbtqi-personer, för alla polska medborgares rätt till en fungerande och demokratisk ordning som respekterar grundläggande rättigheter.

Men utvecklingen i Polen är inte bara ett hot för de som lever där. Den hotar oss alla. Om polska högerfundamentalister i regeringsställning fortsatt får stå oemotsagda i Polen, då kan vi ge oss på att deras program kommer att få spridning. Om våra rättigheter saknar betydelse i Polen, så eroderas deras betydelse i andra länder också. Också här hos oss.

Malin Björk (V), EU-parlamentariker

Vänsterpartiets Malin Björk, EU-parlamentariker, kommenterar situationen vid EU:s gräns mot Belarus.

– Det gör något med oss när vi låter barnfamiljer frysa och svälta vid våra gränser, säger Malin Björk. Gränsen för vår mänsklighet flyttas för varje nerkyld natt som detta fortsätter. Det diplomatiska spelet är en annan sak, detta är människor som vi omedelbart måste ge mat, husrum och vård.

– Hjälporganisationer och journalister måste omedelbart få tillgång till den stängda zonen där människor idag sitter fast, och rätten att söka asyl måste garanteras. Sverige bör erbjuda sig att hjälpa till med både humanitärt stöd och med att evakuera flyktingar.

(Foto: Sophie Grail Creative Commons)

När EU:s inrikesministrar idag träffas för att diskutera den katastrofala situationen i Afghanistan måste fokus ligga på hur Europa på ett snabbt, humant och rättssäkert sätt kan ta emot afghanska flyktingar.

Det menar Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk, som är ansvarig för ett lagförslag om ett europeiskt kvotflyktingsystem. Hon är kritisk till EU:s passivitet.

– Hittills har EU fokuserat på att hålla afghanska flyktingar borta från Europa, trots att färdiga lagförslag för ett ordnat mottagande redan tagits fram, redo att införas. Denna cyniska hållning kostar liv, konstaterar Malin Björk.

Vänsterpartiet vill istället se följande åtgärder från EU och dess medlemsländer:

• Öka mottagandet av kvotflyktingar från Afghanistan

• Se till att EU-direktivet om tillfälligt skydd snabbt tas i bruk

• Utfärda humanitära visum till flyktingar från Afghanistan

• Låt afghaner som redan har familj i Europa återförenas med sina familjemedlemmar

• Stoppa alla deportationer till Afghanistan och ge amnesti till alla dem som idag lever i limbo

Utöka skyddet för hbtqi-flyktingar, skydda transpersoners rättigheter och se till att den fria rörligheten inom EU även gäller regnbågsfamiljer. Det skriver Malin Björk idag, på den internationella dagen mot homo-, bi- och transfobi (IDAHOBIT).

Snart börjar årets Pridesäsong. Inte heller i år kommer det att bli som vanligt, även om några event väntas hållas IRL och inte bara digitalt. Men stapplande Pridefiranden betyder inte att kampen stannar av eller att det politiska arbetet för hbtqi-personers rättigheter kan pausa!

Som vice ordförande i EU-parlamentets hbtqi-grupp tar jag fajten varje dag. Tillsammans med progressiva ledamöter från flera olika politiska grupper står jag upp mot de högernationalistiska och konservativa krafterna, mot de så kallade hbtq-fria zonerna och abortförbudet i Polen och mot Ungerns hetsande mot hbtq-personers och flyktingars rättigheter. För föraktet mot hbtqi-personer hänger ihop med hatet mot flyktingar och motståndet mot kvinnors rättigheter. Attackerna mot grundläggande rättigheter för kvinnor, hbtqi personer och flyktingar går också hand i hand med de högerkonservativas systematiska attack mot demokrati och rättsstat. Det är en gedigen kamp som vi för i samarbete med alla de modiga, men hårt pressade, aktivisterna i bland annat länder som Polen och Ungern.

Även i Sverige ser vi hur hbtqi-personers rättigheter fortfarande måste försvaras. Mest öppet formulerar förstås Sverigedemokraterna sitt motstånd mot hbtqi-personer. I de kommuner där de är med och styr ska Prideflaggor tas ned. I kommuner och i riksdagen röstar de konsekvent mot hbtqi-personers rättigheter och stryper bidrag till Pridefestivaler. De vägrar i alla sammanhang protestera mot till exempel den polska regeringens radikalt homofobiska politik och retorik.

Men det är inte bara SD och deras kompisar som hotar våra rättigheter. Det finns även andra politiska beslut som inte lika öppet är hbtqi-fientliga, men likväl drabbar hbtqi-personer hårt. Detta gäller framförallt den nya migrationspolitiken, som innebär historiskt försämrade villkor för människor på flykt och deras chans till att snabbt integreras i det svenska samhället – särskilt för de som redan är som mest utsatta. Till dessa hör hbtqi flyktingarna.

Det är illa nog att regeringen tycker att tillfälliga uppehållstillstånd och en begränsad rätt till familjeåterförening ska vara norm. Som om inte detta vore nog propsar sedan Liberalerna, som säger sig stå upp för hbtqi personer, sedan på att ta bort en skyddsgrund som “särskilt ömmande omständigheter” . Det är inget mindre än förkastligt och skulle drabba många av de mest utsatta, inte minst hbtqi-flyktingar. Vänsterpartiet står numera som enda svenska parti upp för en human flyktingpolitik där permanenta uppehållstillstånd och rätten till familjeåterförening ska vara norm.

Vi fortsätter också att stå upp för transpersoners rättigheter. Alla som behöver ska få tillgång till god vård. Vi vill se en könstillhörighetslag som gör det möjligt att ändra sitt juridiska kön utan några krav på medicinsk process eller ingrepp. Vi tycker också att ett tredje juridiskt kön bör införas för de personer som varken vill definiera sig som man eller kvinna.

På europeisk nivå arbetar vi även för att alla vi som har regnbågsfamiljer ska erkännas som familjer i alla EU-länder. Till skillnad från heteroföräldrar räknas inte hbtq-föräldrar som föräldrar till sina egna barn i ungefär hälften av EU:s medlemsländer. Därför tänker vi jobba hårt för att det aviserade EU-lagförslaget om att den fria rörligheten inom EU även ska gälla regnbågsfamiljer kommer att bli verklighet så snart som möjligt.

Idag, på den internationella dagen mot homo- bi och transfobi (IDAHOBIT) hoppas jag att vår kamp uppmärksammas lite extra. Tillsammans med den feministiska och antirasistiska rörelsen fortsätter att vi stå upp för våra grundläggande demokratiska rättigheter varje dag.

Malin Björk (V)

EU-parlamentariker, hbtqi-politisk talesperson för Vänsterpartiet och vice ordförande i EU-parlamentets hbtqi-grupp

Idag presenterades EU-kommissionens första hbtqi-strategi någonsin.  Malin Björk, som är vice ordförande i EU-parlamentets hbtqi-grupp, välkomnar strategin men saknar en del konkreta åtgärder som kan sätta snabb handling bakom orden, särskilt  i de länder där situationen för hbtqi-personer är akut.

– Vi har länge hört nödrop från länder som Polen och Ungern där högerauktoritära regeringar använder hbtq-personer som slagträn. Äntligen agerar Kommissionen och presenterar sin första strategi någonsin för hbtqi-personers rättigheter. Det är ett steg på vägen, säger Malin Björk och listar ett par positiva delar i strategin:

• Ny lagstiftning för att alla EU-länder ska erkänna regnbågsfamiljer som flyttar mellan länder och krav på att alla länder ska respektera EU-domstolens beslut (dvs det prejudicerande Coman-fallet) om att erkänna samkönade äktenskap som ingåtts i ett EU-land, om vi flyttar till ett annat.
• Att bekämpning av hatbrott och hatpropaganda mot hbtqi-personer, också ska finnas i EU- lagstiftning.
• En tydlig uppmaning till medlemsländerna att ta fram nationella hbtq-strategier och utvidga antidiskrimineringslagstiftning till att omfatta också hbtqi-personer.
• Krav på att all länder ska respektera Europarådets domslut som fördömer tvångssteriliseringar av transpersoner.
• Rekommendationer till länderna att stärka intersexpersoners och transpersoners rättigheter, och att införa processer för juridiskt könsbyte som bygger på självidentifikation.

Malin Björk ser också några viktiga svagheter i strategin:

– Jag saknar något riktigt konkret om stöd till hbtqi-antivister och organisationer. Vi behöver livlinor, som ökat stöd och finansiering till de modiga aktivister och organisationer som attackeras och trakasseras i länder som Polen och Ungern, säger Malin Björk och fortsätter:

– Strategin nämner visserligen hbtqi-flyktingar, men det är tomma ord eftersom den föreslagna migrationspakten slår allra hårdast mot de mest utsatta flyktingarna, däribland hbtqi-flyktingar.

– Det står heller inget om hur EU-pengar måste kopplas till respekt för grundlöggande mänskliga rättigheter, inklusive hbtqi-personers grundläggande rättigheter. Det är synd, för jag tror att indragna stöd är ett av de mest effektiva verktygen som EU har för att upprätthålla grundläggande demokratiska principer, avslutar Malin Björk.

Erkänn regnbågsfamiljer i alla EU-länder, stärk transpersoners rättigheter och öka skyddet för hbtq-flyktingar. Det är några delar som Malin Björk hoppas att EU-kommissionens hbtqi-strategi ska innehålla.

Imorgon, torsdag, publiceras EU-kommissionens strategi för att stärka hbtqi-personers rättigheter.

Något som Malin Björk, vänstern och EU-parlamentets hbtq-grupp länge kämpat för är att hbtqi-personers föräldraskap ska erkännas i alla EU:s medlemsländer. Idag gäller det bara för heteroföräldrar.

– Det  är ju helt absurt att barn förlorar föräldrar och partnerskap ogiltigförklaras om vi flyttar mellan olika EU-länder. Jag förväntar mig  att strategin ska innehålla både ett förslag om att erkänna hbtq-personers föräldraskap och även samkönade äktenskap i alla EU-länder, säger Malin Björk, som är vice ordförande i EU-parlamentets hbtqi-grupp.

Vänsterpartiet vill också att hbtqi-strategin

*synliggör den dubbla diskriminering  som till exempel lesbiska och rasifierade hbtqi-personer lever under

*ökar skyddet för hbtq-flyktingar

*stärker rättigheter för transpersoner

*ökar skyddet mot hatbrott och diskriminering och föreslår åtgärder mot våld riktat mot hbtqi-personer

Idag presenterade EU-kommissionen sitt förslag om en lagstadgad minimilön på EU-nivå. Malin Björk är kritisk till förslaget.

–  Vi i Vänsterpartiet har varit tydliga med att vi inte vill se en sån här lagstiftning. Även om förslaget enligt Kommissionen inte är tänkt att ingripa i de länder som har en fungerande kollektivavtalsmodell, så tycker vi att detta är fel väg att gå. I slutändan kommer det kommer att bli upp till EU-domstolen att avgöra, och vi såg hur illa det gick med Lavaldomarna, säger hon.

Malin Björk påminner också om hyckleriet i att medan i princip alla svenska partier säger sig stå upp för den svenska modellen i EU, vill man på hemmaplan slå sönder anställningstryggheten i lagen om anställningsskydd och riva upp den svenska modellen.

– Vi i Vänsterpartiet står upp för den svenska modellen där parterna gör upp, både i Sverige och på EU-nivå. Tänk om alla andra svenska partier också kunde sluta upp bakom den modellen – inte bara när det gäller EU-lagstiftning utan även sluta hota med lagstiftning som underminerar kollektivavtalsmodellen hemma i Sverige.