Rapport från Italiens största mottagningscenter för asylsökande

Idag, fredag, träffas ledarna för sju av världens rikaste länder i Taormina på Sicilien. Den italienska ön är inte bara platsen för årets G7-möte. Det är också den första  anhalten i EU för många av de flyktingar som tar sig till Europa via Libyen. Bara elva mil från Taormina ligger Italiens största mottagningscenter för asylsökande, Mineo. Nazanin Sepehri, Malin Björks rådgivare i flyktingpolitik, åkte på delegationsresa till Mineo och hamnen Augusta. Hon kom hem med ett par önskemål till världsledarna.

Vad är Mineo för en sorts plats?

– Det är en före detta militäranläggning där det numera bor 3 300 asylsökande personer från 35 olika länder i enkla hus, enligt de italienska myndigheterna. Majoriteten är nigerianer som fått avslag på sina asylansökningar och nu väntar på att deras överklaganden ska behandlas. De flesta från Nigeria får avslag på sina ansökningar inom bara två månader på grund av en alldeles för snabb och rättsosäker asylprocess. När de sedan överklagar beslutet kan det ta runt två år innan de får ett nytt besked. Därför kan de tvingas bo i lägret under en lång tid. Runt 300 av dem som bor ilägret har fått asyl och väntar på att omlokaliseras till andra EU-länder, men tas inte emot utan har fastnat i lägret i något sorts limbo. Mineo uppmärksammades mycket i medierna för två år sedan efter att det avslöjats att den italienska maffian sålt flyktingkvinnor som sexslavar. Nu försöker man förbättra bilden av lägret och hävdar att sexhandeln inte längre förekommer, men enligt de advokater och människorättsorganisationer vi pratat med stämmer det inte. Att myndigheterna låtsas som att detta våld mot kvinnor inte förekommer tycker jag är väldigt allvarligt.

Hur var förhållandena?

– Det är svårt att säga eftersom vi bara fick vara på en enda gata och vi aldrig fick vara ensamma med de boende. Vi fick i princip bara se en fasad, det var extremt frustrerande. Jag hann bara växla ett par ord med fyra personer. En av dem berättade att de bor ungefär tio personer i varje hus, men bara den personen som bor i det största sovrummet har tillgång till husets enda toalett. De andra får använda de gemensamma toaletterna. När personen i det stora sovrummet lämnar lägret kan man köpa rummet. Det har alltså utvecklats en egen hierarki och en informell ekonomi bland lägrets invånare.

Du besökte också Augusta, hamnen på Sicilien som är den första plasten dit migranter via Libyen kommer till. Hur var det?

– De hade tömt området bara några timmar innan vi kom. Det säger något, tänker jag. Tidigare vistades där runt 1 500 personer, men när vi kom fanns det bara ett par tält med en massa britsar som folk fick sova på, och ett fåtal toaletter. Vi såg också barackerna där Frontex, EU:s gränspolis, tvingar alla som kommer att lämna sina fingeravtryck. Enligt Amnesty tvingas många lämna sina fingeravtryck under tortyrliknande former, men det var ju inget vi kunde fråga om eftersom det inte fanns några flyktingar kvar där då. Jag såg också en ensam gungställning, som skulle föreställa en lekplats för barn. Det såg så sorgligt ut.

Vad tänker du om EU:s flyktingpolitik efter ditt besök?

– Jag tänker att EU måste ha en så dålig fantasi om de det här är det bästa, eller enda, flyktingmottagandet vi kan ha. Det skapar så mycket lidande i onödan. Enligt de asylrättsadvokater jag pratade med grips många flyktingar och anklagas för att vara människosmugglare. Efter en lång rättsprocess och ibland fängelse hamnar de ofta i papperslöshet. Andra nekas asyl efter att de uppgett att de kommit till Italien ”för att jobba” och inte ”för att söka internationellt skydd.” Asylsökande misstros och behandlas som kriminella och potentiella terrorister. Tvärtom så tvingar ju asylsystemet in migranter i ett liv av papperslöshet. Det tjänar ju ingen på, utom dem som kan utnyttja papperslösa som extremt billig arbetskraft.

Hur kan den nuvarande flyktingpolitiken i EU bli bättre?

– Just nu kan EU:s medlemsländer inte komma överens om flyktingpolitiken. På ett sätt är det bra, för då stoppas de många restriktiva och repressiva lagförslag som ligger på bordet. Det ger oss också en möjlighet att presentera ett annat sätt att hantera asylrätt på. Men det krävs mobilisering, även på gatorna. Därför är det viktigt att jobba utomparlamentariskt också.

Vad skulle du vilja säga till G7-ledarna?

– Att den som flyr inte har något val, att ingen människa är illegal. Och att de ska sluta kriga för olja och sälja vapen, för då skulle mycket färre människor behöva fly till att börja med.