Vänsterpartiet i EU-parlamentet

”Utskottets nej till CETA är en delseger för demokratin”

30331301782_e12fa5b28c_kIdag röstade Europaparlamentets sysselsättningsutskott nej till CETA, handelsavtalet som EU förhandlat fram med Canada. Av utskottets ledamöter röstade 27 enligt rekommendationen från utskottets rapportör att avslå CETA, medan 24 röstade mot rekommendationen. Utskottets rapportör för avtalet, bulgariska socialdemokraten Georgi Pirinski, menar att avtalets påstådda positiva effekter är betydligt överdrivna. Han varnar också för att avtalet leder till ökade inkomstskillnader och att handelsrelationer mellan EU och utvecklingsländer missgynnas. Malin Björk välkomnar utskottets beslut som hon anser bygger på en välgrundad analys.

– De synpunkter som Pirinski kommer med är mycket viktiga. Jag är glad att ledamöterna i sysselsättningsutskottet tog hans varningar på allvar. Det innebär en delseger för demokratin. Nu hoppas jag att fler ledamöter vaknar upp och faktiskt ser vilka konsekvenser ett sådant här avtal kan få och röstar nej även i internationella handelsutskottet, i Europaparlamentet och inte minst i de nationella och regionala parlamenten som också ska säga sitt om avtalet.

I januari röstar det ansvariga utskottet, utskottet för internationell handel, om CETA. I februari röstar hela parlamentet om avtalet. Därefter ska de 38 nationella och regionala parlamenten i EU:s medlemsländer också rösta om det. Än finns alltså tid att fortsätta mobiliseringen mot CETA!

Läs mer om CETA och de andra handelsavtalen som EU håller på att förhandla om.

 

Strategi på EU-nivå krävs för att bekämpa våld mot kvinnor

Nästan hälften av alla europeiska kvinnor har någon gång utsatts för könsbaserat våld. Samtidigt tycker mer än var fjärde europé våldtäkt ibland kan vara försvarbart. Det är hög tid för en juridiskt bindande strategi på EU-nivå för att bekämpa våldet mot kvinnor, tycker  Malin Björk.

 I förra veckan röstade Europaparlamentet för att EU:s institutioner och medlemsländer ska anta Istanbulkonventionen, Europarådets konvention mot våld mot kvinnor. Sverige antog konventionen 2014, men bara hälften av EU:s alla medlemsstater har hittills ratificerat den.

Istanbulkonventionen är ett viktigt verktyg i kampen mot våld mot kvinnor. Inte minst för att den sätter våld mot kvinnor i ett sammanhang av makt och strukturer. Konventionen kräver också att alla länder tar ett helhetsgrepp för att stoppa det könsbaserade våldet genom åtgärder som offentlig finansiering av kvinnojourer, förebyggande åtgärder och krav på samtyckeslagstiftning.

Det är inte svårt att förstå varför en sådan här internationell konvention behövs. Nästan hälften av alla europeiska kvinnor har någon gång utsatts för könsbaserat våld och var tionde kvinna har utsatts för sexuellt våld. Förutom det individuella mänskliga lidandet kostar detta våld dessutom stora summor pengar. Notan för enbart de offentliga utgifterna i EU:s medlemsländer landar på 45 miljarder euro (cirka 400 miljarder kronor) om året. Den totala summan landar på hisnande 228 miljarder euro per år.

Statistiken visar att vi lever i en kultur som fortfarande accepterar mäns våld mot kvinnor. Nyligen kom dessutom en undersökning från EU-kommissionen, som med all tydlighet bekräftar hur allvarlig situationen är. Mer än en fjärdedel av alla européer (27 procent) tycker till exempel att våldtäkt kan vara försvarbart i vissa sammanhang. Nästan en femtedel (17 procent) anser att våld mot kvinnor ofta är offrets fel. Inte undra på att kvinnors mänskliga rättigheter och rätt till ett liv fritt från våld fortsätter att sättas på undantag.

Vänsterpartiet har under många år prioriterat frågan om våld mot kvinnor och flickor, inte minst på EU-nivå. Andra politiska krafter och parlamentariker fnös åt oss i början. Men genom vårt envisa arbete i Europaparlamentets jämställdhetsutskott har vi lyckats flytta fram de feministiska positionerna och säkerställa en majoritet för en politik för att stoppa mäns våld mot kvinnor, till försvar av kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter och till stöd den svenska sexköpslagen.

För fem år sedan antog Europaparlamentet en rapport som kräver en handlingsplan och en minimilagstiftning för hur mäns våld och hot mot kvinnor ska hanteras av EU:s medlemsstater. Rapporten skrevs av Vänsterpartiets Eva-Britt Svensson. Det var bland annat detta arbete som följdes upp i parlamentet i förra veckan.

Vänsterpartiet välkomnar EU:s anslutning till Istanbulkonventionen. För att konventionen ska bli juridiskt bindande måste den också ratificeras av såväl EU-parlamentet och rådet som av de enskilda medlemsländerna.

Men ännu hårdare åtgärder behövs på EU-nivå för att förebygga och bekämpa det könsbaserade våldet. Vi fortsätter därför att kräva att EU dessutom utarbetar en egen, sammanhållen strategi, inklusive ett juridiskt tvingande EU-direktiv, för att stoppa alla former av våld mot kvinnor. Det har Europaparlamentet krävt vid flera tillfällen, men hittills har EU-kommissionen inte agerat. Vårt feministiska arbete fortsätter.

En kortare version av artikeln har publicerats i Europaportalen.

Klippet ovan: Malin Björks anförande i Europaparlamentet i Strasbourg den 23 november 2016.

Europaparlamentariker enas mot människohandel

Den 18 oktober har utsetts till den europeiska dagen mot människohandel. För att sätta press på EU och EU:s medlemsländer har Malin Björk tagit initiativ till ett uttalande där den svenska sexköpslagen lyfts fram som ett framgångsrikt verktyg mot människohandel och prostitution.

– Menar man allvar när man säger sig vilja bekämpa människohandel måste vi också göra kopplingen mellan människohandel och prostitution. Då måste man också på EU-nivå börja inse att det bästa sättet att bekämpa prostitution är att lägga ansvaret där det hör hemma, nämligen hos torskar och hallickar, precis som den svenska sexköpslagen gör. Jag hoppas att fler länder tar efter Sverige, Norge, Island och Frankrike och antar liknande lagar, och att EU lägger mer krut på att bekämpa sexindustrin, säger Malin Björk.

Uttalandet har signerats av 26 parlamentariker från Vänstergruppen, Gröna och Socialdemokratiska gruppen.

Läs uttalandet här: meps-statement-on-the-eu-anti-trafficking-day-18-october-2016-1

Malin Björk står upp för aborträtten

På initiativ av Europaparlamentets vänstergrupp GUE/NGL blev det en debatt i Europaparlamentet den 5 oktober om det polska lagförslaget om att införa ett totalförbud mot abort. Här förklarar Malin Björk varför det polska lagförslaget också är en fråga för Europaparlamentet.

Malin Björk fördömer ingripande mot Women’s Boat to Gaza

wbg-logoSent igår bordade israelisk militär båten Zaytouna-Oliva, som ingår i aktionen Women’s boat to Gaza, och grep samtliga tretton kvinnor ombord. Två av dem är svenska vänsterpartipolitikern Jeanette Escanilla och besättningskvinnan Emma Ringqvist. Malin Björk är starkt kritisk till Israels agerande.

-Israel har inte laglig rätt att gå in och gripa kvinnorna på internationellt vatten. Det här är en ren kidnappning. Jag förutsätter att kvinnorna behandlas väl, men framför allt att de släpps omedelbart, säger Malin Björk.

-Israels agerande här påminner oss om den olagliga och inhumana blockaden av Gaza, som nu pågått i nio år. Vi som kämpar för ett fritt Palestina ger inte upp. Vi fortsätter arbeta för ett slut på blockaden och förtrycket av palestinier, och för att få till stånd en varaktig fred mellan Israel och Palestina.

Malin Björk seglade själv med Women’s Boat to Gaza under resans första rutt, mellan Barcelona och Korsika, i mitten på september.

Se även pressmeddelandet från Europaparlamentets vänstergrupp GUE/NGL.

Här förklarar Malin Björk och Jeanette Escanilla varför de valde att åka med Women’s Boat to Gaza.

”Kvinnors rätt till sina kroppar är ständigt under attack”

Vänsterpartiet i EU ställde fem frågor till Sara Bäckström, jurist på RFSU, som  berättat om situationen med abortvårdsvägran i Sverige på ett seminarium i Europaparlamentet. Mötet arrangerades av det tvärpolitiska nätverket All of Us, där bland andra Malin Björk ingår. Nätverket bildades av ledamöter och anställda i parlamentet från flera olika partigrupper för att slå vakt om aborträtten.

sara-backstromHur var mötet, tycker du?
– Det var jättebra. Det är väldigt viktigt att vi samlas från olika länder och delar med oss om vad det innebär med så kallades samvetsklausuler i vården, eller abortvårdsvägran, som vi på RFSU kallar det.

Vad pratade du om?
– Jag berättade att man i Sverige inte har rätt att åberopa vårdvägran, den möjligheten har aktivt valts bort. Det finns ett starkt parlamentariskt stöd för det, från Kristdemokraterna till Vänsterpartiet. De gånger som Sverigedemokraterna lagt förslag om att inskränka aborträtten har de snabbt röstats ner av alla andra partier. Svensk arbetsrätt säger också att man inte kan välja sina arbetsuppgifter som om det vore ett smörgåsbord. Det är tydligt att som sjuksköterska ska man jobba med allt inom sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive preventivmedelsrådgivning och abortvård. Ingen ska såklart tvingas utföra abort mot sin vilja, men då ska man inte söka tjänst på en klinik som utför aborter.

Vi fick bland annat höra om att en överväldigande majoritet av alla italienska läkare och även lärare på läkarutbildningar vägrar utföra abort. Blev du förvånad över något du hörde under mötet?
– Nej, jag vet att det är vanligt att åberopa samvetsklausuler i Europa. Men återigen är det är viktigt att ta till oss vad sådana här klausuler innebär för kvinnors rätt till sina egna kroppar och för tillgången till abort.

Varför ser situationen ut som den gör i Europa?
– Kvinnors rätt till sina kroppar är ständigt under attack. Vissa saker har blivit bättre, som att tillgången till medicinsk abort ökat. Men attacker mot kvinnors hänger samman med nationalism. Det är det som händer i Polen. Nationalismen slår brett, även mot hbtq-personer, familjer, jämställdheten och yttrandefriheten.

Finns det något du kommer att med dig hem från mötet?
– Självklart. Jag har knutit flera kontakter med andra deltagare, men även fått detaljerad information om till exempel situationen i Italien och lagförslaget som tyvärr verkar gå igenom i Polen, som innebär en kriminalisering även av missfall. Det är viktigt att alla mobiliserar mot Polen, både genom aktivism och politiska påtryckningar, mot totalförbudet som innebär att kvinnor tvingas föda fram barn mot sin vilja, även om de blivit våldtagna. Det är kvinnofientligt.

”Jag tänker samla alla krafter både inne och utanför parlamentet som står upp för en human flyktingpolitik”

Malin Björk tillsammans med Europaparlamentariker Cornelia Ernst från tyska Die Linke framför vrak efter flyktingbåtar på den italienska ön Lampedusa.

Malin Björk tillsammans med Europaparlamentariker Cornelia Ernst från tyska Die Linke, framför vraken efter flyktingbåtar på den italienska ön Lampedusa 2014.

Sex frågor till Malin Björk, som utsetts till Europaparlamentets rapportör för EU-kommissionens lagförslag om vidarebosättning av flyktingar som vill söka skydd i Europa.

Vad innebär det att vara rapportör?

– Det innebär att jag är huvudansvarig för att förhandla fram ett bra ställningstagande för Europaparlamentet när det gäller den här frågan. Som rapportör kan man påverka innehållet i ett lagförslag rätt mycket, även om jag ju förstås inte kan påverka hur parlamentet sedan röstar om förslaget. Europaparlamentet är tillsammans med medlemsstaternas regeringar de som lagstiftar om förslaget.

Hur känns det att ha utsetts till rapportör?

– Det känns som ett stort och viktigt ansvar, att vi i vänstern får möjlighet att påverka flyktingpolitiken i EU. Vänstern har ju länge drivit frågan om lagliga vägar och därför är vidarebosättning en nyckelfråga för oss.

Vad vill du att ditt förslag ska innehålla?

– Jag vill att EU ska bidra med resurser och möjligheter för fler medlemsländer att vara med i ett vidarebosättningsprogram. Vidarebosättning innebär att flyktingar som vill söka skydd i Europa ska kunna ingå ett mottagningsprogram och få en placering i ett EU-land, redan innan de kommit hit. På så sätt slipper de betala människosmugglare dyra pengar för en farlig flykt. Rent praktiskt vill jag att EU kopplas på i FN:s system för kvotflyktingar som redan finns på plats. De länder som tar emot flyktingar ska också få extra resurser för det. Det bör även vara ett flexibelt system som kan anpassas beroende på den rådande flyktingsituationen. Det är viktigt att så många flyktingar som möjligt ska kunna ta sig i Europa på ett lagligt och säkert sätt.

Vad tycker du om kommissionens förslag om vidarebosättning?

– Jag är väldigt besviken. Det här förslaget är en fortsättning av den skamliga EU Turkiet överenskommelsen där flyktingar skeppas runt och där EU anlitar tredje länder för agera gränsvakt. I kommissionens värld handlar vidarebosättning inte längre om att ge flyktingar skydd. Det handlar om gräns- och migrationskontroll. Det är ett förslag som urholkar internationell asylrätt och som för oss ännu längre bort från våra internationella och solidariska åtaganden.

Vad tror du om chanserna att få genomslag för din politik och kunna ändra kommissionens förslag i parlamentet?

– Det är för tidigt att säga. Jag ser ju hur ställningarna är och att politiken anpassas alltmer till nationalister och rasister. Jag inser att det kommer att bli svårt att matcha min ambitionsnivå när det gäller antalet flyktingar, flexibilitet och resurser. Samtidigt är det ett tillfälle att gå från ord till handling för alla EU-parlamentsledamöter som säger sig vilja ha lagliga vägar in i EU och som säger sig vara emot uppgörelsen mellan EU och Turkiet. Jag tänker samla alla krafter både inne och utanför parlamentet som står upp för en human flyktingpolitik. Tillsammans ska vi göra allt vi kan för att ändra innehållet i kommissionens förslag.

Vad krävs nu för att få igenom ett bra förslag?

– Det krävs en stark koalition i Europaparlamentet som står upp för ett genuint vidarebosättningssystem i linje med de program som hanteras av FN:s flyktingorgan UNHCR. Det krävs också att regeringarna från ett antal medlemsländer ryter till och kräver förändringar när texten ska förhandlas i Rådet, där representanter från alla medlemsländers regeringar ingår. Här förväntar jag mig att Sverige tar en stor roll. Med vårt mångåriga deltagande i FN:s vidarebosättningssystem borde det vara en självklarhet.

 

Läs mer om förslaget om vidarebosättning:

Debattartikel i SvD

Intervju i Sveriges Radios Ekot

Artikel i The Guardian

Svenskt motstånd mot EU:s handelsavtal stärks

Nu växer det svenska motståndet mot TTIP och de andra handelsavtalen som EU förhandlar om. Den 17 juni hölls en demonstration mot  avtalen TTIP och CETA utanför LO:s kongress i Stockholm. Dagen efter arrangerade Vänsterpartiet i EU en konferens om avtalen. Du som missade konferensen kan ta del av några av talarnas presentationer här.

ttip demo stockholm juni 2016

Skiftets demonstration utanför LO-borgen.

Den 17 juni ordnade hållbarhetsnätverket Skiftet en demonstration mot handelsavtalen TTIP och CETA som just nu förhandlas mellan EU och USA respektive EU och Canada. Demonstrationen hölls på Norra Bantorget utanför LO-borgen, där LO höll kongress. Aktionen var tänkt som en uppmaning till LO:s ledning och medlemmar att tänka över sin i princip odelat positiva inställning (med ett par undantag) till handelsavtalen. Bland talarna fanns riksdagsledamot Jens Holm (V) och den kanadensiske CETA-experten Blair Redlin. Jens Holm kritiserade bland annat allt hemlighetsmakeri som förhandlingarna om handelsavtalen omgärdas av.

– Om jag vill ta del av några handlingar måste jag gå in i ett speciellt rum på UD och läsa dem. Jag får inte ta några anteckningar eller berätta för någon om vad jag läst. Vissa handlingar måste jag åka till Bryssel för att få se. Jag tycker att det liknar lite som de hemska trollen i sagorna som, så fort kommer ut i ljuset, spricker. Det tror jag gäller för handelsavtalen också. När de väl kommer ut ur mörkret kommer de också att spricka, sa Jens Holm.

Blair Redlin lottas

Blair Redlin.

På lördagen ledde Kajsa Ekis Ekman en konferens om avtalen i ABF-huset. Talade gjorde bland andra Paul-Émile Dupret från Europaparlamentets vänstergrupp GUE/NGL, Anne-Marie Mineur (Euopaparlamentariker för holländska socialistpartiet SP), Blair Redlin och riksdagsledamot Håkan Svenneling (V) på konferensen i ABF-huset.

Blair Redlin är ordförande i  fackliga Trade Justice Network och har sedan flera år följt utvecklingen med CETA, avtalet som nu förhandlats klart mellan EU och Canada. Redan med Nafta, handelsavtalet mellan USA, Canada och Mexico, har han kunnat se vad effekterna av CETA kommer att bli. Precis som  CETA medför Nafta en sorts skiljedomstolar där företag kan stämma stater om företagen anser att staternas lagar på något sätt kan missgynna företagets förväntade vinster. Resultatet är att Canada numera är det mest stämda västlandet i världen. Till stor del rör det sig om mäktiga, USA-registrerade storföretag som stämt landet för hälso- och miljölagar som ansetts skada företagens vinster. Ett av exemplen han gav handlar om företaget Ethyl.

AnneMarie Mineur lottas

Anne Marie Mineur.

– Ethyl ansåg att det var olämpligt att Canada skulle förbjuda det potentiellt farliga ämnet MMT i bensin. Efter att ha förlorat rätten att kunna lagstifta mot kemikalien enligt Nafta, återinfördes MMT i kanadensisk bensin och finns kvar än idag, berättade Blair Redlin.

En panel bestående av Malin Björk, Martin Klepke (politisk redaktör för  LO:s tidning Arbetet), Andrea Söderblom-Tay (ordförande för Jordens vänner Stockholm), Toofan Salehpour från Skiftet och Rikard Allvin, som skriver bloggen Ttippen, disktuterade sedan hur motståndet mot TTIP kan mobiliseras. Panelen var överens  om att ett första steg är att informera allmänheten om att avtalen överhuvudtaget finns och förhandlas om och att det ännu inte är för sent att stoppa dem. Toofan Salehpour tryckte också på vikten av att prata om avtalen på ett folkligt sätt.

– Hellre än att prata om skiljedomstolar för företag, ISDS och ICS, säg direktörsdomstolar och istället för TTIP, CETA och TISA, kalla dem för fulhandelsavtal, sa Toofan Salehpour.

Kajsa Ekis Ekman avslutade med en uppmaning till publiken:

– Det räcker inte med att ni har varit här idag. Nu måste ni börja skriva insändare, skriva på Facebook och höra av er till era politiker!

 

Anne Marie Mineurs presentation:Presentation Anne Marie Mineur

Blair Redlins talpunkter (engelska): Speaking points Blair Redlin

Ny broschyr om TTIP och andra handelsavtal

ttip lang broschyr jpgÄr handelsvatalen TTIP, CETA och TISA  så krångliga som många tror? Nej. Nu finns en lättillgänglig broschyr som förklarar vad avtalen innebär och hur de påverkar vår demokrati, miljö och arbetsrätt.

Just nu håller EU att förhandla om tre olika handelsavtal bakom lyckta dörrar. Det är dels det mest kända avtalet, TTIP, med USA. Dessutom förhandlas avtalet CETA med Canada och tjänstehandelsavtalet TISA med USA och 21 andra länder. Protesterna mot avtalen är stora runtom i Europa, men inte i Sverige. Det är dags att debatten vaknar även här!

Här kan du själv ladda ner och skriva ut broschyren: broschyr langre version TTIP webb. Den finns också att beställa hem kostnadsfritt. Hör dig till [email protected]

 

Kom på konferens om handelsavtalen som hotar demokratin

A4-motTTIP jpgVälkommen till en konferens om TTIP, CETA och TISA, handelsavtalen som hotar vår demokrati, miljö och arbetsrätt! Konferensen hålls på lördag den 18: e juni klockan 12-16 i Katasalen i ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm.

Få personer i Sverige vet vad TTIP, CETA och TISA är. Det är inte så konstigt. Den svenska debatten om handelsavtalen som just nu förhandlas mellan EU och andra länder märkbart tyst. I många andra europeiska länder är motståndet däremot både högljutt och massivt. Varför ser det så olika ut? Kom och lär dig mer om avtalen och varför vi i Sverige borde gå med i proteströrelsen!

Konferensen är gratis.

Anmäl dig på Facebook. Sök på ”Hur kan vi stoppa TTIP, CETA och TISA?”

Läs Malin Björks senaste artikel om TTIP

 

 

Medverkande:malin ttip t shirt
Kajsa Ekis Ekman, författare och debattör
Malin Björk, EU-parlamentariker (V)
Martin Klepke, politisk redaktör, LO:s tidning Arbetet
Andrea Söderblom-Tay, ordförande Jordens vänner
Toofan Salehpour, Skiftet
Rikard Allvin, Ttippen
Håkan Svenneling, riksdagsledamot (V)
Blair Redlin, ordförande Trade Justice Network (CA)
Anne Marie Mineur, EU-parlamentariker Socialistpartiet (NL)
Paul-Emile Dupret, politisk rådgivare, GUE/NGL, Europaparlamentet (BE)

 

 

Kontakt: Stellan Hermansson, 070-299 70 79, Lotta Narvehed, +32 498 44 31 40