Det svenska skogsbruket måste bli hållbart
Det svenska skogsbruket är inte hållbart, vad den svenska regeringen och de stora skogsföretagen än säger. Vi har förslag som gör skogen ekologiskt hållbar, samtidigt som samhällsnyttan värnas. Det skriver företrädare för Vänsterpartiet.
”Folk pratar om vad vi ska göra med vår skog. Men det är inte ’vår’ skog, det är min och 300 000 andra skogsägares.” När miljardären Karl Hedin hävdar att hur skogarna brukas endast är en angelägenhet för markägarna har han fel, för det svenska skogsbruket påverkar oss alla. Det är anmärkningsvärt att han har fräckheten att göra sig till talesperson för alla skogsägare i Sverige.
Tyvärr får Hedins inställning stöd av den svenska regeringen. När viktig lagstiftning tas fram av EU-kommissionen, som kräver att Sveriges skogsbruk måste bli mer hållbart för att Sverige och EU ska kunna nå de egna målen för klimat och biologisk mångfald, sparkar Sverige bakut. I veckan röstade regeringen till exempel nej till EU-lagstiftningen om klimatkraven för skog och mark (LULUCF). Detta trots att regeringen i tidigare instanser stött lagstiftningen och trots att regeringspartierna Moderaterna och Liberalerna så sent som i mitten av mars röstade för lagförslaget i EU-parlamentet.
Priset för detta förhållningssätt är dyrt, inte bara för klimatet och den biologiska mångfalden utan också för en levande landsbygd. Lägg därtill kostnaden som kommande generationer får med en skogsnäring som inte värnat samhällsnyttan med ett långsiktigt hållbart skogsbruk.
Det svenska skogsbruket är i sin helhet inte hållbart. Det har såväl forskare som miljöorganisationer, EU-kommissionen och anställda på Skogsstyrelsen slagit fast.
Det intensiva skogsbruket med strävan efter maximal avverkning har flera skadliga effekter. I utvärderingen av våra miljömål konstaterades nyligen att miljöutvecklingen i skogarna är fortsatt negativ och att vi inte når målet Levande skogar med nuvarande styrmedel till 2030.
Skogsavverkning har stor negativ påverkan på ungefär 1.400 svenska arter som har svårt att överleva på hyggen. Den livsmiljö arterna kräver hinner inte återbildas innan det är dags för nästa avverkning.
Kalhyggen är även ett problem för klimatet. I drygt ett decennium efter en kalavverkning sker stora utsläpp av koldioxid när organiskt material på marken bryts ned. Skogslandskap som bedrivs med kalhyggesbruk lagrar generellt mindre kol i marken. Preliminära data från Naturvårdsverket visar även att nettoinlagringen i växande skog minskade kraftigt i Sverige under 2021, med hela 5 miljoner ton jämfört med året innan. Orsaken är främst sjunkande tillväxt i skogen och de senaste årens höga avverkningsvolymer.
Nuvarande intensiva skogsbruk främjar inte heller en levande och hållbar landsbygd. Häromåret krävde hundratals mindre skogsägare en politik som uppmuntrar till skonsamt skogsbruk. De framhåller att ett mångbruk är en stor möjlighet för privata skogsägare och landsbygden. När ensartad storskalighet ställs om till ett varierat brukande skapas lokala arbetstillfällen och högre värden än när storindustrin sätter agendan. De vill se fler lokala sågverk och träförädlingsföretag för att kunna producera långlivade produkter istället för pappersmassa. De vill bruka skogen skonsamt för att gynna sig själva, kommande generationer, landsbygd, biologisk mångfald, svamp- och bärplockning, friluftsliv och rekreation. Det speglar väl miljömålet att värna samhällsnyttan i skogsbruket.
För att uppnå ett ekologiskt hållbart skogsbruk kan vi inte förlita oss på marknaden och principen ”frihet under ansvar”. För att värna skogens nytta för oss alla vill vi genomföra följande åtgärder:
1. Öka kraven på miljöhänsyn i skogsbruket. Vi vill se en tydligare reglering. Frivillighet är otillräckligt för att nå ett ekologiskt hållbart skogsbruk. Nuvarande brist på reglering har resulterat i intensiva skogsbruksmetoder som försvagar ekosystemens långsiktiga bärkraft. Det är därutöver orimligt att bristande miljöhänsyn i praktiken kan innebära en ekonomisk konkurrensfördel på grund av bristande sanktioner vid överträdelser.
2. Skogsägare som vill skydda sin skog ska få ersättning. Mer skog behöver skyddas för att värna höga naturvärden. Trots att staten och skogsägaren ofta är överens om att skogen behöver skyddas så finns många exempel där skogsägare får vänta länge då det saknas resurser att ersätta ägaren. Det är orimligt för både skogsägare och naturskyddet, och en ökande problematik då regeringen valt att sänka anslaget för att skydda värdefull natur. Vänsterpartiet har istället föreslagit 4,5 miljarder kronor mer än regeringen bara i år för att säkerställa skydd av skogar med höga naturvärden.
3. Det ska vara ekonomiskt lönsamt för skogsägare som värnar skogens förmåga att lagra kol. Genom att skogsägare låter skogen stå längre och bli äldre utan att avverkas gynnas klimatnyttan och den biologiska mångfalden. Ekonomiska incitament bör därför införas för skogsägare i detta syfte. Därutöver skapas förutsättningar för ett framtida uttag av virke med högre kvalitet.
4. Inför omställningsstöd för skogsägare som går över till kalhyggesfritt skogsbruk. En ökad andel kalhyggesfritt skogsbruk kan öka natur-, kultur- och sociala värden i skogslandskapet. För att stimulera att en ökad areal brukas med kalhyggesfria metoder vill vi införa ett stöd då omställningen kan vara förenad med ökade kostnader i övergången. Vänsterpartiet har i budgetförslag föreslagit en årlig satsning på 50 miljoner kronor för detta.
5. All statlig skog bör förvaltas hållbart och samlat. Det statliga ägandet av skogsområden bör samlas i ett bolag. Det nya skogsbolaget bör ha ett hållbart brukande av skogens resurser, inte avkastning, som främsta mål. Bolaget bör åläggas att avsätta större arealer till skyddade naturområden.
Med dessa åtgärder skulle vi ta väsentliga steg för att göra det mer lönsamt att sköta sin skog till nytta för oss alla och för de samhällsmål vi gemensamt beslutat.
Andrea Andersson-Tay (V)
Miljöpolitisk talesperson
Malin Björk (V)
EU-parlamentariker, ledamot i miljöutskottet
Kajsa Fredholm (V)
Klimatpolitisk talesperson
Artikeln har tidigare publicerats i ETC.