”Hela samhället förlorar när inte allas potential tillvaratas”
I veckan hölls den första upplagan någonsin av tredagarskonferensen People of African Descent Week i EU-parlamentet. Bland deltagarna fanns politiker, akademiker och aktivister från hela Europa men också från USA. En av initiativtagarna till konferensen är Vänsterpartiets riksdagsledamot Momodou Malcolm Jallow. Vi passade på att ställa några frågor till honom mellan ett par av de många seminarierna.
Varför behövs den här veckan?– Den behövs för att synliggöra livsvillkoren för alla 15-20 miljoner afro-européer men också för att kräva ett erkännande för alla bidrag – historiskt och i samtiden – som människor med afrikanskt ursprung bidragit till Europas utveckling. Det är också ett tillfälle att prata om levnadsvillkoren för svarta i Europa inom områden som utbildning, hälsa, arbetsmarknad och rättssystem. Till exempel förekommer det i nästan alla EU-länder rasprofilering, alltså diskriminering baserat på en persons utseende. Flera rapporter visar att afro-européer diskrimineras överallt i samhället. Det gäller inte minst på arbetsmarknaden, oavsett utbildningsnivå. Här kan vi, tillsammans med representanter från civilsamhället, akademin och politiken diskutera socio-ekonomiska lösningar så att svarta ska få samma livsvillkor som alla andra.
Varför behövs den här veckan?
– Den behövs för att synliggöra livsvillkoren för alla 15-20 miljoner afro-européer men också för att kräva ett erkännande för alla bidrag – historiskt och i samtiden – som människor med afrikanskt ursprung bidragit till Europas utveckling. Det är också ett tillfälle att prata om levnadsvillkoren för svarta i Europa inom områden som utbildning, hälsa, arbetsmarknad och rättssystem. Till exempel förekommer det i nästan alla EU-länder rasprofilering, alltså diskriminering baserat på en persons utseende. Flera rapporter visar att afro-européer diskrimineras överallt i samhället. Det gäller inte minst på arbetsmarknaden, oavsett utbildningsnivå. Här kan vi, tillsammans med representanter från civilsamhället, akademin och politiken diskutera socio-ekonomiska lösningar så att svarta ska få samma livsvillkor som alla andra.
Hur känns det att vara här?
– Det känns mäktigt att vara med när svarta och européer med afrikanskt påbrå för första gången håller ett sådant här stort möte i det mäktigaste politiska rummet i Europa. Det känns stärkande. Många på konferensen pratar om ”empowerment”. Jag blev inspirerad när jag för tio år sedan åkte till USA för att delta i Congressional Black Caucus, en årlig konferens för afro-amerikaner i Washington där tusentals aktivister, organisationer, företagare och politiker träffas för att samtala om sina livsvillkor, bygga nätverk och hitta gemensamma lösningar. Jag tänkte att det vore häftigt att anordna något liknande i Europa. Nu har vi förverkligat den ambitionen och det går inte att överdriva dess betydelse för kampen mot afrofobi. Och jag är glad och stolt att Malin Björk stöttat den här idén och kampen från den första dagen.
– FN har också utsett åren 2015-2024 till decenniet för personer med afrikanskt ursprung och uppmanat alla medlemsländer att uppmärksamma det, men det är det inte många som gjort. Inte Sverige heller. Det gör också att det känns extra viktigt att ha den här konferensen nu.
Vilka frågor diskuteras under konferensen?
– Vi följer i princip FN:s tre punkter – erkännande, rättvisa och utveckling – och sorterar alla frågor under dessa teman. Vi pratar till exempel om historiska orättvisor; hur Europa förslavat, koloniserat och tagit resurser från Afrika för att bygga Europa. Afrikaner har till och med hjälp till att kriga för européers frihet under både första och andra världskriget. Vi tar också upp samtida orättvisor som migration och rasprofilering. I mitt tal nämnde jag till exempel att jag, även som riksdagsman med tjänstepass, alltid måste förklara mig när jag går igenom passkontroller, medan mina vita kollegor bara passerar. Som svart spelar det ingen roll om du har en doktorstitel eller om du är flykting utan papper, alla behandlas lika dåligt.
– Vi pratade också om hur hatbrotten mot svarta ökar. Människor blir ibland av med sina liv bara för att de ser ut som de gör, ibland av representanter från staten. Gemensamt i alla fallen är att offren varit svarta och att de som begått brotten gått fria. Men svarta människor utsätts inte bara för fysiskt och psykisk våld. Det handlar också om att inte få samma stöd och service eller tillgång till likvärdig sjukvård och utbildning som alla andra. Det handlar också om hur svarta människor framställs i läromedel och i barnböcker. När vitheten alltid gestaltas som skönhetsideal framställs svarthet som motsatsen. Våra barn exponeras dagligen för detta genom litteratur, media, kultur. Det leder ofta till en känsla av självförakt hos svarta barn.
– Under temat utveckling diskuterar vi lösningar på problemen. Vi vill till exempel ha ett ramverk på EU-nivå för att säkerställa svarta människors rättigheter, precis som det redan finns en strategi för romsk inkludering. Vi har redan pratat med representanter för EU-kommissionen och de är positiva men säger att ”vi är inte där än”. Men vi kommer att fortsätta kämpa för att det ska finnas en juridisk grund för att EU:s medlemsländer ska arbeta hårdare för att säkerställa att svarta människors socio-ekonomiska, politiska och mänskliga rättigheter upprätthålls och respekteras.
– Vi pratade också om vikten av jämlikhetsdata, alltså statistik som visar hur utsatta och missgynnade olika grupper är i samhället. Jag är stolt över att Vänsterpartiet, som enda svenska riksdagsparti, har jämlikhetsdata som krav i sitt partiprogram. Det är ett viktigt steg i rätt riktning.
Mycket av det ni diskuterar rör diskriminering. Tror du att dina barn kommer att få det bättre?
– Det är för dem vi gör det här, för att inte nästa generation ska behöva göra samma arbete som vi gör nu. Tidigare slogs vi mot slaveri och kolonisation. För varje generation blir det lite bättre, men det är tack vare att människor före oss har kämpat. Förändringar kommer, men först till nästa generation.– Det är för dem vi gör det här, för att inte nästa generation ska behöva göra samma arbete som vi gör nu. Tidigare slogs vi mot slaveri och kolonisation. För varje generation blir det lite bättre, men det är tack vare att människor före oss har kämpat. Förändringar kommer, men först till nästa generation.
– Hela samhället förlorar, när inte alla människors potential tillvaratas. Jag brukar berätta en anekdot om två likadana frön som sås bredvid varandra, men med en mur mellan dem. Det ena fröet får sol och regn, men det andra står bara i skuggan av muren. Då vet man att bara ett av fröna kommer att växa bra. Precis så är det med människor. Om inte alla får de nödvändiga förutsättningarna kan vi gå miste om en läkare som kunde ha botat cancer eller en ny Nelson Mandela. Och det är vi politiker som måste riva muren och skapa jämlika samhällen. Alla vinner om alla barn kan uppnå sin potential. Det är det det handlar om för mig som politiker.