Ekonomisk politik

Här kan du läsa om EU:s ekonomiska politik och varför Vänsterpartiet är kritisk till den.

EU sätter marknaden först
EU:s inre marknad sätter marknadens intressen före miljön, arbetsrätten, konsumentskyddet och folkhälsan. EU-domstolen i Luxemburg har fastställt denna prioritering i olika domslut vid flertal tillfällen. Den så kallade Laval-domen är bara ett exempel på detta. I domen fastställdes att svenska kollektivavtal inte omfattar alla utländska arbetare och att fackliga stridsåtgärder, som de är fastställda i svensk lag, inte är giltiga i EU. Marknadens intressen är överordnade. Den fackliga stridsrätten, som är en konstitutionell rättighet i Sverige, är enligt EU-domstolen underordnad EU:s regler om fri rörlighet. Vänsterpartiet menar att prioriteringen måste var den omvända: Arbetsrätten, miljön, konsumentskyddet och folkhälsan måste vara överordnade företagens och marknadens intressen.

För att säkra att strejkrätten skyddas och undantas från de inre marknadsreglerna har Europafacket krävt att ett socialt protokoll ska antas av EU. Det sociala protokollet skulle vara juridiskt bindande. Vänsterpartiet stöder helhjärtat detta krav som hittills har avvisats av EU. EU syftar till att bygga en superstat, ett Europas förenta stater. Detta är än mer tydligt efter att det så kallade Lissabonfördraget antogs av EU. Allt mer makt har överförts till EU. EU-rätten överordnas den nationella rätten. EU får möjlighet att stifta lag och styra politiken på allt fler områden. Det begränsar riksdagens makt och för besluten längre bort från medborgarna.

Den sociala pelaren räcker inte

Den Sociala pelaren som antogs på toppmötet i Göteborg i november 2017 är bra i den meningen att för första gången på många år så talar EU:s ledare inte bara om åtstramningar, utan också om sociala rättigheter. EU:s ekonomiska politik handlar om att gynna storföretag och banker. Det har de senaste tio åren skapat massarbetslöshet och social misär. I flera länder har den politiken skapat jordmån för högerextremistiska partier som pekar ut invandrare och flyktingar som krisens syndabockar. Många oroas av den högerextremistiska framväxten i flera EU-länder.

Den svenska S- och MP-regeringen har varit pådrivande för den sociala pelaren. Vänsterpartiet tycker det är bra att de sociala, och därmed klassmässiga frågorna, diskuteras inom EU. Då handlar debatten om de verkliga motsättningarna i samhället. Och dessutom undergräver det högerextremismens möjligheter att växa.

Det antagna dokumentet är fyllt av vackra ord, men har ingen juridisk status. EU:s fördrag går före och där är det den inre marknaden och storföretagen som räknas. Vänsterpartiet vill dock inte att arbetsmarknads- och socialpolitik ska flyttas över till EU. Det vore att skapa en federal superstat. Men vi vill stärka arbetsrätten och sociala rättigheter inom EU. Det sker bäst genom att man antar ett socialt protokoll.

Euron ett misslyckande
Vänsterpartiet arbetade med den segrande nejsidan i folkomröstningen år 2003 om medlemskap i den ekonomisk-monetära unionen (EMU). Idag kan vi se hur rätt nej-sidan hade. Alla de problem och risker med euron som vi då beskrev har blivit verklighet inom eurozonen.

Vi sa att den gemensamma räntan för euro-området i vissa länder skulle leda till överhettning av ekonomin och spekulation. Precis det skedde sedan i Spanien och Irland. Vi varnade för att den ekonomiska och monetära unionen skulle leda till ekonomisk högerpolitik. Euro-krisländerna tvingades av EU genom den så kallade finanspakten till extrema åtstramningar som innebär lönesänkningar på upp till 50 procent, sänkta pensioner, massiva privatiseringar, nedskärningar inom skola, vård och omsorg. Särskilt hårt har Grekland drabbats av EU:s åtstramningspolitik. Och den politiken har bara fördjupat Greklands ekonomiska och sociala kris.

Vi förklarade hotet mot demokratin, att avgörande makt över den nationella ekonomin skulle överföras till EU. Idag har det ekonomiska beslutsfattandet centraliserats och åtstramningspolitiken har blivit lag. Den icke-folkvalda EU-kommissionen ska till och med få rätt att bötfälla länder som ”inte sköter sig”.

Som demokrater accepterar vi att högerpartier bestämmer den ekonomiska politiken om de vinner demokratiska val i sitt eget land. Men lika självklart måste det vara att vänsterpartier, som vinner demokratiska val, har rätt att bestämma den ekonomiska politiken. Problemet är att EMU nu tvingar alla länder i euro-zonen att föra den ekonomiska politik som fastlagts av EU – och den politiken är ekonomisk högerpolitik. Det är djupt odemokratiskt.

Åtstramningspolitik leder till minskad jämställdhet
Den överväldigande majoriteten av de personer som lagt fast finanspaktens regelverk är mycket välavlönade och mäktiga män. Ingen av dessa män kommer själv att behöva bära de bördor eller tvingas till de uppoffringar som åtstramningspolitiken medför. De största förlorarna däremot är lågavlönade och arbetslösa kvinnor. Finanspakten grundar sig således både på nyliberala och patriarkala strukturer och värderingar.