Vänsterpartiet i EU-parlamentet

”Hela samhället förlorar när inte allas potential tillvaratas”

I veckan hölls den första upplagan någonsin av tredagarskonferensen People of African Descent Week i EU-parlamentet. Bland deltagarna fanns politiker, akademiker och aktivister från hela Europa men också från USA. En av initiativtagarna till konferensen är Vänsterpartiets riksdagsledamot Momodou Malcolm Jallow. Vi passade på att ställa några frågor till honom mellan ett par av de många seminarierna.

Varför behövs den här veckan?
– Den behövs för att synliggöra livsvillkoren för alla 15-20 miljoner afro-européer men också för att kräva ett erkännande för alla bidrag – historiskt och i samtiden – som människor med afrikanskt ursprung bidragit till Europas utveckling. Det är också ett tillfälle att prata om levnadsvillkoren för svarta i Europa inom områden som utbildning, hälsa, arbetsmarknad och rättssystem. Till exempel förekommer det i nästan alla EU-länder rasprofilering, alltså diskriminering baserat på en persons utseende. Flera rapporter visar att afro-européer diskrimineras överallt i samhället. Det gäller inte minst på arbetsmarknaden, oavsett utbildningsnivå. Här kan vi, tillsammans med representanter från civilsamhället, akademin och politiken diskutera socio-ekonomiska lösningar så  att svarta ska få samma livsvillkor som alla andra.

Hur känns det att vara här?
– Det känns mäktigt att vara med när svarta och européer med afrikanskt påbrå för första gången håller ett sådant här stort möte i det mäktigaste politiska rummet i Europa. Det känns stärkande. Många på konferensen pratar om ”empowerment”. Jag blev inspirerad när jag för tio år sedan åkte till USA för att delta i Congressional Black Caucus, en årlig konferens för afro-amerikaner i Washington där tusentals aktivister, organisationer, företagare och politiker träffas för att samtala om sina livsvillkor, bygga nätverk och hitta gemensamma lösningar. Jag tänkte att det vore häftigt att anordna något liknande i Europa. Nu har vi förverkligat den ambitionen och  det går inte att överdriva dess betydelse för kampen mot afrofobi. Och jag är glad och stolt att Malin Björk stöttat den här idén och kampen från den första dagen.

– FN har också utsett åren 2015-2024 till decenniet för personer med afrikanskt ursprung och uppmanat alla medlemsländer att uppmärksamma det, men det är det inte många som gjort. Inte Sverige heller. Det gör också att det känns extra viktigt att ha den här konferensen nu.

Vilka frågor diskuteras under konferensen?
– Vi följer i princip FN:s tre punkter  – erkännande, rättvisa och utveckling – och sorterar alla frågor under dessa teman. Vi pratar till exempel om historiska orättvisor; hur Europa förslavat, koloniserat och tagit resurser från Afrika för att bygga Europa. Afrikaner har till och med hjälp till att kriga för européers frihet under både första och andra världskriget. Vi tar också upp samtida orättvisor som migration och rasprofilering. I mitt tal nämnde jag till exempel att jag, även som riksdagsman med tjänstepass, alltid måste förklara mig när jag går igenom passkontroller, medan mina vita kollegor bara passerar. Som svart spelar det ingen roll om du har en doktorstitel eller om du är flykting utan papper, alla behandlas lika dåligt.

 – Vi pratade också om hur hatbrotten mot svarta ökar. Människor blir ibland av med sina liv bara för att de ser ut som de gör, ibland av representanter från staten. Gemensamt i alla fallen är att offren varit svarta och att de som begått brotten gått fria. Men svarta människor utsätts inte bara för fysiskt och psykisk våld. Det handlar också om att inte få samma stöd och service eller tillgång till likvärdig sjukvård och utbildning som alla andra. Det handlar också om hur svarta människor framställs i läromedel och i barnböcker. När vitheten  alltid gestaltas som skönhetsideal framställs svarthet som motsatsen. Våra barn exponeras dagligen för detta genom litteratur, media, kultur. Det leder ofta till en känsla av  självförakt hos svarta barn.

– Under temat utveckling diskuterar vi lösningar på problemen. Vi vill till exempel ha ett ramverk på EU-nivå för att säkerställa svarta människors rättigheter, precis som det redan finns en strategi för romsk inkludering. Vi har redan pratat med representanter för EU-kommissionen och de är positiva men säger att ”vi är inte där än”. Men vi kommer att fortsätta kämpa för att det ska finnas en juridisk grund för att EU:s medlemsländer ska arbeta hårdare för att säkerställa att svarta människors socio-ekonomiska, politiska och mänskliga rättigheter upprätthålls och respekteras.

– Vi pratade också om vikten av jämlikhetsdata, alltså statistik som visar hur utsatta och missgynnade olika grupper är i samhället. Jag är stolt över att Vänsterpartiet, som enda svenska riksdagsparti, har jämlikhetsdata som krav i sitt partiprogram. Det är ett viktigt steg i rätt riktning.

Mycket av det ni diskuterar rör diskriminering. Tror du att dina barn kommer att få det bättre?

– Det är för dem vi gör det här, för att inte nästa generation ska behöva göra samma arbete som vi gör nu. Tidigare slogs vi mot slaveri och kolonisation. För varje generation blir det lite bättre, men det är tack vare att människor före oss har kämpat. Förändringar kommer, men först till nästa generation.

– Hela samhället förlorar, när inte alla människors potential tillvaratas. Jag brukar berätta en anekdot om två likadana frön som sås bredvid varandra, men med en mur mellan dem. Det ena fröet får sol och regn, men det andra står bara i skuggan av muren. Då vet man att bara ett av fröna kommer att växa bra.  Precis så är det med människor. Om inte alla får de nödvändiga förutsättningarna kan vi gå miste om en läkare som kunde ha botat cancer eller en ny Nelson Mandela. Och det är vi politiker som måste riva muren och skapa jämlika samhällen. Alla vinner om alla barn kan uppnå sin potential. Det är det det handlar om för mig som politiker.

EU-parlamentet röstade för allvarliga inskränkningar i asylrätten

Idag röstade EU-parlamentets ansvariga utskott (LIBE) om ett av de mest omtalade lagförslagen inom ramen för reformerna av det gemensamma asylsystemet, asylprocedurförordningen. Rapportören Ferrara från italienska Femstjärnerörelsen presenterade en lagtext som innebär ytterligare försämringar i asylrätten. Malin Björk är djupt kritisk och röstade nej till förslaget. 

– Alla ska ha rätt till en rättvis prövning av sitt ärende. Denna förordning gör det omöjligt, konstaterar Malin Björk.

– Asylprocedurförordning är ytterligare ett steg i EU:s ”race to the bottom” för människors rätt att söka asyl. Att besluta om gemensamma regler som på ett så fundamentalt sätt inskränker människors rättigheter är inget jag kan ställa upp på. Det kommer drabba många människor väldigt hårt, säger hon.

En av de mest allvarliga delarna i texten handlar om att personer som anses komma från ett ”säkert tredje land” inte ens ska behöva få sin asylansökan prövad.

– Det är helt oacceptabelt att ha en lista med säkra länder som innebär att människor kommer nekas att få sin asylansökan prövad. Det undergräver hela asylrätten, eftersom den måste baseras på individuella bedömningar och  omständigheter. Vi kommer få se direktavvisningar vid EU:s gränser. Det här är väldigt farligt.

Nu inleds förhandlingar med rådet. Utsikterna är allt annat än goda, varnar Björk.

– Med en usel text i bagaget kommer vi inte kunna åstadkomma något bra i de här förhandlingarna. Sverige måste motsätta sig detta i Rådet, så att vi inte ytterligare försämrar den redan urholkade asylrätten i Sverige.

Malin Björk ny talesperson i hbtq-frågor för Vänsterpartiet

Tre frågor till Malin Björk, som idag utsetts till Vänsterpartiets nya talesperson för hbtq-frågor.

Malin Björk

Grattis Malin, hur känns det?
– Det känns väldigt roligt. Jag jobbar ju redan med de här frågorna som ligger mig både nära och varmt om hjärtat. Att få vara Vänsterpartiets talesperson känns extra fint för vi har en bra politik och en viktig roll att spela. Vänsterpartiet har alltid gått före, det är jag stolt över. Vi jobbar i såväl föreningar som i lokalpolitiken, i riksdagen och i EU-parlamentet. Jag kommer att fortsätta och stärka det arbetet. Till syvende och sist handlar det om att förbättra livet för alla hbtq-personer. Det tror jag leder till ett mer öppet och rättvist samhälle. Hbtq-kampen har en viktig roll att spela i striden för det öppna samhället.

Vilka hbtq-frågor vill du driva?
– Det finns så mycket att göra, både hemma och internationellt. De krafter som vill förtrycka oss hbtq-presoner är välorganiserade. De nationalistiska, kvinnofientliga, rasistiska och hbtq-fientliga krafterna är en stor utmaning. Det är dags att vi steppar upp motståndet och organiserar oss minst lika bra som dem. Vi måste bygga broar med andra rörelser och tillsammans skapa ett samhälle där alla får plats. Sedan finns det specifika frågor som rör till exempel asylsökande hbtq-personer, unga hbtq-personer, barn i hbtq-familjer och transpersoner. Den tillfälliga flyktinglagen slår till exempel extra hårt mot bland andra hbtq-personers rättigheter.

Vad tror du själv gör dig till en bra talesperson?
– Som hbtq-person har jag naturligtvis kännedom om de här frågorna och jag har också arbetat med dem under en lång tid. Jag har bland annat gett ut en tidskrift och är vice ordförande i EU-parlamentets partiöverskridande hbtq-grupp. Och så har jag ju stor energi. Den kommer jag använda både för att föra ut Vänsterpartiets politik men också för att samarbeta med föreningar och rörelser både hemma och internationellt. Vi ses i Pride, både för att fira och för att smida planer för att stärka hbtq-personers rättigheter!

Fyra år sedan Malin Björk stoppade utvisningen av Ghader

Idag är det fyra år sedan Malin Björk och flera medpassagerare ställde sig upp i ett plan på väg från Östersund. Genom sitt agerande hindrade de tvångsutvisningen av en man till Iran.

Malin Björk tillsammans med Ghader och delar av familjen i Östersund 2018.

Så här säger Malin Björk idag om händelsen den 10 april 2014:

– Ibland hamnar man i situationer, tillsammans med andra, då man blir delaktig i något som är större än en själv. Vi stod upp för människors rätt att söka skydd i Sverige. Ibland ställs saker på sin spets och då är det skönt att veta att man räcker till att stå upp för sina värderingar, även i en situation som känns svår. Det faktum att jag reste mig upp har inneburit att jag känner mig stark och trygg både i handling och i mitt politiska ställningstagande.

– Sedan var det ju oerhört kul att träffa Ghader och hans familj igen i Östersund i vintras. Bäbisen som då låg och gnydde i en vagn är idag en fyraårig sprallig tjej!

Så här skrev Malin själv på sin Facebooksida för fyra år sedan:

”Stoppa utvisningen av Mirans pappa

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut – rest mig upp i flygplanet (2 ggr, planet var stort!) och bett mina medpassagerare göra som mig och inte knäppa säkerhetsbältena för att på ett värdigt sätt markera att vi inte vill vara delaktiga i deporteringen av en flykting med 2 små barn och fru i Östersund! Familjeåterförening är en mänsklig rättighet som ständigt åsidosätts, och Sverige har förbundit i FN konventioner att alltid agera först och främst för barnens bästa. Att slita dem från sina föräldrar strider mot barns mänskliga rättigheter! Lättade fick vi beskedet att SAS piloten valde att avblåsa avvisningen! Tack ‘Ingen människa är illegal’ för ert viktiga arbete!”

Idag tänker vi också på de modiga människor som försöker utvisningarna från Afghanistan från förvaret i Kållered.

 

”Låt inte flyktingfientliga länder sabotera förhandlingarna!”

I höstas antog EU-parlamentet Malin Björks lagförslag som innebär att EU ska ta emot över 200.000 kvotflyktingar per år. Men för att förslaget ska bli verklighet måste också EU:s medlemsländer i ministerrådet, representerat av ordförandelandet Bulgarien, gå med på det. Förhandlingarna är tuffa. Här berättar Malin Björk om om hur hon ändå hoppas ro i land ett bra kvotflyktingsystem.

Hur går förhandlingarna?
– Vi har ett bra utgångsläge med det beslut som parlamentet antog i höstas. Där fastställs att vidarebosättning (kvotflyktingsystemet) ska vara ett humanitärt program som bygger på UNCHR:s redan fungerande system, som flera medlemsländer redan deltar i. Det är en stark och tydlig ståndpunkt. Tyvärr har Rådet en delvis annan hållning.

Vad är ni oense om?
– Rådet är mer spretiga och drar åt olika håll. De vill till exempel att flyktingar som kommer till EU genom humanitära antagningsprogram ska räknas in i kvotflyktingsystemet. Vi välkomnar andra lagliga vägar, men vi måste se till att vi får ett ambitiöst och fungerande kvotflyktingsystem. Rådet har också uttryckt att de vill se skyddet för individuella kvotflyktingar villkoras mot att tredje länder stoppar andra flyktingar, till exempel. Det är inte acceptabelt. En annan utmaning är att Rådet inte vill vidarebosätta särskilt många personer, de nämner över huvud taget inga siffror. Vi tycker också att kvotflyktingsystemet ska vara ett bindande åtagande medan Rådet tycker att det ska vara frivilligt. Ett övergripande problem är att de EU-länder som styrs av högerextrema, nationalistiska och nästan rasistiska krafter är väldigt högljudda och att de ges för stort utrymme i förhandlingarna.

Spelar det stor roll vilket land som har ordförandeskapet och vilka personer som förhandlar?
– Ja, det gör det. Ordförandelandet har ett stort inflytande. Bulgarien har inte särskilt stor erfarenhet av flyktingmottagande men verkar vilja åstadkomma framsteg  i förhandlingarna. Även om planen är att lagförslaget ska vara klart före sommaren så tror jag inte det är realistiskt och då kommer Österrike att ta över rollen som ordförandeland. Där har ju extremhögern lagt beslag på flera ministerportföljer så det kommer med alla sannolikhet att påverka förhandlingarna djupt negativt. Sedan spelar det också roll att det är jag som företräder parlamentet och inte någon som bara nöjer mig med urusla kompromissförslag.

Vad är dina starka sidor som förhandlare?
– Vår styrka är att jag, tillsammans med mina fantastiska medarbetare, har lyckats få igenom ett tydligt ställningstagande för ett ambitiöst kvotflyktingsystem i parlamentet. Därefter lägger vi fram både politiska argument och juridiska instrument i förhandlingarna. Sedan kan jag inte trolla bort det hårda förhandlingsklimatet och de rasistiska vindar som blåser i Europa, men jag försöker skapa förtroende och en bra atmosfär. Och så är jag ärlig i mina intentioner.

Hur tror du att det går?
– Det är svårt att sia vart lagförslaget kommer att landa, vad som är möjligt. Det gäller alla lagförslag som det nu förhandlas om på det asylpolitiska området. Det är tufft på grund av de flyktingfientliga och rent ut rasistiska krafterna. Blir det slutliga förslaget alltför dåligt ser jag ingen anledning att stifta EU-lagar som inskränker asylrätten i en kapplöpning mot botten. Då måste vi bromsa.

Det låter rätt tufft. Ser du några ljuspunkter?
– Politik är ju det möjligas konst. Jag har lyckats mobilisera de progressiva krafterna i Europaparlamentet. Nu hoppas jag att de progressiva krafterna i Rådet tar sitt ansvar och trycker på för att vi ska få ett bra kvotflyktingsystem. Till exempel uppfattar jag att Sveriges position ligger nära vår. Då är det viktigt att svenska regeringen tar en stark roll och inte låter förhandlingarna saboteras av de flyktingfientliga länderna. Vi har en möjlighet att äntligen skapa en laglig väg till EU. Men vi måste också ta den!

Läs mer om Malin Björks förslag här.

Frige Gui Minhai!

Malin Björk fördömer gripandet av Gui Mihai och kräver att han omedelbart släpps.

Den svensk-kinesiske förläggaren Giu Minhai har återigen gripits av kinesiska myndigheter. Den här gången arresterades han mitt framför ögonen på svenska diplomater när han var på väg till svenska ambassaden för att få vård.

– Det Gui Minhai utsätts för är helt oacceptabelt och ett solklart brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag är glad att Sveriges utrikesminister Margot Wallström nu kräver att Gui Minhai släppas omedelbart. Det är bra att också EU:s ambassadör i Kina har krävt hans frigivning, men vi måste göra mer. EU kan inte stå och titta på när Kina gång på gång bryter mot de mänskliga rättigheterna bara för att landet är en stor ekonomisk makt och en viktig handelspartner, säger Malin Björk.

 

Löfven, kräv att EU:s finansiering av libysk milis stoppas!

Idag, onsdag, och imorgon träffas EU-ländernas ledare Afrikanska unionens ledare för att diskutera unga afrikaners framtid, men också migration och säkerhet. Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk hoppas att Stefan Löfven tar tillfället att driva på för att EU stoppar finansieringen av de libyska miliser som upprätthåller landets fruktansvärda flyktingsituation.

– Det är bra att EU diskuterar med AU hur människors situation i Afrika kan förbättras på längre sikt, men här och nu måste vi också ta tag i den akuta situationen. EU bidrar direkt till att skapa en tillvaro där människor fängslas, torteras, våldtas, säljs som slavar och dödas bara för att de försöker skapa sig ett bättre liv i Europa. EU:s finansiering av de milisgrupper som kallas den libyska kustbevakningen måste därför stoppas omedelbart, säger Malin Björk.

– Lösningen på människors desperata situation kan aldrig vara att stänga EU:s gränser och betala den ena skurkstaten efter den andra för att hålla människor borta från oss. Att stänga gränserna bidrar bara till att förvärra en redan extremt allvarlig situation. Vi måste fråga oss om vi verkligen vill vara medskyldiga till detta barbari.

”Jag trodde att det skulle vara lite kyligare stämning”

Gymnasieeleverna Moa Eriksson och Maja Nilsson, båda 18 år, från Ronneby praktiserade hos oss i fem dagar. Här ger de sina intryck av EU-parlamentet i Bryssel.

 

Moa Eriksson och Maja Nilsson.

Hur kommer det sig att ni har gjort praktik här?
Moa: Vi fick ett erbjudande i skolan att åka hit. Det lät jättehäftigt. Jag tänkte också att det skulle vara bra att se hur allt går till.
Maja: Ja, det vore dumt att åka, tänkte jag. Men det var bara jag och Maja som anmälde oss. Jag tror att de andra inte vågade eller kanske var lite lata.

Hur kändes det att hamna hos Malin Björk?
Moa: Det kändes jättekul. Jag kommer från en Vänsterparti-familj, så min pappa blev lite star-struck när han fick höra att jag skulle vara hos Malin, den enda vänsterpartisten i EU. Jag känner mig väldigt trygg med hennes politiska värderingar.
Maja: Jag hade inte hört talas om Malin innan jag kom hit, men sedan läste jag på lite och tyckte att det kändes bra.

Vad har ni fått göra?

Maja: Vi har gått runt och lyssnat på lite olika möten. Vi var till exempel med när jämställdhetsutskottet hade möte. Där var det en forskare som presenterade ett jämställdhetsindex över länderna i EU.
Moa: Vi har också varit med när vänstergruppen hade gruppmöte. Det var jätteintressant, de pratade om högerextremism i EU och i USA. Sedan har vi hjälpt Berit att bära väskor till besöksgruppen från Västerås och varit med på en facklig demonstration inför toppmötet i Göteborg. Och just det ja, vi var också med på Contra violencia, en galicisk kampanj mot våld mot kvinnor.

Är det som ni tänkt er här?
Moa: Det är mer avslappnat än jag tänkt. Jag trodde att det skulle vara lite kyligare stämning och att alla skulle ha högklackade skor, kavaj och kjol på sig.

Vad har varit det bästa och det sämsta med era dagar här?
Moa: Det bästa har varit att vi hamnade i er grupp. Det har känns tryggt. Sämst har varit maten. Jag trodde att det skulle vara lite lyxigare här. Jag har ätit i riksdagen en gång med min klass, där var det jättegod mat.
Maja: Bäst har varit alla trevliga människor. Sämst har varit när diskussionerna ibland blivit lite väl tekniska, som på vissa konferenser.

Vad tyckte ni om EU innan ni kom hit och vad tycker ni nu när ni är här?
Maja: Jag har lite blandade åsikter. Nu har jag lite mer inblick när det gäller framför allt de negativa aspekterna, som till exempel konsekvenserna med det här handelsavtalet med Japan, JEFTA. Vi var på en konferens om det som var väldigt intressant.
Moa: Jag var negativ innan jag kom hit och är fortfarande det. Jag skulle inte ha röstat för att våra beslut skulle flyttas hit till Bryssel. Jag tycker att besluten ska fattas där vi bor. Samtidigt är det lätt att se att man kan bli mer positiv när man kommer hit, det är ju så stort och maffigt. Men jag känner mig också lite äcklad av allt det maffiga.

Klart för förhandlingar om Malin Björks lagförslag om kvotflyktingsystem

Nyss meddelade Europeiska Rådet att förhandlingar om Malin Björks lagförslag om ett kvotflyktingsystem kan inledas. Malin Björk är glad att rådet enats, men ser också problem med rådets position.

– Jag välkomnar att Rådet har enats om en position. Det visar att kvotflyktingsystemet och skapandet av säkra och lagliga flyktvägar för flyktingar är en viktig fråga inte bara för EU-parlamentet, utan även för många medlemsländer, säger Malin Björk.

– Dessvärre skiljer sig positionerna mellan parlamentet och rådet ganska mycket från varandra på en rad punkter. Jag kommer att titta närmare på detta för att se var kan hitta en gemensam grund och göra kompromisser.

– En fråga jag tycker är särskilt viktig att arbeta vidare med är de humanitära aspekterna på kvotflyktingsystemet. Från parlamentets sida är vi väldigt tydliga med att vi vill ha ett system som är så likt UNCHR:s kvotflyktingsystem som möjligt, ett system där globala skyddsbehov och solidaritet står i centrum.

Här kan du läsa Rådets position.

”Tortyrfängelserna i Libyen måste stängas”

FN anser att EU:s politik leder till att den redan fruktansvärda situationen för flyktingar i Libyen försämras ännu mer. Malin Björk kräver att EU och Sverige stoppar finansieringen av libysk milis och att flyktingfängelserna stängs omedelbart.

Igår uttalade sig FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad Al Hussein, om situationen för migranter i Libyen.

”Women recounted rape and other sexual violence at the hands of smugglers and guards. A woman from Cote d’Ivoire told UN staff that during her journey: ‘Armed men came in and chose six women, including me, and took us out one by one. When I first refused, I was slapped and a gun was pointed at my head. Four men raped me outside. I was in early stages of pregnancy, I bled profusely, and I think I lost the baby. I haven’t seen a doctor yet,” berättar han bland annat.

Det är en otänkbart grym situation med tortyr, ibland till döds, och som EU är delaktig i att upprätthålla. Det är också en politik som stöds av den svenska regeringen. Allt pekar på att vi deltar i brott mot mänskligheten.

”The increasing interventions of the EU and its member states have done nothing so far to reduce the level of abuses suffered by migrants. Our monitoring, in fact, shows a fast deterioration in their situation in Libya,”säger Zeid Ra’ad Al Hussein .

Malin Björk hoppas att FN:s kraftiga reaktion på situationen i Libyen ska leda till att EU och Sverige äntligen börjar agera.

– Det är tortyr som pågår i Libyen, och EU är med all tydlighet en del av problemet. Att finansiera libysk milis i ett försök att stoppa människor från att lämna detta helvete, är en skam och en helt ohållbar politik, det är barbari, säger Malin Björk.

– Löfven och regeringen hävdar att de vill rädda liv, men de gör motsatsen. Regeringen måste nu kraftfullt motsätta sig EU:s människorättsvidriga Libyenpolitik och kräva att dessa tortyrfängelser stängs ner. Vårt intresse i Libyen bör vara att skapa en stabil situation för människorna som befinner sig i Libyen, inte att stoppa människor från att komma till Europa.

Läs mer här:

http://www.ohchr.org/EN/NewsEvents/Pages/DisplayNews.aspx?NewsID=22393&LangID=E

https://euobserver.com/migration/139881