Vänsterpartiet i EU-parlamentet

Malin och svenska EU-kollegor: Släpp Hamza Yalcin omedelbart!

I ett brev till Spaniens premiärminister och justitieminister skriver Malin Björk och åtta andra svenska EU-parlamentariker att svensk-turkiske författaren Hamza Yalcin måste släppas omedelbart.

Malin Björk tog initiativ till brevet som åtta av hennes svenska kollegor skrev under. Hamza Yalcin har idag suttit femtio dagar i spanskt fängelse. Han greps den 3 augusti, anklagad för terrorism av den turkiska staten. Men några bevis har ännu inte presenterats. Hamza Yalcin har bott i Sverige sedan 1984.  Här är brevet.

”Det EU som Juncker beskrev tar inte social dumpning på allvar”

Idag höll EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker sitt årliga linjetal, State of the Union, där han la fram sina tankar om EU och dess framtid. Malin Björk såg flera svagheter i talet.

– Juncker pratade om att skapa en mer demokratisk union, samtidigt som han som vanligt ångade på med sin federalism, med planer på bland annat en EU-finansminister, en EU-åklagare och en EU-armé. Det är helt fel väg att gå om man vill demokratisera EU. Besluten som påverkar människor måste fattas närmare dem, inte längre ifrån dem, säger Malin Björk.

– När det gäller de delar som är riktigt viktiga för medborgarna så förblir Juncker och kommissionen vaga och undfallande. Det EU som Juncker beskrev tar inte social dumpning på allvar, bidrar inte till ökad jämlikhet, och fixar inte det nödvändiga arbetet mot klimatförändringarna.

– Juncker var svag på det flyktingpolitiska området. Han gladde sig åt att nästan inga flyktingar längre tar sig till Europa via Turkiet, eller till Italien. Samtidigt vet vi att anledningen till det är att människor istället sitter fast i läger i Turkiet, eller långt värre, i Libyen. Det tycker jag faktiskt är osmakligt. Att fira att EU har tusentals nya gränsvakter samtidigt som det inte finns säkra och lagliga flyktvägar är inte acceptabelt.

– Jag välkomnar Junckers försvar av rättsstaten. Det var en tydlig markering mot länder som Polen och Ungern, som tar allt större kliv mot att bli rent totalitära stater. Här måste EU vara fullständigt tydlig, säger Malin Björk.

”Outsourcing av flyktingansvaret skapar osolidariska samhällen”

”Det vi inte ser, det bryr vi oss inte om.” Det får aldrig bli en politisk doktrin för våra makthavare, skriver Malin Björk i en text som också publicerats på UNT.se.

Som vi sett i Sverige med de unga afghanernas sittstrejk har sommarmånaderna trots att de politiska institutionerna varit nedstängda varit en period av viktig politisk rörelse. Mobiliseringen mot utvisningarna till Afghanistan är en stjärna på en i övrigt ganska brungrå politisk himmel.

EU:s politik på det migrations- och flyktingpolitiska området utformas alltmer utifrån principen ”Out of sight, out of mind”,  det vill säga det vi inte ser tänker vi inte heller på. Det är en effektiv strategi för makthavare som inte vill se uppror och protester mot den förda politiken. För den vi inte ser kan vi inte heller känna igen oss i, vilket är det mest grundläggande i mänsklig solidaritet. Att se sig själv i andra.

Just nu finns flera EU-förslag som går ut på att outsourca ansvaret för människor på flykt. Det handlar om att samarbeta med och i vissa fall regelrätt anlita eller anbefalla länder utanför EU, som Turkiet, Egypten Tunisien, Niger, och till och med en kaosstat som Libyen eller en diktatur som Eritrea, att stoppa människor på flykt från att ta sig till Europa.

Hittills i år har över 2 400 människor registrerats som drunknade i Medelhavet. Men när Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland träffades för några veckor sedan handlade det inte om hur vi ska rädda fler liv, utan om hur vi ska stoppa flyktingar och migranter från att ta sig till Italien. Frankrikes president Macron föreslog till exempel att flyktingar ska stoppas redan i Afrika, där hela EU:s asylprocess ska förläggs till olika center. Det skulle innebära att EU anammar den australienska politiken med stängda läger bortom all kontroll, där omfattande missförhållanden och övergrepp rapporterats. Out of sight, out of mind.

Rasistisk och kolonial politik

Tidigare i sommar attackerades också frivilligorganisationer för att de räddade liv. Organisationerna står för mer än en tredjedel av alla livräddningsinsatser på Medelhavet. Genom nya regler, i strid med internationell sjörätt och läkaretik, försvåras och stoppas nu deras insatser. Bland annat kräver Italien att det ska bli förbjudet att flytta migranter från ett räddningsfartyg till ett annat och att italiensk polis ska följa med ombord på räddningsfartygen. Läkare utan gränser, som vägrade acceptera de nya reglerna, har tvingats avbryta sina räddningsinsatser, även om deras läkare finns ombord på andra fartyg.

Det går inte att tillsluta Europas gränser, eller som i fallet med Libyen och Niger, ge sig på att stänga andra länders gränser. Tvivelaktiga libyska grupperingar finansieras, beväpnas och tränas av EU-länder. För inte så länge sedan ritades gränserna i flera av Afrikas länder godtyckligt upp av europeiska stormakter. Nu ska dessa gränser dessutom patrulleras med hjälp av pengar och utrustning från EU-länderna. Det är en osmaklig utveckling, minst sagt.

Hela denna politikutveckling är kolonial i sina anspråk och bygger på en strukturell rasism. Svarta människor från länderna söder om Sahara bortdefinieras konsekvent i medier med benämningen ”ekonomiska migranter”. Det gör dem tydligen mindre skyddsvärda och mindre värda i vissas ögon. Att människor flyr misär, fattigdom, förtryck och klimatförändringar är en realitet. Inget liv är mindre värt än ett annat att räddas från drunkningsdöden i Medelhavet.

Regeringen har stort ansvar

När Europaparlamentet nu öppnat efter sommarstängningen väljer vi i vänstergruppen att ställa EU:s institutioner till svars för den förda politiken. Vi har begärt en debatt om finansieringen av miliser och ”samarbetet” med Libyen för att stoppa flyktingar. Vi kräver också en debatt om hur livräddningen i Medelhavet ska förstärkas , inte avvecklas.

Vi har lagt konkreta förslag på en Europeisk livräddningsinsats i Medelhavet och stöd till frivilligorganisationernas insatser. Arbetet med säkra och lagliga flyktvägar fortsätter och vi vill se ett EU som delar på ansvaret för ett värdigt mottagande istället för att stänga sina gränser.

Den svenska S- och MP-regeringen har ett stort ansvar. Det är nu ni måste stå upp i EU:s ministerråd mot de regeringar som bygger sin politik på ”det jag inte ser, det bryr jag mig inte om”. För den politiken leder till att vi stryper vår solidaritet. Och det samhället vill iallafall inte jag leva i.

Det hopp som sittstrejken mot utvisningarna ger oss alla är att solidariteten och mobiliseringen sätts i rullning. Och med solidaritet kan vi förflytta berg – och med det menar jag sätta stop för utvisningarna till Afghanistan, men också byta ut EU:s alltmer ovärdiga politik mot en mänsklig och solidarisk flyktingpolitik.

Malin Björk deltar i EU-parlamentets debatt om flyktingsituationen tisdagen den 12 september cirka klockan 17.50. Se debatten live här.

Stor dag för kampen mot könsbaserat våld

EU tog idag ett viktigt steg i kampen mot våldet mot kvinnor och flickor.

Idag röstade EU-parlamentet igenom ett betänkande med rekommendationer om hur EU och medlemsländerna ska genomföra åtgärderna i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen. Röstsiffrorna var 489 för, 114  mot, medan 69 ledamöter avstod. Resultatet av omröstningen innebär att EU som institution nu kan ansluta sig till konventionen.

– Idag är en stor dag. Jag är glad att EU tagit ytterligare ett viktigt steg för att bekämpa det utbredda våldet mot kvinnor och flickor. Vi i vänstern har länge kämpat för att allt könsbaserat våld ska tas på allvar. Men arbetet slutar inte här. Nästa steg är att få till en bindande EU-lagstiftning. Inga medlemsländer ska kunna välja bort delar av den politik som krävs för att bekämpa våldet. Det är inte rimligt att EU lagstiftar om traktorer och veteslag men helt saknar minimistandarder när det gäller att stoppa våld mot kvinnor, säger Malin Björk.

Vänsterpartiet i EU, vilka är vi? Del 5: Malin Björk

Malin Björk är sedan valet 2014 Vänsterpartiets EU-parlamentariker.

Dina viktigaste frågor i EU-parlamentet är feminism, flyktingpolitik och EU:s handelsavtal. Varför valde du just det?

– Den feministiska kampen har alltid varit central för mig. Jag har ju tidigare gjort en feministisk webbtidning och startat en feministisk tidskrift, Scumgrrrls. För mig finns det ingen vänster utan en stark feministisk grund, samtidigt som feminismen måste komma från vänster för att lyckas nå verklig förändring. Sedan har jag arbetat för det feministiska utskottet i EU-parlamentet med Eva-Britt Svensson (Vänsterpartiets tidigare EU-parlamentariker), då som politisk rådgivare. Vi i vänstern ska fortsätta att hålla den feministiska fanan högt! Jämställdhetsutskottet är den centrala, kanske den enda platsen, för feministisk mobilisering i EU-parlamentet. Jag är vänstergruppens samordnare i utskottet. Det är en viktig roll och vi har lyckats skapa bra koalitioner med andra partier om till exempel abortfrågan. Vi går också till angrepp mot HBTQ-förtryck, lyfter situationen för kvinnor på flykt, och behov av bra offentlig omsorg.

När det gäller utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter så ville jag vara där för att det är där flyktingpolitiken behandlas. Efter valet 2014 har de nationalkonservativa och rasistiska krafterna format debatten. För att jobba mot dom krafterna måste man jobba för en human asylpolitik, det är ju ett område de ger sig på. Vi måste visa att vi inte accepterar att ställa flyktingar och migranter mot andra människor. Det är inte migranter som hotar vår välfärd, det är skatteflykten och vinstjakten. Om vi bara fördelar tillgångarna på ett bättre sätt är en human flyktingpolitik inget problem.

Jag hade också gärna suttit i till exempel sysselsättningsutskottet, och utskottet mot skatteflykt. Men jag valde att engagera mig mot handelsavtal som TTIP och Ceta också. Handelspolitiken är ju ett område där vi redan gett EU makten. Den påverkar vår framtid, oss som konsumenter, vår demokrati, miljö, folkhälsa och arbetsrätt. Många vet inte vad som händer, så vi måste vara aktiva här. Vänstern, facket och inte minst miljöorganisationerna spelar en viktig roll i motståndet, även om det tyvärr inte räckte hela vägen med Ceta. Men TTIP har gått i stå. Debatten genomsyras av en väldigt nyliberal syn som inte tas emot så väl i ekonomisk politik längre, men när det gäller handel så är gäller bara floskler om att all handel alltid är bra. Dessutom handlar ju avtal som TTIP och CETA inte längre om tullar, utan om lagar och regler – om hur dom ska se ut och vem som ska bestämma över dem.

Nu engagerar jag mig också mot militariseringen av EU. Det är viktigt att skapa opinion och tydliggöra vad som händer. Det är ett hot mot den svenska alliansfriheten och det handlar om en upprustningslogik. När vi istället kan använda diplomati och fredlig konflikthantering så väljer EU istället att köpa militärindustrins svar, som alltid kräver mer kanoner. Jag tillhör dem som tror att tillverkar man mer vapen så kommer de också att användas oftare.

Hur känns det nu, när mer än halva mandatperioden har gått?

– När det gäller det feministiska arbetet har vi lyckats hålla ställningarna mot den nationalkonservativa, misogyna högern. Vi har satt hårt mot hårt vad gäller aborträtten. Vi har också visat feministisk solidaritet och sett till att EU-parlamentet blivit en samlingspunkt för abortaktivister från Polen, Irland, Malta och Italien, där aborträtten kringskurits på olika sätt. Nu håller jag också på med en rapport om feminism i handelsavtalen som jag är stolt över.

På flyktingpolitikområdet går det tyvärr åt fel håll. Det har gått från att ta visst ansvar till att stänga gränser och utfärda tillfälliga uppehållstillstånd som tvingar människor att sätta sina liv på paus. Men slaget är inte förlorat. Just nu jobbar jag med det enda lagförslaget som handlar om att skapa lagliga vägar till Europa. Det är riktigt tufft såklart, men så viktigt och också talande att det är vi i Vänsterpartiet som driver detta.

Vad är du mest stolt över i ditt arbete?

– Att jag fått igång ett försvar för SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter). Jag var med och startade upp nätverket All of us som har blivit inflytelserikt och som bland annat stöttar aktivister runtom i EU. Jag är också stolt över vidarebosättningsförslaget, att vi verkligen står upp och tar striden för att flyktingar inte ska ingå i någon slags byteshandel. Det ska bygga på internationell, humanitär rätt. Får vi igenom vårt förslag skulle jag bli väldigt glad, men jag är stolt över det redan. Vi får se hur det går, vi ska rösta om det i utskottet i september. Jag är också stolt över att vi försöker nå ut i Sverige, att vi inte bara sitter här i Bryssel och kuckilurar! Det är livsviktigt att kommunicera om vad vi gör med människor utanför dom här rummen. Jag är också stolt över Vänsterpartiet, att vi står upp för samma saker i EU-parlamentet som hemma – minskade klassklyftor, feminism, en bättre klimatpolitik. Och så är jag stolt över att jobba nära rörelser utanför parlamentet, att få vara en språngbräda och en tillgång för aktivister och  frivilligorganisationer.

Vad är det tuffaste med ditt jobb?

– Att inte kunna klona sig och vara med överallt, i olika utskott, i Sverige – helst i Malmö och Umeå samtidigt – det är frustrerande! Det är också jobbigt att rasister och nationalister tar stor plats och lyckats forma berättelsen i flyktingpolitiken. Samtidigt låter jag mig inte nedslås eller hindras av det. Det är nästan så att en ny energinivå kickar igång. Det var inte så länge sedan debatten såg annorlunda ut. För bara två-tre år sedan var det inte okej att jaga papperslösa, då kan det vända igen! Sedan är EU-parlamentet lite tungrott. Jag kommer från en aktivistbakgrund så ibland kan det kännas lite segt här, med 751 ledamöter och alla långa, torra möten.. jag kan bli lite otålig ibland! Men det är viktigt att komma ihåg att EU-politik inte är svårt, inte svårare än politiken hemma. Man kan känna igen sig i konfliktlinjerna – det handlar om arbetsrätt och vinstjakt här med.

Vad är det största problemet med EU?

– Demokratibristen. Att beslut fattas långt borta utan insyn, det är inte hälsosamt! Beslut ska kunna granskas av journalister och medborgare. Så fort det brister blir det inte bra. Man vet liksom inte hur besluten fattas, det kommer bara lite vit rök ur skorstenen helt plötsligt. Debatten kan inte bara ske utifrån läckta dokument. Vi måste vara försiktiga med att föra över makt till EU, för det innebär att demokratisk kontroll släpps ifrån oss. Vi ska inte heller inte ha en grundlag där den inre marknadens varor och tjänster går för allt annat. Inget annat internationellt samarbete fungerar så, inte FN eller någon annan organisation. Tack och lov. Att bara ha den inre marknaden som mål ger systemfel. Ett sådant ramverk blir ett problem för oss som vill jobba för något annat. Sedan har vi ju eurozonen. Det är en misslyckad politik för många medlemsländer. Det är ett konstruktionsfel som måste ifrågasättas och kritiseras.

Hur känns det att jobba i EU samtidigt som du är emot EU?

– Jag kanske inte känner efter så mycket, men de viktiga förändringarna vad gäller framtidens EU måste lyftas från medlemsländerna, som fördragsändringar och stora politiska initiativ. Men det är klart att väldigt ofta tänker jag att det är tur att vi EU-kritiker från vänster finns här, som ställer krav, drar i nödbromsar och ringer i väckarklockor när många andra bara ropar efter mer EU-makt och nickar ikapp. Och för att se till att en annan verklighet släpps in här, genom att till exempel polska aborträttsaktivister får en plattform och att arbeta med frivilligorganisationer för att tillsammans stoppa de värsta flyktingpolitiska förslagen.

Hur ser livet utanför parlamentet ut?

– Hm, ja.. jag har ett behov av att göra ganska mycket saker utanför parlamentetsaktiviteterna, men nuförtiden är det inte så lätt att få ihop det med alla åtaganden och med privatliv också. När ska vi få sex timmars arbetsdag?

Ja, när tror du EU inför sex timmars arbetsdag?

-Jag hoppas att EU aldrig får makt att reglera det, men för de som arbetar i EU:s institutioner vore det bra…2028?

 

Parlamentet röstade igenom svagt förslag mot skatteflykt

Malin Björk är besviken över att EU-parlamentet missade en viktig chans att ta tuffare tag mot skatteflykt.
Nyss röstade EU-parlamentet igenom ett lagförslag som ska hindra storföretagens skatteflykt (så kallad land-för-land-rapportering), som kostar EU:s medlemsländer hundratals miljarder kronor varje år. Det handlar om att företag ska tvingas redovisa sina intäkter i de länder som de är verksamma och tjänar pengar i, inte bara i det land som företagen är registrerade. Men förslaget som gick igenom gör Malin Björk besviken.
– Alla är överens om att skatteflykt är ett stort problem. Här hade parlamentet en jättechans att göra en viktig insats mot den enorma skatteflykten, men tyvärr så såg högern till att det förslag som gick igenom blev tandlöst. Det visar att tydligt att högern hellre ställer sig på dom skattefifflande storföretagens sida än på medborgarnas sida, säger Malin Björk.
Hon kritiserar särskilt att enligt förslaget som röstades igenom ska bara företag med en omsättning på hela 750 miljoner euro tvingas redovisa sina intäkter.
– Det innebär att bara cirka femton procent av företagen i EU omfattas av förslaget. Det hade naturligtvis varit mycket bättre om man följde rapportörernas ursprungliga förslag om att företag med en omsättning på 40 miljoner euro skulle ingå.
– Högern pressade dessutom igenom en väldigt löst formulerad undantagsklausul som innebär att många företag kan fortsätta sitt hemlighetsmakeri.

Malin Björk åker inte till Almedalen

”Almedalen ska vara en nazifri zon! Jag trodde länge att Nordiska motståndsrörelsens (NMR) tillstånd skulle dras tillbaka. Men det verkar otroligt nog inte som om det blir så. Därför har jag nu beslutat mig för att inte åka till Almedalen i år.” Det skriver Malin Björk på sin Facebooksida.

Hon fortsätter:

”En kan ha många synpunkter på den politiska karneval/show som Almedalen är med blandningen av PR-bolag och aktivister, partipolitiker och institutioner. Men det finns ändå en grundtanke om att idéer och visioner ska sammandrabba – och kanske framförallt synas och ta plats – i demokratiska samtal.

Men när nazister bereds plats, då gäller inte detta längre. De vill ju upphäva demokratin och med våld ta makten. Rättegången mot deras naziterror i Göteborg visar att de menar allvar med sin våldsideologi.

Och med NMR:s närvaro exkluderas andra. Att tro något annat är naivt eller oärligt. Otryggheten sprider sig bland icke-vita och hbtq-personer. Mångfaldsparader flyttas och asylsökande förflyttas. Ett Almedalen med nazister på upplåten plats är inte längre en plats för demokratiska samtal. Alla får inte plats i nazisters världsbild som bekant.

Inom Vänsterpartiet väljer vi att ta kampen mot nazisternas närvaro på olika sätt. Vissa av oss genom att åka dit och ta striden på plats. Och andra, som jag själv, genom att ställa in vår medverkan tills dess Almedalen blir en nazifri zon.

Det som är viktigt för mig är att vi inte agerar som om det vore business as usual. För det är det inte. Ingen av oss har nämligen råd att låta nazismen normaliseras och ta plats.

Om Almedalen vill fortsätta vara relevant, måste det bli ändring till nästa år. Och ansvaret för att det blir ändring och nazifritt 2018 vilar på oss alla – för demokratin är faktiskt allas vårt ansvar.”

Sök praktikplats hos Vänsterpartiet i EU!

Nu finns möjligheten att komma till Bryssel och Europaparlamentet för en praktiktjänst hösten 2017.

Vi söker dig som har en pågående eller avklarad universitetsutbildning inom statsvetenskap, genusvetenskap, sociologi, nationalekonomi, juridik, litteraturvetenskap, konstvetenskap eller motsvarande. Du är nyfiken, flexibel och mogen att ta ett stort eget ansvar i sekretariatets arbete.

Som praktikant är du en viktig kugge i Vänsterpartiets aktiviteter i EU-parlamentet och du kommer att få följa arbetet i jämställdhetsutskottet och driva feministisk politik.

Du jobbar i arbetsgrupper med ledamöter och andra politiska sekreterare med att utveckla och sprida Vänsterpartiets och övriga i GUE/NGL ingående partiers politik.

Självklart sympatiserar du med Vänsterpartiets värderingar. Praktiken utförs på EU-sekretariatet i Bryssel och i undantagsfall Strasbourg.

Arbetsspråken är svenska och engelska, dock kan franska vara till stor hjälp i det vardagliga livet, både inne i parlamentet och utanför.

I praktiktjänsten ingår bland annat:

  • Omvärldsbevakning
  • Utredningsarbete
  • Rapportskrivning
  • Att utarbeta underlag till artiklar och andra former av medieutspel
  • Att ta fram underlag till beslut
  • Administrativt arbete
  • Samarbeta med NGO:s och feministiska rörelser

Tillträde: 1 oktober 2017

Arbetstid: Heltid

Lön: Ersättning utgår

Varaktighet: 6 månader

Ansökan: Skicka personligt brev och CV till [email protected] senast den 18 augusti 2017.

Kontaktperson: Berit Dahlström, samordnare, tel. 0032 498 11 86 54

EU-högern håller skattesmitare bakom ryggen

Igår kväll röstade EU-parlamentets ekonomi- och justitieutskott igenom ett lagförslag om så kallad land-för-land-rapportering, som ska hindra företagens skatteflykt. Malin Björk är kritisk till hur högerns ändringar kraftigt försvagat förslaget i utskotten. Motsättningarna i utskotten var stora, och parlamentets rapportörer för förslaget avstod själva i slutomröstningen.

– Tyvärr så visar det sig som vanligt att EU-högern håller de stora skattesmitarna bakom ryggen. Det gjorde de på flera sätt, bland annat genom att se till att bara företag som har en omsättning på minst 750 miljoner euro ska tvingas redovisa sina intäkter, inte företag som omsätter minst 40 miljoner, som utskottens rapportörer föreslog. Det innebär att bara tio procent av företagen i EU skulle omfattas av den nya lagen. Det räcker inte långt om man på allvar vill stoppa den skamliga skatteflykten som kostar EU:s medborgare hundratals miljarder kronor varje år, säger Malin Björk.

– Högern pressade dessutom igenom en väldigt löst formulerad undantagsklausul som innebär att många företag kommer fortsätta sitt hemlighetsmakeri. Om vi menar allvar med att bekämpa skatteflykt måste vi se till att förbättra förslaget när det kommer debatteras mer offentligt inför plenumomröstningen.

– Det är också väldigt nedslående att finansminister Magdalena Andersson sagt att hon i Rådet inte stöder idén om att företagen ska tvingas redovisa sina vinster offentligt. Hon tycker att det räcker om skattemyndigheterna får tillgång till siffrorna. Det tycker jag är ett svagt besked från någon som representerar såväl socialdemokratin som ett land med en mycket stark offentlighetsprincip.

Lagförslaget planeras att debatteras och röstas om av hela parlamentet i Strasbourg i juli.

Läs även Risk för urvattnad lag mot skatteflykt

Rapport från Italiens största mottagningscenter för asylsökande

Idag, fredag, träffas ledarna för sju av världens rikaste länder i Taormina på Sicilien. Den italienska ön är inte bara platsen för årets G7-möte. Det är också den första  anhalten i EU för många av de flyktingar som tar sig till Europa via Libyen. Bara elva mil från Taormina ligger Italiens största mottagningscenter för asylsökande, Mineo. Nazanin Sepehri, Malin Björks rådgivare i flyktingpolitik, åkte på delegationsresa till Mineo och hamnen Augusta. Hon kom hem med ett par önskemål till världsledarna.

Vad är Mineo för en sorts plats?

– Det är en före detta militäranläggning där det numera bor 3 300 asylsökande personer från 35 olika länder i enkla hus, enligt de italienska myndigheterna. Majoriteten är nigerianer som fått avslag på sina asylansökningar och nu väntar på att deras överklaganden ska behandlas. De flesta från Nigeria får avslag på sina ansökningar inom bara två månader på grund av en alldeles för snabb och rättsosäker asylprocess. När de sedan överklagar beslutet kan det ta runt två år innan de får ett nytt besked. Därför kan de tvingas bo i lägret under en lång tid. Runt 300 av dem som bor ilägret har fått asyl och väntar på att omlokaliseras till andra EU-länder, men tas inte emot utan har fastnat i lägret i något sorts limbo. Mineo uppmärksammades mycket i medierna för två år sedan efter att det avslöjats att den italienska maffian sålt flyktingkvinnor som sexslavar. Nu försöker man förbättra bilden av lägret och hävdar att sexhandeln inte längre förekommer, men enligt de advokater och människorättsorganisationer vi pratat med stämmer det inte. Att myndigheterna låtsas som att detta våld mot kvinnor inte förekommer tycker jag är väldigt allvarligt.

Hur var förhållandena?

– Det är svårt att säga eftersom vi bara fick vara på en enda gata och vi aldrig fick vara ensamma med de boende. Vi fick i princip bara se en fasad, det var extremt frustrerande. Jag hann bara växla ett par ord med fyra personer. En av dem berättade att de bor ungefär tio personer i varje hus, men bara den personen som bor i det största sovrummet har tillgång till husets enda toalett. De andra får använda de gemensamma toaletterna. När personen i det stora sovrummet lämnar lägret kan man köpa rummet. Det har alltså utvecklats en egen hierarki och en informell ekonomi bland lägrets invånare.

Du besökte också Augusta, hamnen på Sicilien som är den första plasten dit migranter via Libyen kommer till. Hur var det?

– De hade tömt området bara några timmar innan vi kom. Det säger något, tänker jag. Tidigare vistades där runt 1 500 personer, men när vi kom fanns det bara ett par tält med en massa britsar som folk fick sova på, och ett fåtal toaletter. Vi såg också barackerna där Frontex, EU:s gränspolis, tvingar alla som kommer att lämna sina fingeravtryck. Enligt Amnesty tvingas många lämna sina fingeravtryck under tortyrliknande former, men det var ju inget vi kunde fråga om eftersom det inte fanns några flyktingar kvar där då. Jag såg också en ensam gungställning, som skulle föreställa en lekplats för barn. Det såg så sorgligt ut.

Vad tänker du om EU:s flyktingpolitik efter ditt besök?

– Jag tänker att EU måste ha en så dålig fantasi om de det här är det bästa, eller enda, flyktingmottagandet vi kan ha. Det skapar så mycket lidande i onödan. Enligt de asylrättsadvokater jag pratade med grips många flyktingar och anklagas för att vara människosmugglare. Efter en lång rättsprocess och ibland fängelse hamnar de ofta i papperslöshet. Andra nekas asyl efter att de uppgett att de kommit till Italien ”för att jobba” och inte ”för att söka internationellt skydd.” Asylsökande misstros och behandlas som kriminella och potentiella terrorister. Tvärtom så tvingar ju asylsystemet in migranter i ett liv av papperslöshet. Det tjänar ju ingen på, utom dem som kan utnyttja papperslösa som extremt billig arbetskraft.

Hur kan den nuvarande flyktingpolitiken i EU bli bättre?

– Just nu kan EU:s medlemsländer inte komma överens om flyktingpolitiken. På ett sätt är det bra, för då stoppas de många restriktiva och repressiva lagförslag som ligger på bordet. Det ger oss också en möjlighet att presentera ett annat sätt att hantera asylrätt på. Men det krävs mobilisering, även på gatorna. Därför är det viktigt att jobba utomparlamentariskt också.

Vad skulle du vilja säga till G7-ledarna?

– Att den som flyr inte har något val, att ingen människa är illegal. Och att de ska sluta kriga för olja och sälja vapen, för då skulle mycket färre människor behöva fly till att börja med.