Vänsterpartiet i EU-parlamentet

Malin Björk om domen mot Grimmark: Glad och lättad

Idag förlorade barnmorskan Ellinor Grimmark i Arbetsdomstolen. Det innebär att hon inte har rätt att vägra utföra abort. Malin Björk välkomnar domen.

– Även om domen var väntad känner jag mig glad och lättad. Det får aldrig bli tillåtet att vägra utföra abortvård om man arbetar i svenska sjukvården. Det ska inte gå att kompromissa bort kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, säger Malin Björk.

– Här i Europaparlamentet märker vi tydligt av det organiserade abortmotståndet och ser vilka förödande konsekvenser abortvårdsvägran kan få. I Italien, till exempel, vägrar sju av tio gynekologer att utföra abort. Förra året dog en kvinna på Sicilien i sviterna av ett missfall efter att hennes läkare vägrat utföra abort. Det är helt oacceptabelt, säger Malin Björk.

– Det har ju visat sig att Ellinor Grimmark får ekonomiskt stöd av den mäktiga amerikanska antiabortlobbyn Alliance Defending Freedom (ADF), som även härjar här i Europaparlamentet. Just för att stå upp mot dessa krafter tog jag och några kollegor efter förra EU-valet initiativ till det tvärpolitiska nätverket All of Us, där progressiva EU-parlamentariker från olika partigrupper ingår. Vi står upp för aborträtten och andra frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Det är viktigt att visa att stödet för dessa rättigheter är brett och starkt. Det är extra viktigt i tider som dessa när aborträtten inskränks av såväl Trumpadministrationen som av polska regeringen, ivrigt påhejade av reaktionära EU-parlamentariker.

Till SVT:s rapportering om fallet: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/dom-i-arbetsdomstolen

Vänsterpartiet i EU – vilka är vi? Del 3: Stellan Hermansson

Stellan Hermansson jobbar i Stockholm som politisk rådgivare åt Malin Björk.

Beskriv ditt jobb!
Dels gör jag sammanfattningar inför ”sessionerna”, alltså omröstningarna i Strasbourg och i Bryssel. I det dagliga arbetet täcker ju Malin två utskott, men här måste vi täcka arton utskott till. Jag gör summeringar av frågorna som grund för hur Malin ska rösta i plenum. Det här är den största och mest centrala delen av mitt arbete eftersom det handlar om omröstningarna. Sedan följer jag också politiken i Sverige och EU och förbereder för olika utspel som ska sägas, göras eller skrivas. Jag är den enda av Malins medarbetare som är baserad i Sverige, så jag har ofta kontakt med riksdagsgruppen och de politiska sekreterarna i frågor som rör EU. Jag bidrar också till rapporteringen om viktiga EU-frågor till partistyrelsen och det verkställande utskottet. Jag åker till Bryssel varannan månad ungefär, och till Strasbourg två gånger om året. Det är viktigt att ha kontakt, samtidigt som jag är glad över att jag inte är där oftare än så!

Hur är det att jobba från Stockholm?
Till skillnad från när man jobbar i Bryssel kan jag fokusera på en uppgift i taget här. Eftersom jag jobbar ensam härifrån blir jag inte avbruten lika ofta som man blir när man jobbar i EU-parlamentet. Ibland kan det å andra sidan kännas lite ensamt. Hade Vänsterpartiet haft fler än en ledamot i Bryssel hade vi varit två som jobbade härifrån Stockholm. Men jag får bolla frågor på telefon istället.

Vad är det bästa med ditt jobb?
Det är bra och roligt att jobba med Malin och kollegorna i Bryssel, det är ett inspirerande team. Frågorna som Malin driver är jätteaktuella och viktiga för vår tid. Jag tycker om att få arbeta med viktiga frågor och vara med där besluten fattas. Det känns bra att jobba som EU-kritiker, påverka det som går och stärka motståndet mot den nyliberala politiken som mest gynnar storföretagen. Sedan är det också kul att hälsa på i Bryssel och träffa gamla och nya vänner från andra vänsterpartier i EU. Jag tycker också om att se till att aktivister från både Vänsterpartiet och fackliga och folkliga rörelser deltar på konferenser och nätverksmöten i Bryssel. Progressiva rörelsers utomparlamentariska aktivitet är avgörande för att det ska ske något positivt i EU-parlamentet.

Vad är det sämsta med ditt jobb?
Inför en session kan det vara oerhört mycket frågor där jag inte alltid befinner mig på hemmaplan. Då kan jag känna mig ganska pressad. Men då får jag prata med andra inom Vänsterpartiet eller med någon i NGL (partierna i vänstergruppen GUE/NGL som står Vänsterpartiet ideologiskt närmast) som sitter i utskottet där frågan behandlas.

Vilka frågor brinner du själv för?
Framför allt internationell solidaritet och Europas förhållande till globala syd. Det var det som väckte mitt politiska engagemang, kriget i Vietnam och militärkuppen i Chile. Idag är frågan om de odemokratiska handelsavtalen TTIP, CETA och TISA oerhört viktig att skapa opinion kring. Även flyktingfrågan, att motverka bygget av ”fort Europa”, har blivit väldigt konkret.

Berätta lite om din bakgrund!
Jag är uppvuxen i Vilhelmina i Västerbotten. Min pappa var läkare och min mamma förskollärare. De var aldrig partipolitiska men blev allt mer radikaliserade efter att vi bott i bland annat Tunisien och Etiopien och sett fattigdomen där. Jag påverkades också mycket av tiden i Afrika. Sedan bidrog Vietnamkriget och kuppen i Chile till att jag som tonåring gick med i kommunistisk ungdom, som jag var ordförande för nio år under åttiotalet. Lite senare pluggade jag på universitetet i Roskilde. Efter att nej-sidan förlorade folkomröstningen om EU 1994 började jag jobba i EU-parlamentet. Genom jobbet träffade jag också min irländska fru Frances. Hon var orsaken till att jag efter elva år i Bryssel flyttade till Irland. Där fick jag ett riktigt drömjobb – som internationell solidaritetssekreterare på irländska LO. Men när krisen kom och EU:s åtstramningar genomfördes blev jag av med jobbet eftersom det var till stor del statligt finansierat. 2011 flyttade vi till Sverige – Frances, jag och vår son Naoise. Jag har också två vuxna bonusbarn.

Så att Sverige gick med i EU var ändå en rätt bra grej för dig, rent personligen?
Jag tänker inte säga att det är bra med EU! Hade det blivit nej i folkomröstningen hade jag väl gjort något annat. Jag hade förmodligen avslutat mina studier, fått en högre akademisk titel och något annat jobb. Det hade varit bättre för Sverige att inte gå med i EU. Och för min egen del – vad vet man? Jag hade nog träffat Frances ändå. Har du inte sett filmen ”Sliding doors”?

 

Vad gör EU för att stå upp mot USA:s munkavleregel?

Med USA:s återinförda munkavleregel stoppas allt bistånd till organisationer som utför eller informerar om abort. Malin Björk kräver att EU och Sveriges regering tar krafttag för att stå upp för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa världen över.

Varje republikansk presidentadministration i USA har sedan 1984 infört den så kallade munkavleregeln (”The global gag rule”), men Trumps kvinnofientliga gubbgäng har gått ännu längre än tidigare. Nu förbjuds i stort sett allt stöd till kvinnors reproduktiva hälsa.

En god sexuell och reproduktiv hälsovård för kvinnor är en fråga om liv och död. Det är också en fråga om att kunna leva ett helt eller ett halvt liv. Att kunna ha kontroll över sin kropp och sexualitet – eller inte. Munkavlelagen vittnar om ett så djupt förakt för kvinnor, för vår hälsa och vårt välbefinnande.

Ursäkta mitt språk, men vem fan tror de att de är att sätta bromsar och kedjor, och underminera kvinnors rättigheter på det här viset? Vi kommer inte bli tystade eller munkavlade. EU, liksom varje  medlemsland, måste stå upp nu.

Jag välkomnar She decides-initiativet. Det är en viktig del av svaret. Men det räcker inte. Vare sig politiskt eller vad gäller tillskjutna resurser.

Min fråga är: Vad tänker EU göra -på den politiska nivån, och vad gäller finansieringen? Europaparlamentet har agerat. Vi har röstat igenom krav om ökad EU-finansiering

Men det är alldeles för tyst från både Kommissionen och Rådet. Idag, den 16 mars, när Sveriges biståndsminister Isabella Lövin träffar sina EU-kollegor, efterlyser jag därför ett par åtgärder.

Jag vill se tydliga rekommendationer för hur våra partnerorganisationer ska garanteras att de kan fortsätta tillhandahålla sexuell och reproduktiv hälsovård, inklusive abortvård. Jag vill också se ett förslag till en ökad biståndsbudget till SRHR-frågor och kvinnors hälsa. Dessutom vill jag se ett konkret förslag om hur EU:s riktlinjer kan stärkas, så att vi långsiktigt och uthålligt står upp för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa internationellt.

Ens engagemang och uppriktighet prövas när det är motigt. Om EU menar allvar med att vi ska stå upp för kvinnors rättigheter – då måste det visas i konkret handling nu. Fördöm tydligt USA:s munkavleregel, ta striden i internationella forum och skjut till mer pengar!

Vänsterpartiet i EU – vilka är vi? Del 2: Nazanin Sepehri

Nazanin Sepehri jobbar som politisk rådgivare med fokus på flyktingpolitiska frågor åt Malin Björk.
Beskriv ditt jobb!
– Jag stödjer Malin i Libe-utskottet (på svenska: utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor). Just nu handlar det till 80 procent om migration, men det kan ju ändras beroende på det politiska läget. Rent praktiskt förbereder jag Malin inför utskottsmötena, och ger henne information om frågor hon borde ta upp. Jag förbereder och knyter också viktiga kontakter inför andra möten, som nu när vi håller på med vidarebosättningsförslaget. Vi träffar företrädare för regeringen, olika myndigheter och frivilligorganisationer, för att få ett så bra underlag som möjligt. Ibland går jag också på möten utan Malin, eftersom hon inte hinner gå på alla själv. Det händer också att jag skriver några talpunkter när hon ska prata i plenum. Sedan håller jag mig ájour med utskottet och med vad som händer i Europa.

Vad gör du just nu?
– Jag skriver ändringsförslag till EU-kommissionens lagförslag om vidarebosättning som Malin är rapportör för. Det är kul och intressant för det handlar om att skapa lagliga flyktvägar. Det är ju en av de viktigaste sakerna vi kan göra just nu inom flyktingpolitiken.

Du har inte ens fyllt 28 år, du kom hit för ett och ett halvt år sedan som praktikant och nu sitter du och skriver EU-lagar. Hur känns det?
– Jag försöker att inte reflektera så mycket över det så mycket. Det känns lite överväldigande ibland, men mest känns det spännande och kul. Det är inte ofta man får ha ett jobb som är så intellektuellt stimulerande.

Vad tycker du om EU:s flyktingpolitik?
– Det är motsatsen till vad den borde vara. EU:s utgångspunkt är att göra det så svårt som möjligt för människor som rör sig över gränser. Det visar på oförmågan i systemet.

Hur är tongångarna i utskottet?
– Det är sjukt grova tongångar från högern. Det senaste året har man helt och hållet rört sig från faktumet att flyktingar är människor. Istället ges bilden av att flyktingar är ett hot och att vi måste skydda oss. Och den bilden blir väldigt lite ifrågasatt. Igår var det till exempel en parlamentariker från den gröna gruppen som pratade om ”marockanska män” som gör dåliga saker. Det är också stort fokus på EU:s externa gränser och vad andra länder ska göra med sina gränser.

Hur ska utvecklingen kunna vändas, tror du?
– Det kommer att gå, dock måste det ske mobilisering utanför parlamentet, för då påverkas politikerna. Det är jag helt övertygad om.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Två saker. Att få jobba med migrationspolitik ur ett vänsterperspektiv varje dag. Och att få jobba med den förenade vänstern (partigruppen GUE/NGL) och internationellt.

Vad är det sämsta med ditt jobb?
– Att behöva spendera så många timmar på att lyssna på dem som skapar Fort Europa. Det gör mig fruktansvärt deprimerad.

Vad gjorde du innan du kom hit?
– Precis innan jobbade jag på Internationella kvinnoföreningen i Malmö. Innan dess bodde jag i Kairo, där jag bland annat praktiserade på svenska ambassaden. Annars är uppvuxen i Göteborg och har läst franska i Paris och Montpellier. Jag har en kandidatexamen i internationella relationer och en masterexamen i postkolonial teori från Goldsmiths College i London.

Du har ju också en mer aktivistisk bakgrund, kan du berätta lite om den?
– Jag har varit aktiv i olika flyktingpolitiska grupper sedan jag var sjutton. Jag är uppväxt i ett hem där vi alltid diskuterade politik, så det har alltid legat nära till hands. Men engagemanget, när jag också började göra något började efter att jag sett filmen Hotell Rwanda. Den fick mig att skämmas över att vara människa. Jag mailade alla organisationer jag kunde komma på och lite av en slump landade jag hos Röda korset. Genom dem besökte jag ett transitboende utanför Göteborg och det påverkade mig mycket. Men Röda korset var inte tillräckligt radikalt för mig, så jag gick med i Ingen människa är illegal istället. Det är en väldigt praktisk organisation där man hjälper papperslösa eller människor som riskerar utvisning. Nu är jag aktiv genom Folkkampanj för asylrätt och stöder det Malmöbaserade nätverket InEUmanity, som kämpar mot EU:s migrationspolitik.

Vänsterpartiet i EU – vilka är vi? Del 1: Berit Dahlström

Berit Dahlström jobbar som samordnare på Malin Björks kansli i Bryssel.
Beskriv ditt jobb!
– Jag försöker samordna mellan teamet här i Bryssel och Vänsterpartiet i Sverige. Men framför allt delegerar och fördelar jag arbetet mellan oss här på kontoret. Jag har fått det stora förtroendet att följa Malins almanacka och mejl. Jag är väl lite av en ”queen of fucking everything” om man får säga så. Jag fördjupar mig sällan utan försöker ha överblicken. Det gillar jag. Jag har svårt att nörda ner mig i något. En stor del av arbetet är administration av personal och ekonomi. Sedan har jag också ansvar för alla besöksgrupper. Men min största arbetsuppgift är att ha koll på Malins mejl, kalender och planering och fördela jobb till andra.

Du har ju varit här i tolv år. Har ditt jobb förändrats mycket under den tiden?
– När jag började hade Vänsterpartiet två ledamöter i EU-parlamentet. Då hade vi större täckning av utskotten. Så rent arbetsmässigt är det stressigare nu, eftersom vi har samma krav på att täcka alla frågor som vi röstar om. Men samtidigt har samarbetet med Vänsterpartiets riksdagsgrupp och partistyrelse blivit bättre med åren. Dessutom hjälper vi varandra i NGL-gruppen (de partier i vänstergruppen GUE/NGL som står Vänsterpartiet ideologiskt närmast). Annars har det politiska landskapet förändrats. Det har blivit mer konservativt och höger. Det är svårare att driva och få igenom vänsterpolitik, både ur feministisk, socialistisk och grön synvinkel. Men en annan sak som blivit bättre är att vi successivt och systematiskt knutit kontakter med rörelser utanför parlamentet. Det har varit en medveten strategi att få en balans mellan utskottsarbetet och det utomparlamentariska arbetet. Annars kan man drunkna i allt arbete i utskotten, göra ändringsförslag till alla betänkanden och så. Vi ser parlamentet som en plattform till mycket mer än bara utskottsarbetet.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Det är att jag aldrig har tråkigt. Jag trivs när det är full rulle. Jag gillar att fixa, jag är en problemlösare. Jag gick ju också med i Kommunistisk ungdom i samband med Vietnamkriget, så internationell solidaritet var min ingång i politiken. Här finns en sådan möjlighet att träffa folk från hela världen och få distans till sig själv. Det är nog det som är det roligaste. Och så är vi ju i händelsernas centrum, iallafall i EU-parlamentsvärlden. Nästan allra roligast är när vi är i Strasbourg. Inte att vi är i Strasbourg, det är åt helvete, men verksamheten där; det stora mediepådraget, det höga tempot, de snabba rycken. I riksdagen vet man i princip hur omröstningarna kommer att gå utifrån hur det gick i utskotten, men här kan det bli olika kompromisser och allianser som ändrar resultatet in i det sista. Det är spännande.

Vad är det sämsta med jobbet?
– Det är att vi inte har kapacitet att bevaka och driva alla Vänsterpartiets frågor, att vi måste tacka nej till viktiga frågor och NGO:s som vill göra bra saker. Det är lite surt eftersom vi har de ekonomiska men inte de personella resurserna. Det finns alldeles för mycket att göra där ute!

Har du något bästa minne under dina år här?
– Ja, det handlar om att trägen vinner. Det var när Eva-Britt Svensson drev frågan om våld mot kvinnor och vi fick igenom ett väldigt bra betänkande i parlamentet. Det var ett helt paket om att det bland annat ska finnas offentligt finansierade kvinnojourer. Det var stort. Sedan blev det ju inte mycket av åtgärderna som föreslogs, men vi gjorde iallafall vad vi kunde härifrån och lyckades.

Hur är det att bo Bryssel?
– Skitkul! Det är så internationellt. Bara i stadsdelen eller kommunen Ixelles där jag bor finns över 127 nationaliteter. Även om det finns mycket fattigdom och social misär i Bryssel så är det en otroligt levande och jättespännande stad. Speciellt kulturlivet är jävligt bra. Nu är jag i och för sig från Östersund, men jag känner mig fortfarande begeistrad över stan, tolv år efter att jag flyttat hit.

Berätta lite om dig själv!
– Jag är uppvuxen i Vemhån och flyttade till Sveg, ”the capital of Härjedalen”, när jag var tio. Sedan läste jag social linje på gymnasiet i Östersund. Efter det flyttade jag till Motala och lödde ihop tv-apparater och annat på Luxor-fabriken. Det gillade jag inte, så jag utbildade mig till sjuksköterska för att kunna flytta tillbaka till Norrland. Men efter att jag vägrat att ansvara för att ge patienter elchocker sa jag upp mig och utbildade mig till systemvetare istället. Det var väl inte riktigt min grej så jag sa upp mig för att åka och volontärjobba som sjuksköterska i Bolivia istället. Men så dök det här jobbet upp istället. Parallellt med det här har jag också varit fritidspolitiker under största delen av mitt liv. Ett par år var jag också kommunalråd i Östersund. Och så var jag gift i trettio år, har två söner och ett barnbarn.

”Att Ceta hafsas igenom är ett demokratiproblem”

Idag röstade Europarlamentets internationella handelsutskott idag ja till Ceta, handelsavtalet mellan EU och Canada. Även om Malin Björk är besviken över utslaget är hon framför allt kritisk till parlamentets bristande beslutsprocess kring avtalet.
– Resultatet i utskottet var väntat. Det jag vänder mig mest emot just nu är att inte fler utskott får säga sin mening om Ceta, med tanke på hur omfattande avtalet är. Att avtalet hafsas igenom på det här sättet är ett allvarligt demokratiproblem, säger Malin Björk.
Hon får medhåll från ledamöter i flera partigrupper. I ett brev till handelskommissonär Cecilia Malmström påpekar utskottets socialdemokratiska skuggrapportör Sorin Moisa på de många oklarheter som finns i avtalet. Finska ledamoten Heidi Hautala från gröna gruppen skriver i ett brev till sina utskottskollegor att den planerade ratificeringen av avtalet måste skjutas upp i fem månader om parlamentet ska hinna utvärdera Cetas konsekvenser.
Hela EU-parlamentet väntas rösta om Ceta den 15 februari. Då besöker också Canadas premiärminister Justin Trudeau parlamentet i Strasbourg, där omröstningen sker. Därefter ska EU-ländernas 38 nationella och regionala parlament också säga sitt om avtalet.

Valet av Tajani visar att makt går före mänskliga rättigheter

Efter uppgörelsen mellan EU-parlamentets högerkonservativa grupp EPP och högerliberala gruppen ALDE valdes den italienska EPP-kandidaten Antonio Tajani till parlamentets nya talman idag. För Malin Björk är resultatet är en besvikelse men inte en överraskning.

Antonio TAJANI – 8th Parliamentary term

– Jag är väldigt besviken över överenskommelsen mellan liberalernas Verhofstadt och Tajani. Den innehåller en tydlig signal om att makt och nyliberal ekonomisk portlak går före mänskliga rättigheter och en human flyktingpolitik. Att fortsätta kalla sig liberal efter en sådan överenskommelse är en motsägelse i sig själv. Men när det gäller spel om maktpositioner visar de politiska grupperna sina riktiga ansikten.

– Man ska komma ihåg att Tajani är en sällsynt dålig kandidat. Han var inblandad i den så kallade Dieselgate-skandalen, han är en homofob abortmotståndare och han är Berlusconis tidigare hantlangare. Tyvärr verkar det som att hans bakgrund inte hindrade de svenska liberalerna att rösta på honom.

– Det som är positivt är iallafall att vi haft en debatt och diskussion mellan de olika grupperna om riktig politik, och vi ser en tydligare höger-vänster dimension i parlamentet, med konfliktlinjer som är tydliga för medborgarna. Det finns å ena sidan en högerhöger-koalition som vill driva ytterligare privatisering och åtstramningspolitik, bygga fort Europa, och å andra sidan partigrupper som vill försöka forma progressiva majoriteter.

Malin röstade i första och andra valomgången på vänstergruppens kandidat Eleonora Forenza, en feminist från Italien som representerar den generation och rörelser som i Genoa demonstrerade och krävde ett annat Europa.

– För mig var det oerhört viktigt att lägga min röst på en stark feminist som tydligt står upp för ett annat Europa, mot åtstramningspolitiken och för en human flyktingpolitik.

I den fjärde omgången, då bara två kandidater kvarstod, röstade Malin på S-kandidaten Pittella som lovat bryta den destruktiva storkoalition han varit en del av i flera år.

Malin Björk hoppas på feministisk talman

När EU-parlamentet idag väljer en ny talman tänker Malin Björk rösta på den italienska vänsterfeministen Eleonora Forenza. Iallafall i den första valomgången.

Idag väljer parlamentet en ny talman. Under flera mandatperioder har valet varit en uppgörelse mellan de två största partigrupperna, konservativa EPP och socialdemokratiska S&D-gruppen. Partigrupperna har helt enkelt lovat varandra trohet och gjort upp på förhand att de delar på talmansposten och tar halva mandatperioden vardera. Dessutom har de gjort upp om EU-budgeten och utskotten.

Men inför denna, den andra halvan av mandatperioden, har S-kandidaten Gianni Pittella utropat att ”de stora koalitionernas tid är över”. Uppgörelsen gäller alltså inte längre. En undrade ju när socialdemokraterna skulle vakna upp och sluta dansa tillsammans med en allt brunare europeisk höger. EPP högergänget är missbelåtna och knorrar surt om att sossarna ska veta sin plats och minsann bara göra upp högerut och framförallt med EPP.

Men så äntligen finns faktiskt politiska alternativ som tävlar om förtroendet. Politiska konfliktlinjer och olika visioner synliggörs. Vänstern vilja till förändring ställs mot högerns status quo. Det finns hela sju kandidater att välja på. Malin Björk vet vem hon kommer att rösta på, iallafall i den första valomgången.

– Jag kommer förstås att rösta på vänstergruppens kandidat Eleonora Forenza. Som kvinna och stark feminist är hon ett klockrent val. Hon har en viktig roll att fylla i det här gubbväldet, säger Malin Björk.

Eftersom vänstergruppen är relativt liten väntas Eleonora dock inte gå vidare till de avgörande valomgångarna.

Det slutgiltiga valet väntas stå mellan socialdemokraten Pittella, EPP-gruppens Antonio Tajani eller kanske liberala ALDE-gruppens Guy Verhofstadt.

– Pittella är inte mitt förstaval och han är inte min drömkandidat. Men står valet mellan Pittella och Tajani kommer jag att rösta på Pittella. Tajani är en stockkonservativ och homofob abortmotståndare. Pittella vill skaka om och skapa progressiva majoriteter.

– Verhofstadt från liberalerna å sin sida är en nyliberal politiker som vill bygga en beväpnad EU-stat, en storbolagens man som står för den sortens politik som hellre räddar banker än människor. Står det slutgiltiga valet mellan honom och Tajani känns det mer som pest och kolera. Då kommer jag att lägga ner min röst, säger Malin.

”CETA kan fortfarande stoppas”

Idag röstade Europaparlamentets miljöutskott ja till CETA, handelsavtalet mellan EU och Canada. Malin Björk är besviken över utslaget, men har inte gett upp hoppet om att stoppa avtalet.

Malin Björk och andra CETA-kritiska Europaparlamentariker vid en manifestation i oktober 2016.

– Det är naturligtvis tråkigt att utskottet inte röstade enligt rekommendationen från utskottets rapportör, nämligen att säga nej till avtalet. Hans varningar för de försämringar på miljölagstiftningsområdet som CETA med stor sannolikhet innebär är väl underbyggda. Men är det inte kört ännu, avtalet kan fortfarande stoppas. Det är viktigt att komma ihåg, säger Malin Björk.

Den 23 januari ska Europaparlamentets internationella handelsutskott rösta om CETA. Hela parlamentet väntas rösta om avtalet i mitten av februari. Om parlamentet röstar nej, faller CETA. Röstar parlamentet ja, går frågan vidare till EU-ländernas 38 nationella och regionala parlament. Då räcker det med att ett av parlamenten säger nej till avtalet för att det ska blåsas av.

Malin Björk understryker att hon inte är emot handel i sig bara för att hon är kritisk till avtal som TTIP och CETA.

– Jag är för internationell handel, men det måste ske på ett schysst sätt som stödjer både ambitiösa miljöstandarder, sociala och fackliga rättigheter. Därför är handelsavtal som CETA inte okej, säger Malin Björk.

Inbjudan: Hur kan EU skapa lagliga flyktvägar till Europa?

Välkommen till ett öppet möte i Stockholm den 13 januari!

Idag finns få lagliga vägar att ta sig till Europa. Kraven på lagliga flyktvägar har därför vuxit sig allt starkare. Hur kan EU och Sverige bidra till att ge fler skydd? Malin Björk, som i Europaparlamentet ansvarar för förslaget om att inrätta ett vidarebosättningsprogram på EU-nivå, bjuder in till ett öppet möte.

I spåren av konflikterna i Mellanöstern, söder om Sahara och i Nordafrika ökar antalet flyktingar. UNHCR har beräknat att 1,19 miljoner människor är i behov av vidarebosättning under 2017. I våras presenterade EU-kommissionen flera förslag på asyl- och migrationsområdet, däribland ett EU-gemensamt system för så kallad vidarebosättning. Innan de nya bestämmelserna kan träda i kraft måste de beslutas gemensamt av Europaparlamentet och ministerrådet.

Som föredragande för lagförslaget om vidarebosättning leder Malin Björk Europaparlamentets arbete med frågan och företräder Europaparlamentet i förhandlingarna med medlemsländernas regeringar och EU-kommissionen. Vad innebär förslaget, vilken är Malin Björks och regeringens syn och vad tycker några av de organisationer som arbetar med asyl- och flyktingfrågor?

Välkommen på ett öppet samråd, där du får möjlighet att ställa frågor till Malin Björk och övriga medverkande.

Datum: Fredag den 13 januari 2017
Tid: Kl. 10.00-11.30 (vi bjuder på lunch efter mötet). Kaffe och registrering från kl. 09.30
Plats: Europahuset plan 2, Regeringsgatan 65 i Stockholm

Medverkande:

Malin Björk, Europaparlamentariker (V)

Lars Westbratt, statssekreterare hos migrationsminister Morgan Johansson, Justitiedepartementet

Sanna Vestin, ordförande Flyktinggruppernas Riksråd, FARR

Madelaine Seidlitz, jurist med ansvar för flyktingfrågor och migration, Amnesty International

Karin Davin, vidarebosättningsexpert på UNHCR

OBLIGATORISK FÖRANMÄLAN HÄR: http://bit.ly/1mMzmoJ

Välkommen!

Har du frågor, kontakta
Lotta Narvehed, Malin Björks pressekreterare
+32 498 44 31 40
[email protected]