Handelspolitik


Vi behöver en socialt och miljömässigt hållbar handel
Handelspolitiken är ett av områdena som Sverige lämnat över till EU att besluta om.EU har inom världshandelsorganisationen (WTO) agerat för frihandelns principer, ofta i strid mot fattigare länder i det globala syd. I debatten om utrikeshandel gör EU:s frihandelsförespråkare det lätt för sig och säger att alternativet är protektionism och därmed ingen tillväxt. Men seriös ekonomisk forskning visar att sambandet mellan vilken handelspolitik som förs och ekonomisk utveckling är svagt.

Flera europeiska länder inledde sin industrialisering med att skydda den inhemska industrin. Just den politik man nu menar att fattiga länder i syd inte får använda. Den politiken brukar sammanfattas i meningen: ”Don’t do as we did. Do as we say”. Länder i Asien som på senare tid haft en stark ekonomisk utveckling, till exempel Sydkorea, inledde sin tillväxt med att skydda sin hemmamarknad från billigare import. Företagen fick också statliga krediter och exportstöd.

EU:s handelsstrategi är skräddarsydd för de europeiska storföretagens intressen. Syftet är att avskaffa alla hinder för EU-exporten. Det handlar också om att skaffa tillgång till råvarumarknader, energi, marknadsöppning för offentlig upphandling och respekt för immateriella rättigheter.

Ceta, TTIP och andra handelsavtal
Vänsterpartiet är också kritiskt till många av de handelsavtal som EU har förhandlat med en rad andra länder. Det rör sig om Ceta (med Kanada) som redan sattas igång, TTIP (med USA) där förhandlingarna efter President Trumps tillträde står still, JEFTA (med Japan) som håller på att förhandla och TISA (ett handelsavtal inom tjänstesektorn med en rad olika länder). Problemen med dessa handelsavtal är många. De hotar undergräva demokratin med speciella regler och domstolar utanför det vanliga rättssystemet. Regler som enbart gynnar storföretagens makt. Miljö, klimat, arbetsrätt är andra områden som drabbas negativt om EU driver igenom dessa handelsavtal. Du kan läsa mer om dessa avtal i vår broschyr.

Efter att WTO:s stora förhandlingsrundor gått nästan i stå har EU satsat på att skapa sina egna bilaterala avtal med olika regioner och länder, så kallade Ekonomiska partnerskapsavtal (EPA). Dessa avtal innebär ofta att de fattiga länderna i syd ska ta bort sina tullar, upp till 80 procent inom femton år. Det innebär att de fattiga länderna får mycket svårt att kompensera inkomstbortfallet som följer på lägre tullar. Det blir också stora problem för dessa länders företag att konkurrera med EU-importen.

EPA-avtalen har också förhandlats fram utan den minsta jämställdhetsperspektiv. Ytterst få kvinnor är överhuvudtaget inblandade i besluten kring handelsavtal och världshandel. Studier kring detta visar att kvinnorna, inte minst inom jordbruket, i de fattiga länderna kommer att utsättas för ökad extern konkurrens och risk för att förlora arbete och inkomst. Tillgången av offentliga tjänster, till exempel för hälsa och utbildning, riskerar på grund av inkomstbortfallet att minska. Det skulle framför allt drabba kvinnor. Många av ländernas jämställdhetsplaner hotas av handelsavtalens samhällsekonomiska konsekvenser. Det är allvarligt eftersom utvecklingsforskningen visar att jämställdhet är en avgörande faktor i fattigdomsbekämpning.

I EU:s biståndspolitik talas ofta med vackra ord om utveckling, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Det betonas att EU har världens största biståndsbudget. Men den mycket viktigare handelspolitiken har bara ett intresse: Att gynna europeiska storföretags intressen.

Vi arbetar för en rättvis global handel

Vänsterpartiet har skarpt kritiserat EU:s handelspolitik och EPA-avtalen. Vi pekar på faktum: Handelns liberalisering leder inte automatiskt till utveckling. Förluster av skatteintäkter, plundring av naturresurser och inskränkt rätt till självbestämmande leder inte till utveckling. Det riskerar tvärtom att öka fattigdom och ojämlikhet. Vänsterpartiet anser att de särskilda förutsättningarna för ekonomisk utveckling måste beaktas, i varje enskilt land i det globala syd, när EU sluter bilaterala handelsavtal. I dessa avtal ska också ingå respekt för de ekologiska systemens hållbarhet.

I världshandeln bör liberalisering främst ske mellan länder och regioner som uppvisar likartad ekonomisk nivå och teknologisk utveckling. Det underlättar skapandet av regionala marknader och stimulerar framväxt av företag. En ny handelspolitik i EU måste sätta mänskliga rättigheter, social rättvisa, miljö, och jämställdhet i fokus.