EU-kritik från vänster

Vänsterpartiet är kritiskt till EU. Vi anser att EU begränsar demokratin genom att prioritera marknaden framför miljö och människor. Vi är också kritiska till att EU håller på att utvecklas till en militariserad superstat.


Vänsterpartiet arbetade på nej-sidan inför folkomröstningen 1994. Vi respekterar resultatet i folkomröstningen, men har inte skäl att ändra vår principiella ståndpunkt. Vänsterpartiet menar att EU begränsar demokratin. Vi kritiserar EU för att prioritera den inre marknadens intressen framför miljön, arbetsrätten, folkhälsan och konsumentintressena. Vänsterpartiet motsätter sig EU:s målsättning är att bygga en ny superstat med gemensam utrikespolitik och försvar.

Vänsterpartiet arbetar med det långsiktiga målet att Sverige bör lämna EU. Det innebär dock inte att vi struntar i vad som händer i EU idag. Vi arbetar inom EU för våra politiska målsättningar: demokrati, jämlikhet och solidaritet. Vi arbetar för kvinnors rättigheter och jämställdhet. Vi arbetar mot orsakerna till klimatförändringar och miljöförstörelse.

Vi vill samverka med andra progressiva krafter i EU för att demokratisera och vrida unionens politik åt vänster. Vi motverkar EU:s utveckling i federalistisk riktning och arbetar för att föra tillbaka makt till medlemsländerna. Arbetet i parlamentet är också en viktig plattform för att sprida information och bilda opinion om vad EU-medlemskapet innebär för Sverige.

EU begränsar demokratin

EU:s grundläggande uppbyggnad begränsar demokratin. EU-kommissionen som inte är folkvald, utan består av byråkrater och har ensamrätt på att lägga fram lagstiftande förslag i EU. Kommissionens medlemmar är förbjudna att rätta sig efter beslut i sina hemländers parlament eller regering. De är ålagda att gynna EU:s intressen. Kommissionen arbetar och beslutar i slutna rum. Det finns ingen transparens eller offentlighetsprincip.

Ministerrådet som lagstiftar (ofta tillsammans med EU-parlamentet) består av ministrar och ämbetsmän. Största delen av deras möten är slutna och det finns ingen insyn. Detta till skillnad från de lagstiftande nationella parlamenten där man kan följa debatt och beslut på plats eller genom medier.

EU-parlamentet är förvisso folkvalt men allt färre medborgare i EU bryr sig om att rösta. Deltagandet i EU-parlamentsvalen (inom hela EU) har sjunkit från 62 procent i det första valet 1979 till 42,6 procent i senaste valet 2014. EU-parlamentet skapades uppifrån för att ge EU demokratisk legitimitet. Det var inte som de flesta nationella parlament ett resultat av folkets kamp för rösträtt och demokrati. Därför har inte EU-parlamentet samma förankring bland folk som de nationella parlamenten. Avsaknaden av en gemensam europeisk offentlig debatt bidrar också till att isolera parlamentet från vanliga medborgare.

Den dömande makten EU-domstolen har, till skillnad från svenska domstolar, också rätt att avkunna domar som blir direkt lagstiftande, inte minst i frågor som rör den inre marknaden. EU-domstolens beslut kan man inte påverka eller ändra. I EU:s beslutsstruktur har folk mycket små möjligheter att utkräva ansvar av makthavarna. EU fyller inte minimikraven på en demokrati.

Lissabonfördraget
När Lissabonfördraget var färdigförhandlat i oktober 2007 innebar det de största förändringarna av EU sedan Sverige blev medlem 1995. Flera av de viktiga löften som ja-sidan hade fört fram i folkomröstningen 1994 bröts därmed fullständigt. Det gäller till exempel frågan om alliansfriheten och vetorätten liksom frågor om mellanstatlighet.

Fördraget är i princip identiskt med det förslag till konstitution som EU hade förhandlat fram år 2005. Ett förslag till konstitution som fälldes i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Efter dessa tydliga folkliga nej gjordes några mindre symboliska förändringar. Till exempel kallades inte texten längre en konstitution. Därefter gick medlemsländerna till nytt beslut. Men man vågade sig inte på nya folkomröstningar, utan Lissabonfördraget antogs i de nationella parlamenten – med ett undantag, Irland. Den irländska grundlagen slår fast att alla beslut som innebär att landets eget parlament måste lämna ifrån sig makt måste fastställas genom folkomröstning. Nej-sidan segrade i folkomröstningen 2008. Men EU tvingade Irland till en ny folkomröstning 2009. Efter många hot från ja-sidan antogs Lissabonfördraget också på Irland.

Vänsterpartiet motsätter sig Lissabonfördraget eftersom det för över ännu mer makt från de folkvalda nationella parlamenten till EU:s institutioner. EU militariseras ytterligare genom fördraget på ett sätt som går rakt emot vår syn på militär alliansfrihet. Också i detta fördrag överordnas den fria marknaden de politiska områdena miljöintresset och löntagares rättigheter. I fördraget saknas också ett svenskt undantag från euron. Till skillnad från Storbritannien och Danmark så saknar Sverige alltså fortfarande ett formellt undantag.

Fler faktorer som inskränker demokratin i EU

EU:s beslut påverkas i hög grad av lobbyister. I Bryssel uppskattas antalet lobbyister till 30 000 som aktivt arbetar för att påverka kommissionen och EU-parlamentarikerna. Det finns självklart ideella och icke-vinstgivande organisationer bland dem, men den stora majoriteten lobbyister representerar stora företagsintressen. Lobbyisterna har särskilt stort inflytande på kommissionen, som ibland till och med anlitar dem som sina egna experter. Det ger storföretagen ett stort inflytande över EU:s politk.

EU saknar en offentlighetslagstiftning som vi har i Sverige. För medborgare i EU, och inte minst för journalister, är det därför mycket svårt att granska makten och maktutövningen inom EU. Det slutna systemet undergräver demokratin. Den ekonomisk-monetära unionen (EMU och euron) har också i högsta grad en negativ inverkan på demokratin.