Linn Andersson är praktikant och följer jämställdhetsutskottet för Malin Björk i Bryssel.

Berätta hur du hamnade här!
Jag hade just tagit min examen i genusvetenskap och sökte jobb. Det slog mig att jag kan kolla möjligheterna inom Vänsterpartiet och av en tillfällighet utlystes just då en praktiktjänst hos Malin Björk, inom jämställdhetsutskottet. Jag har dessutom alltid drömt om att få jobba utomlands så jag sökte såklart tjänsten.

Hur blev du vänsterpartist?
Jag växte upp i en familj där socialism var självklart. Vi har alltid diskuterat mycket, ett kritiskt tänkande och normkritiskt förhållningssätt har alltid uppmuntrats. Jag gick med i Ung Vänster redan som fjortonåring men lämnade sedan för att ägna mig mer åt feministisk aktivism och hbtq-frågor. Vänstern bättre på de frågorna idag! Jag kände att jag inte nödvändigtvis behövde hålla på med partipolitik och en del av mig ville inte göra precis som min farsa ville. När jag blev äldre insåg jag ändå att jag höll med honom om mycket av det han föreläst om vid middagsbordet. Att bli vuxen och komma ut i arbetslivet fick mig inte minst att vakna vad gäller synen på osäkra anställningar och det prekariat som råder.

Berätta om din bakgrund!
Jag är uppvuxen i Masthugget och Majorna i Göteborg samt i Göteborgs södra skärgård. Majorna präglades då till stor del av en politisk medvetenhet medan den skärgården på många sätt var och är en helt annan miljö, mer homogent och trångsynt, vissa med öppet uttalade rasistiska och antifeministiska värderingar. Efter skolan studerade jag videoaktivism på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg, på Komvux och jobbade inom vården. Därefter flyttade jag till Stockholm och pluggade genusvetenskap, pedagogik och mångfaldsstudier. Där har jag nu bott i fem år innan jag kom hit. I våras praktiserade jag på Mångkulturellt Centrum i Fittja. Det är en plats jag rekommenderar alla att besöka.

Vad är dina intryck av EU-parlamentet hittills?
Det är speciellt att som EU-kritisk arbeta i parlamentet. Men det är otroligt fint, stärkande och rörande att få möta vänsterfolk från hela Europa som sliter för att förändra EU. I det känner jag en gemenskap och en stor nyfikenhet. Och jag ser jag fram emot att få omsätta all universitetsteori till praktik. Det känns jättestort.

Vad tycker du om Bryssel?
Bortsett från den ojämlikhet som råder här, likt mer eller mindre överallt annars i EU tycker jag väldigt bra om Bryssel. Det är underbart att jag kan promenera överallt. Att knappt behöva använda tunnelbanan eller spårvagnen, det är helt nytt för mig. Det råder ett annat tempo här till skillnad från Stockholm, saker får ta sin tid i det vardagliga livet. Här finns många charmiga barer och Jugendarkitekturen som pryder många kvarter är romantisk! Men jag saknar natur och vatten, inget går upp mot saltstänk från ett öppet hav.

Vad har du fått göra hittills?
Jag har deltagit på möten, förhandlingar och diskussioner och håller kontakt med organisationer. Jag får sätta mig in i jämställdhetsarbetet och arbeta med jämställdhetsbudgetering och politiska förslag. Vi åkte nyligen till ett byråmöte i Warszawa för att möta Polens progressiva vänsterpartier. Det var häftigt och berörde mig mycket, med tanke på rådande läget där.

Vad har förvånat dig mest?
Hur otroligt många steg det är i parlamentariskt beslutsfattande. Det som från början var ett starkt förslag skalas av, röstas om och vattnas ur. Det har blivit väldigt tydligt. Men en positiv överraskning är att vi i vänstergruppen får igenom en hel del bra förslag. Jag hade nog inte förstått vilken kamp vänstergruppen driver gentemot resten av det högerdrivna parlamentet. Därför är det så viktigt att vänsterkrafterna finns här. Trots min EU-kritik tycker jag helt klart att det är viktigt att vänstern är här, vi har inte råd att inte vara det i dagens läge.

Uppdaterades: 04 feb 2019