– Jag ställde mig inte bakom det förslag som idag röstades igenom. Jag ville se en text som garanterar ett öppet internet, som värnar integriteten och samtidigt ersätter upphovsrättshavarna. Det förslag som gick igenom äventyrar den personliga integriteten och kommer inte lösa de problem det påstås lösas. Högerns rapportör Axel Voss borde ha tagit till sig parlamentets tydliga signal i juli och gjort en riktig bearbetning av förslaget. Detta var ett hafsverk, säger Malin Björk och specificerar sitt nej:

– De mer balanserade förslagen om de omtalade artiklarna 11 och 13 röstades tyvärr ner. Detta kommer gynna de stora publicisthusen och nätjättarna. Förlorarna är de mindre aktörerna, konsumenter och vanliga internetanvändare, sammanfattar hon.

Här kan du läsa mer om hur Malin Björk resonerar om förslaget:
Det är oacceptabelt att storföretag som Youtube kan undgå att betala de upphovsmän vars verk drar in annonsintäkter till företagen. Vänsterpartiet har gång på gång krävt att stora multinationella företag som har som affärsidé att göra stora vinster på att undvika att betala skatt, rimliga löner och rättvisa ersättningar till bland annat upphovsrättsinnehavare måste bidra mer. Detta vill Vänsterpartiet reglera och ett bra sätt att få till stånd detta är att öka incitamentet för företagen att sluta avtal med upphovsrättshavare och deras organisationer. En sådan reglering får emellertid inte gå onödigt mycket ut över internetanvändares integritet och vi lagstiftare måste alltid se till att otydliga lagförslag som riskerar inskränka användare inte passerar parlamentet.

Inte avgjort ännu
Förslaget som lades fram av högerrapportören Axel Voss är resultatet av ett dåligt lagstiftningsarbete, något som märktes i juli när parlamentet skickade tillbaka förslaget till sitt utskott. När förslaget återkom, med endast ytliga förändringar, hade det lagts över två hundra ändringsförslag på det. Även det är ett tecken på att rapportören fortfarande inte gjort sitt jobb. Tyvärr röstades det igenom ändå och kommer nu gå vidare till förhandlingar mellan EU:s institutioner. Lagförslaget är alltså inte färdigbehandlad än.

Förslagets två kanske mest kontroversiella artiklar, 11 och 13, riskerar medföra stora problem om de införs.

Artikel 11 som har kallats länkavgift, inför en ny slags rätt, en närliggande rätt, som gör att publicister får rätt att teckna licensavtal för det som läggs upp på deras hemsidor. Detta trots att de redan idag kan få denna rätt genom att skriva in det i sina avtal med de som har upphovsrätten. Artikel elva har också testats och misslyckats i såväl Tyskland och Spanien.

Artikel 13, det så kallade upphovsrättsfiltret, inför ett ansvar för vissa hemsidor att se till att inget upphovsrättsskyddat material finns på dem. Detta låter rimligt vid första anblick men leder så som det utformats i praktiken till att företagen tvingas vidta allt för omfattande och integritetsinskränkande åtgärder. Att den tekniska möjligheten att övervaka allt som laddas upp på exempelvis Youtube finns, innebär inte att det är en bra lösning. Förslaget löser alltså inte de problem det ska lösa, och riskerar även internetsäkerheten för dess användare.

Hård lobbyism
Diskussionen kring detta förslag har från första stund präglats av enorm lobbyverksamhet. Vi parlamentariker har överösts av tusentals mail från väljare, organisationer och företag. En rad forskare har uttalat sig och branschorganisationer har hört av sig. Det är självklart positivt att intresserade parter hör av sig, och gällande ett lagförslag som kan ha stor påverkan på hur delar av internet används finns det självklart många intressenter.

Det som inte är lika bra är att det från båda sidor av detta lagförslag spridits mycket felaktig eller osakligt vinklad information. Det har från motståndarsidan bland annat påståtts att förslaget skulle innebära att all länkning skulle beskattas. Detta stämmer inte. De parter som vill att förslaget ska gå igenom har hävdat att igenkänningsteknik inte har några problem över huvud taget och att allt motstånd mot förslaget egentligen är orkestrerat och finansierat av de stora tech-bolagen, en guilt by association-argumentation som är omöjlig att frigöra sig från. Hur bevisar någon att de inte är orkestrerade av en tredje part? Det råder inget tvivel om att stora bolag har finansierat lobbyorganisationer för att lobba emot förslaget och att en del av denna lobbyverksamhet har skett i andra organisationers namn. Men det är också sant att en rad fristående forskare, medborgare och organisationer satt sig in i förslaget och kritiserat de risker förslaget medför. Dessa kan inte avfärdas som köpta av storbolagen utan har lyft verkliga och allvarliga problem med förslaget.

Det fanns en rad ändringsförslag som på ett bättre sätt hade tillvaratagit upphovsrättsinnehavarnas intressen samtidigt som de skulle ha skyddat integriteten för internetanvändarna. Tyvärr röstades dessa förslag ned.

För även om techbolagen tjänar mest på att bibehålla dagens funktionssätt finns det också pengar att tjäna på igenkänningstekniken. Utvecklandet och försäljandet av innehållsfilter är nämligen en kraftigt växande marknad och något som de kommer tjäna mycket pengar på att sälja till andra. Att installera och bygga ut den här tekniken, som idag är tänkt att se till att upphovsrättskyddat material inte finns men som i framtiden skulle kunna användas för att censurera internet kraftigt medför uppenbara risker. Det blir även ännu svårare för nya företag att etablera sig när de måste ta fram eller köpa in enormt dyra system för att kunna verka. De företag som vill värna integriteten kommer ha det ännu dyrare.

S och Fi röstade ja till förslaget
Det förslag som röstats igenom kommer innebära att de stora nätjättarna behöver betala mer än idag till upphovsrättsinnehavare, men hur mycket mer är fortfarande oklart och det innebär att nätintegriteten äventyras och att storföretagen stärker sin oligopolställning. Jag kommer fortsätta kämpa för ett internet som både respekterar den personliga integriteten och användares, medborgares och konsumenters rättigheter. Internet måste fortsätta vara en plattform för demokrati och aktivt medborgarskap, tyvärr kommer den möjligheten inskränkas om vi inte försöker ändra förslaget i nästa steg.

438 ledamöter röstade för förslaget, 226 mot och 29 lade ner sina röster. Alla 19 svenska ledamöter som var på plats nej till förslaget, utom Socialdemokraterna och Feministiskt Initiativ som röstade ja.

Uppdaterades: 04 feb 2019