”Låt inte flyktingfientliga länder sabotera förhandlingarna!”

I höstas antog EU-parlamentet Malin Björks lagförslag som innebär att EU ska ta emot över 200.000 kvotflyktingar per år. Men för att förslaget ska bli verklighet måste också EU:s medlemsländer i ministerrådet, representerat av ordförandelandet Bulgarien, gå med på det. Förhandlingarna är tuffa. Här berättar Malin Björk om om hur hon ändå hoppas ro i land ett bra kvotflyktingsystem.

Hur går förhandlingarna?
– Vi har ett bra utgångsläge med det beslut som parlamentet antog i höstas. Där fastställs att vidarebosättning (kvotflyktingsystemet) ska vara ett humanitärt program som bygger på UNCHR:s redan fungerande system, som flera medlemsländer redan deltar i. Det är en stark och tydlig ståndpunkt. Tyvärr har Rådet en delvis annan hållning.

Vad är ni oense om?
– Rådet är mer spretiga och drar åt olika håll. De vill till exempel att flyktingar som kommer till EU genom humanitära antagningsprogram ska räknas in i kvotflyktingsystemet. Vi välkomnar andra lagliga vägar, men vi måste se till att vi får ett ambitiöst och fungerande kvotflyktingsystem. Rådet har också uttryckt att de vill se skyddet för individuella kvotflyktingar villkoras mot att tredje länder stoppar andra flyktingar, till exempel. Det är inte acceptabelt. En annan utmaning är att Rådet inte vill vidarebosätta särskilt många personer, de nämner över huvud taget inga siffror. Vi tycker också att kvotflyktingsystemet ska vara ett bindande åtagande medan Rådet tycker att det ska vara frivilligt. Ett övergripande problem är att de EU-länder som styrs av högerextrema, nationalistiska och nästan rasistiska krafter är väldigt högljudda och att de ges för stort utrymme i förhandlingarna.

Spelar det stor roll vilket land som har ordförandeskapet och vilka personer som förhandlar?
– Ja, det gör det. Ordförandelandet har ett stort inflytande. Bulgarien har inte särskilt stor erfarenhet av flyktingmottagande men verkar vilja åstadkomma framsteg  i förhandlingarna. Även om planen är att lagförslaget ska vara klart före sommaren så tror jag inte det är realistiskt och då kommer Österrike att ta över rollen som ordförandeland. Där har ju extremhögern lagt beslag på flera ministerportföljer så det kommer med alla sannolikhet att påverka förhandlingarna djupt negativt. Sedan spelar det också roll att det är jag som företräder parlamentet och inte någon som bara nöjer mig med urusla kompromissförslag.

Vad är dina starka sidor som förhandlare?
– Vår styrka är att jag, tillsammans med mina fantastiska medarbetare, har lyckats få igenom ett tydligt ställningstagande för ett ambitiöst kvotflyktingsystem i parlamentet. Därefter lägger vi fram både politiska argument och juridiska instrument i förhandlingarna. Sedan kan jag inte trolla bort det hårda förhandlingsklimatet och de rasistiska vindar som blåser i Europa, men jag försöker skapa förtroende och en bra atmosfär. Och så är jag ärlig i mina intentioner.

Hur tror du att det går?
– Det är svårt att sia vart lagförslaget kommer att landa, vad som är möjligt. Det gäller alla lagförslag som det nu förhandlas om på det asylpolitiska området. Det är tufft på grund av de flyktingfientliga och rent ut rasistiska krafterna. Blir det slutliga förslaget alltför dåligt ser jag ingen anledning att stifta EU-lagar som inskränker asylrätten i en kapplöpning mot botten. Då måste vi bromsa.

Det låter rätt tufft. Ser du några ljuspunkter?
– Politik är ju det möjligas konst. Jag har lyckats mobilisera de progressiva krafterna i Europaparlamentet. Nu hoppas jag att de progressiva krafterna i Rådet tar sitt ansvar och trycker på för att vi ska få ett bra kvotflyktingsystem. Till exempel uppfattar jag att Sveriges position ligger nära vår. Då är det viktigt att svenska regeringen tar en stark roll och inte låter förhandlingarna saboteras av de flyktingfientliga länderna. Vi har en möjlighet att äntligen skapa en laglig väg till EU. Men vi måste också ta den!

Läs mer om Malin Björks förslag här.