Vänsterpartiet i EU – vilka är vi? Del 4: Azadeh Jafari

Azadeh Jafari jobbar som politisk rådgivare i jämställdhetsfrågor.

Beskriv ditt jobb!
Jag samordnar vänstergruppen GUE/NGL:s feministiska arbete. Jämställdhetsutskottet, förkortat Femm, är den absolut viktigaste feministiska plattformen i Europaparlamentet. Det är där feministerna samlas och bygger upp koalitioner för fajterna i parlamentet som helhet. Förutom att jag är en del av Vänsterpartiets delegation så är jag minst lika behjälplig åt de andra vänsterledamöterna som sitter i utskottet. Jag hjälper dem i sina dagliga arbeten med betänkanden, yttranden och annat. Jag sköter också relationerna med övriga politiska grupper. Jag lägger upp strategier för att vi ska få så stor påverkan som möjligt på den feministiska dagordningen. Vår grupp är ju relativt liten, så det gäller att jobba underifrån, bygga koalitioner och skapa bra kontakt med gräsrotsrörelser. Bara så kan vi pusha för våra frågor. Vårt utskott skulle inte vara det är utan Vänsterpartiet. Det är ingen kliché, det stämmer. Det bygger på ett gediget arbete med flera väldigt bra ledamöter.

Vad har Vänsterpartiet betytt för utskottet?
I begynnelsen såg ju många krafter inom parlamentet ner på utskottet. Man ville byta namn på det eller stoppa in det i utskottet för mänskliga rättigheter. Partigruppen EPP (där M och KD ingår), ville till och med lägga mer utskottet. Men med Vänsterpartiet, de koalitioner som bildades och de kontakter som togs med akademin och kvinnorättsorganisationer, fick utskottet ett högre anseende. Nu är de flesta överens om att utskottet behövs. Det var framför allt 2009 som Eva-Britt Svensson såg till att utskottet fick en riktig push. Hon visade att jämställdhet är en viktig fråga, att kvinnors rättigheter handlar om mänskliga rättigheter. Det är mycket tack vare Vänsterpartiet som EU är på väg att skriva under Istanbulkonventionen (Europarådets konvention mot våld mot kvinnor). Vi har också varit den drivande kraften bakom parlamentets uttalande om den svenska sexköpslagen som ett viktigt verktyg i kampen mot människohandel och prostitution. Vi är också stolta över att ha fått en majoritet i utskottet som stödjer könskvotering i politiskt beslutsfattande.

Hur kan Femm påverka jämställdhetspolitiken i EU?
Femm har en ganska liten lagstiftande roll. Det fungerar mer som en plattform för att skapa opinion och lägga fram strategier. Det gäller att hålla fast vid alla framgångar så att vi inte går bakåt. Det är glädjande att vi alltid får en klar majoritet för frågor om ekonomisk självständighet för kvinnor, sexuell och reproduktiv hälsa och politisk delaktighet, alltså kvotering. Vi kan bara stå emot trycket om vi har bra allianser med civilsamhället och goda krafter inom parlamentet. Inom utskottet har vi lyckats bilda oss en progressiv feministisk koalition. Det är väldigt viktigt nu när inte bara extremhögern, utan även den ”vanliga”, konservativa högern i EPP, faktiskt bekämpar kvinnors rättigheter.

Kan du berätta om nätverket All of Us?
Det är ett tvärpolitiskt nätverk som bildades på initiativ av oss i vänstergruppen till stöd för aborträtten efter senaste EU-valet 2014. Vi såg en kraftig ökning av de högerextrema och konservativa partierna. Några ledamöter som ansåg det viktigt att bilda ett nätverk för frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Vi håller ett extra öga på den här frågan i alla betänkanden och yttranden. Det handlar om hur vi ska rösta och hur vi kan mobilisera. Vi har också stenkoll på vad som händer på området runtom i Europa och jobbar i nära samarbete med civilsamhället. Det är ett framgångsrikt nätverk som gjort mycket väsen av sig! Till exempel såg det till att lagförslaget om ett totalförbud mot abort i Polen lyftes in på dagordningen i Europaparlamentet i Strasbourg i oktober förra året. All of Us är också ett tydligt svar på One of Us, en kampanj mot abort som stöds av bland annat katolska kyrkan och konservativa politiska krafter. All of Us har också varit aktivt i kampen mot Trumps så kallade munkavleregel, som stoppar allt bistånd till organisationer som utför eller informerar om aborter.

Vad gjorde du innan du kom hit?
I grunden är jag socionom med internationell och interkulturell inriktning. Innan jag kom till parlamentet jobbade jag först som socialarbetare för flyktingar och asylsökande i stadsdelen Molenbeek här i Bryssel. Sedan arbetade jag med psykosocial hälsa på personalavdelningen i EU-kommissionen. Och ja, det finns vissa likheter mellan arbetsplatserna. Båda handlar om mänskligt lidande, om att vara ny i ett land, att försöka hitta rätt. Vare sig om man jobbar på någon av EU:s institutioner eller är flykting har man samma grundläggande, mänskliga behov. Men skillnaden i verklighet och resurser är som dag och natt.

Hur är det att bo i Belgien?
Bryssel är ju en multikulturell stad som jag kände mig hemma i väldigt snabbt. Belgien är också ett rikt land vad gäller språk, men tyvärr också tudelat mellan den flamländska och den vallonska regionen. Jag kan sakna det välorganiserade i Sverige, men man anpassar sig efter ett par år!