Vänsterpartiet i EU – vilka är vi? Del 2: Nazanin Sepehri

Nazanin Sepehri jobbar som politisk rådgivare med fokus på flyktingpolitiska frågor åt Malin Björk.
Beskriv ditt jobb!
– Jag stödjer Malin i Libe-utskottet (på svenska: utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor). Just nu handlar det till 80 procent om migration, men det kan ju ändras beroende på det politiska läget. Rent praktiskt förbereder jag Malin inför utskottsmötena, och ger henne information om frågor hon borde ta upp. Jag förbereder och knyter också viktiga kontakter inför andra möten, som nu när vi håller på med vidarebosättningsförslaget. Vi träffar företrädare för regeringen, olika myndigheter och frivilligorganisationer, för att få ett så bra underlag som möjligt. Ibland går jag också på möten utan Malin, eftersom hon inte hinner gå på alla själv. Det händer också att jag skriver några talpunkter när hon ska prata i plenum. Sedan håller jag mig ájour med utskottet och med vad som händer i Europa.

Vad gör du just nu?
– Jag skriver ändringsförslag till EU-kommissionens lagförslag om vidarebosättning som Malin är rapportör för. Det är kul och intressant för det handlar om att skapa lagliga flyktvägar. Det är ju en av de viktigaste sakerna vi kan göra just nu inom flyktingpolitiken.

Du har inte ens fyllt 28 år, du kom hit för ett och ett halvt år sedan som praktikant och nu sitter du och skriver EU-lagar. Hur känns det?
– Jag försöker att inte reflektera så mycket över det så mycket. Det känns lite överväldigande ibland, men mest känns det spännande och kul. Det är inte ofta man får ha ett jobb som är så intellektuellt stimulerande.

Vad tycker du om EU:s flyktingpolitik?
– Det är motsatsen till vad den borde vara. EU:s utgångspunkt är att göra det så svårt som möjligt för människor som rör sig över gränser. Det visar på oförmågan i systemet.

Hur är tongångarna i utskottet?
– Det är sjukt grova tongångar från högern. Det senaste året har man helt och hållet rört sig från faktumet att flyktingar är människor. Istället ges bilden av att flyktingar är ett hot och att vi måste skydda oss. Och den bilden blir väldigt lite ifrågasatt. Igår var det till exempel en parlamentariker från den gröna gruppen som pratade om ”marockanska män” som gör dåliga saker. Det är också stort fokus på EU:s externa gränser och vad andra länder ska göra med sina gränser.

Hur ska utvecklingen kunna vändas, tror du?
– Det kommer att gå, dock måste det ske mobilisering utanför parlamentet, för då påverkas politikerna. Det är jag helt övertygad om.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Två saker. Att få jobba med migrationspolitik ur ett vänsterperspektiv varje dag. Och att få jobba med den förenade vänstern (partigruppen GUE/NGL) och internationellt.

Vad är det sämsta med ditt jobb?
– Att behöva spendera så många timmar på att lyssna på dem som skapar Fort Europa. Det gör mig fruktansvärt deprimerad.

Vad gjorde du innan du kom hit?
– Precis innan jobbade jag på Internationella kvinnoföreningen i Malmö. Innan dess bodde jag i Kairo, där jag bland annat praktiserade på svenska ambassaden. Annars är uppvuxen i Göteborg och har läst franska i Paris och Montpellier. Jag har en kandidatexamen i internationella relationer och en masterexamen i postkolonial teori från Goldsmiths College i London.

Du har ju också en mer aktivistisk bakgrund, kan du berätta lite om den?
– Jag har varit aktiv i olika flyktingpolitiska grupper sedan jag var sjutton. Jag är uppväxt i ett hem där vi alltid diskuterade politik, så det har alltid legat nära till hands. Men engagemanget, när jag också började göra något började efter att jag sett filmen Hotell Rwanda. Den fick mig att skämmas över att vara människa. Jag mailade alla organisationer jag kunde komma på och lite av en slump landade jag hos Röda korset. Genom dem besökte jag ett transitboende utanför Göteborg och det påverkade mig mycket. Men Röda korset var inte tillräckligt radikalt för mig, så jag gick med i Ingen människa är illegal istället. Det är en väldigt praktisk organisation där man hjälper papperslösa eller människor som riskerar utvisning. Nu är jag aktiv genom Folkkampanj för asylrätt och stöder det Malmöbaserade nätverket InEUmanity, som kämpar mot EU:s migrationspolitik.