Du befann dig på flygplatsen Zaventem där de första två bomberna exploderade. Kan du berätta vad som hände?

– Det var i tisdags morse och jag och min sambo hade just landat med ett plan från New York. Jag stod och väntade i kön till tullen när vi plötsligt hörde två smällar. Den första var dov, men den andra smällen var vansinnigt kraftig. Jag kände direkt att något var jättefel. Eftersom smällen kom ovanifrån, och grus föll från takkonstruktionen, var jag rädd att taket skulle rasa så jag med många andra började springa utåt. Andra sprang undan åt andra håll. Tullen öppnade dörrarna så att alla vi som stod där kunde ta sig ut. Min sambo tog sig ut en annan väg men vi fick snabbt telefonkontakt med varandra. Vi hade tur och hittade ganska snart en vändande taxi som kunde köra oss hem. Ingen av oss skadades, som tur var.

Hur känns det nu?

– Jag är fortfarande skakad och jag tänker på alla som förlorat sina liv. Och så tänker jag på hur fel detta är, på att så här kan vi inte ha det. Vi får inte börja tänka att terrordåd är något vi ska börja vänja oss vid. Jag har också deltagit i intervjuer och debatter. Jag försöker göra så mycket jag hinner med, men just nu känner jag mig ganska trött och vill mest vara med min familj.

Vad tror du behöver göras för att liknande dåd inte ska inträffa igen?

– Jag tror att det är viktigt att besinna sig och att inte instinktivt börja ropa efter massövervakning, undantagstillstånd, och hårdare lagstiftning. I det här akuta läget är det först och främst en polisiär fråga och det är naturligtvis viktigt att de skyldiga grips och ställs inför rätta, att nätverk kartläggs och stoppas. Samtidigt måste vi mycket mer arbeta förebyggande så att inte fler unga killar dras till de våldsamma organisationer som säger sig ligga bakom de här fruktansvärda dåden. Och då tror jag att det är viktigt att med ödmjukhet erkänna att det ”krig mot terrorism” som deklarerades efter 11 september-attackerna inte har fungerat.

– Vi måste sätta oss ner tillsammans och våga tänka i nya banor, både vad gäller inrikespolitiska och utrikespolitiska frågor. Den krigsretorik som användes och de bomber som Frankrike fällde över Syrien som en reaktion efter attackerna i Paris har inte lett till att terrorismen i Europa, utövad av européer, har upphört. Tvärtom så tror jag att vi måste fokusera på att motverka polariseringen på alla sätt för att skapa trygga samhällen. När Belgiens premiärminister Charles Michel kommenterade dåden i tisdags tyckte jag att han lät mer samlad och sansad. Jag hoppas att Michel tänker annorlunda än Frankrikes president Hollande gjorde efter Parisattackerna.

Så istället för undantagstillstånd, hårdare lagstiftning och bomber över Syrien, vad föreslår du?

– Man måste börja fundera på varför unga, mestadels män dras till denna våldsamma typ av extremism och satsa på att minska polarisering, klyftor, och segregering. Inte minst behövs effektiva och riktade insatser för att fånga upp de ungdomar som idag befinner sig i riskzonen. Vi borde också lyssna på och ta hjälp av civilsamhället. Jag skulle också vilja se mer fokus på fredsinriktade insatser internationellt. Jag hör alltför få och svaga röster som kan staka ut vägen här. Var är de kloka diplomater och politiker som arbetar med beslutsamhet i fredens tjänst, och som kan stå emot krigshökarnas brösttoner, undrar jag?

Uppdaterades: 23 mar 2016